Fråga: Inom metoden för integrerad uppfostran uppmärksammas speciellt korrelationen mellan medvetandet och känslorna: I den vanliga världen av egoism och utanförskap, är begär och tankar gömda djupt inom en människa och är ofta oåtkomliga för hennes medvetande. Vanligtvis genererar detta negativa känslor som: Ilska, irritation, och smärta. Vad är rätt sätt att knyta an till känslor så de inte hindrar kommunikationen mellan människor?

Svar: Den integrerade utbildningsmetoden tar först och främst med i beräkningen att känslor och begär är huvudsaken.

Vi vet inte var de kommer ifrån eller hur de uppenbarar sig i oss. Alla medvetandets kvaliteter och tankar är till för att realisera dessa känslor och uppfylla oss själva.

Vårt grundläggande begär är begäret att glädjas. Vem, vad och hur är konsekvenser. Njut! Och detta är anledningen till att hela vårt sinne enbart utvecklas till graden av våra begär och enbart för att tjäna dem. Stora begär utvecklar en stor hjärna i människan. Egoismen, som växer från generation till generation och under loppet av människans liv, utvecklar ens medvetande.

Ett djurs utveckling upphör till exempel praktiskt taget några veckor efter dess födsel. Det har redan alla sina givna instinkter, och det anpassar sig till sin omgivning. Därför begår djur inga misstag. De vet hur de ska bete sig, hur de ska klara sig, och hur de ska interagera med omgivningen. Deras medvetande och känslor befinner sig instinktivt i balans. Även i detta fall är begäret primärt och medvetandet sekundärt. Ett djur förstår vilka av sina begär det kan förverkliga och vilka inte, och detta begränsar i motsvarande grad dess medvetande.

Men människan har här ett stort problem. Saken är den att när hennes egoism utvecklas, ger den henne begär hon inte är i stånd att uppfylla. Därför stänger hon sig inne, isolerar sig, blir brutalare, tävlingsinriktad, och så vidare.

Om hennes begär skulle korreleras med alla andra begär (hennes och omgivningens) på så vis att de harmoniskt skulle komplettera varandra, skulle det inte uppstå några konflikter, och hennes medvetande skulle expandera obegränsat.

Eftersom det integrala samhället är ett samhälle av absolut integrering av alla i alla, innebär detta att människan erhåller hela samhällets begär. Hon förstår vad det är som spelar roll för samhället, och hennes sinne upphör därmed att vara personligt för att istället bli integralt, och använder det för att tänka istället. Det är som att sätta på ett par glasögon genom vilka man ser en integral bild av världen, då man förstår att man själv och världen är ett helt; det som är bra för mig och det som är bra för världen är samma sak.

Det finns naturligtiv ingen motsägelse i denna harmoniska korrelation mellan en själv och världen. Man kan helt enkelt öppna sig utan någon rädsla; man förstår, ser och känner allt i enlighet med detta, och tar aktivt del i varje handling, i allt. Varenda anledning att vara olycklig eller att tävla med andra försvinner.

Alltså måste vi föra alla till detta tillstånd utan att begränsa deras begär, tankar och medvetande, och vi måste från början agera på ett helt annorlunda sätt för att förse alla med förklaringen att vi alla är inkluderade i varandra och att ett visst gemensamt begär håller på att skapas.

Denna sammanslutning av alla begär är den nya sak vi håller på att skapa. Vi skapar systemet ”Adam”, vårt gemensamma begär och medvetande i enlighet med det. Någonting integralt framträder ovanför oss, och vi existerar i det.

På detta vis ägnar vi inte personerna någon uppmärksamhet alls, utan enbart deras mål, deras inkludering i detta kollektiva, den nästa graden i vår utveckling. Vi begränsar inte personerna; de känner inte att de befinner sig under ett visst tryck. De har ingenting att dölja. De förblir praktiskt taget som de är, men hela utvecklingen riktas mot integration.

Harmonin mellan känslor och medvetande utvecklas när man börjar känna en större och större förbindelse mellan sig själv och de andra, med vad den nuvarande världen kräver av oss men som vi ännu inte är redo för.

Integral utbildning avser att rikta människan mot att börja känna ”vi”, den kollektiva mänskligheten, och agera baserat på det. Först då kommer man att uppleva sitt tillstånd som fritt. Det är just här ens fria vilja och frihet att agera kommer att manifesteras, men bara när man har inkluderat sig själv i det.

Men om man kommer ut ur detta tillstånd igen och återigen faller ner i sin småaktiga egoism, uppstår samma problem igen. På detta vis hjälper naturen oss genom att visa oss att vila enbart står att finna i integration, och i isolation återfinns ett privat fängelse och avsaknad av frihet.

Från ”Ett samtal om integral utbildning” #9, 2011.11.15

 

Kategori: Fri vilja, Integral uppfostran, Perception, Samhälle, Utbildning |