Låset som visar att det finns en dörr bakom det
“Förord till boken Zohar”: Innan vi belönas med att, genom Torah och mitzvot, vända begäret att ta emot inom oss till att ta emot för att ge, så är det starka lås på grindarna mot Skaparen, eftersom de då har en motsatt roll, att hålla oss borta från Skaparen. Krafterna av separation kallas lås, eftersom de blockerar grindarna av närhet till Skaparen. Men om vi övervinner dem, så att de inte påverkar oss och kyler ner kärleken i våra hjärtan, så blir låsen öppningar och mörkret blir ljus och bitterheten blir sötma, eftersom för alla lås så tar vi emot en speciell nivå under Guds försyn och de blir öppningar, nivåer av att förvärva Skaparen.
Detta händer även innan vi går igenom machsom (barriären) till den andliga världen och innan vi skaffar oss givandets attribut som man börjar arbeta med. Även innan dess börjar låsen gradvis ändras till en inbjudan till ens känslor och uppfattning.
Först börjar man förstå att låsen sattes dit för ens eget bästa. Sedan börjar man se vilken fördel varje nedgång ger en, varje problem i livet och dess förvirring, både de närmaste och de mest distanserade. Man börjar förvänta sig ett positivt resultat i allt som händer, och detta fokuserar en korrekt och för en rakare mot målet.
Till slut börjar man rättfärdiga allt och blir tacksam, även under en period av nedgång och förvirring, när fiender och motståndare attackerar en. Man vet att de alla är krafter som förts från Ovan för att korrigera en.
Man ser den goda ängeln istället för flodens stormiga vatten. Man ser Guds hand i allt som sker. Man får denna känsla tack vare sin erfarenhet och det gradvisa erhållandet av kraften av skänkande, tills man slutliten belönas med uppenbarandet av kraften av givande och börjar använda den till nytta för sin utveckling.