Fråga: Nuförtiden börjar forskare upptäcka att vi alla är sammanbundna, att ett oändligt antal trådar, som vi tidigare inte känt till, sträcker sig mellan oss. Hur ser en kabbalist på detta? Kan det vara så att denna enorma mängd trådar rör sig konstant framför hans ögon?

Svar: I själva verket är allt väldigt enkelt. Och ju mer vi utvecklas, desto enklare är det. Människan är enkel, och ljuset är enkelt, medan de många beräkningarna framträder på grund av att egoismen flätar samman med begäret att ge.

Ju mer en människa gör framsteg, desto naturligare uppfattar hon bilden av verkligheten. Vanan blir till en andra natur. På det sätt du ser på din familj och dina kära: det blir ditt liv, din natur, och du anstränger dig inte längre i dina relationer med dina älskade eller dem du egentligen inte känner. Du känner var och en av dem och förstår alla kontakter.

Just nu verkar det vara ett problem för dig för att det krävs ansträngningar. Men när begäret att ge råder i dig, så försvinner problemen. Det finns inget enklare än att lära känna den andliga världen och att leva i den.

”Är det möjligt? Hur kan jag sköta allting, hantera atomernas rörelser och alla världarna?”

Du behöver inte kontrollera nånting eftersom allt detta avslöjas inom dig, som ditt eget system. Och detta är anledningen till att varje nästa steg blir ännu friare från press, från känslan att behöva förstå allt som händer. För varje steg blir allting enbart klarare.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.03.29, Introduktion till TES, punkt 127

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Mot enkelheten