Skaparen, naturen, är allt, och vi existerar inom den. Men på grund av fördoldheten som gjordes för oss har vi förmågan att se oss själva och naturen på ett mycket märkligt sätt, som om vi existerar oberoende av den och kan fatta beslut och agera på egen hand.

Det är en fullständig illusion. Både vi och världen, alla våra handlingar, tankar, och åsikter, allt det är total fantasi, en hägring i luften. Allt detta gjordes för att ge en person en startpunkt från vilken han skulle kunna avancera självständigt på riktigt. Annars skulle det inte vara möjligt att bygga grunden för att vara ”mänsklig”, Adam, som betyder ”liknande” naturen, Skaparen, i all sin höjd.

Men om vi vill växa på rätt sätt måste vi konstant komma ihåg att vi existerar inom naturen som bestämmer allt för oss: tankarna, begären, avsikterna, relationer mellan oss, allt som händer – alla våra liv. Naturen kontrollerar oss fullständigt, och vi styrs inte bara av det, vi existerar inte ens.

Vi lever i denna lögn, i illusionen att vi till synes existerar, som i en dröm eller någon form av legend. Men, om vi försöker att fokusera vår uppmärksamhet, våra tankar, och uppfattning i syfte för att gå över vårt ego, över vår nuvarande natur, där hela denna dröm och fantasi är, då kommer vi sannerligen att kunna bryta igenom denna dröm och nå sanningen.

Det är därför vi agerar: vi samlas i gruppen, studerar, och genomför kabbalisternas alla rekommendationer. De vill faktiskt dra oss ut ur denna illusoriska existens, från livet i en dröm, som att utträda ur dimman, från det djupa hål vi fastnat i, och för att rädda oss. Därför ger de oss olika råd om hur vi måste koncentrera oss på verklighetsuppfattning för att skingra molnet och se sanningen. Detta är vad hela vårt arbete handlar om.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 11 mars 2012, Shamati #9

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Det sovande folkets planet