Boken Zohar handlar, precis som hela Toran, enbart om förening mellan oss. När vi förenas skapar den en helt ny kraft. Varje gång vi anstränger oss själva för att nå kontakt mellan oss, som om vi penetrerar centrum av vår ömsesidiga förening med en kraft av åtskilliga ”kilon”. När vi skaffat oss tillräckligt med kraft för att förenas, avslöjas en speciell typ av förening kallad ”världen Assiya”. När vi skapar större spänning, avslöjas föreningen kallad ”världen Yetzira”  för oss. Och så stiger vi upp för de andliga nivåerna. Det finns inget mer än det.

Så medan vi läser Zohar försöker vi konstant hitta hur man förenas starkare med varandra, och förstå vad vår förening är. Genom föreningen som vi upptäcker, uppnår vi nivån av ömsesidigt givande, och enligt den nivån av ömsesidigt givande börjar vi upptäcka en speciell kraft, Skaparen. Detta kallas för ”från kärlek till de skapade varelserna till kärlek till Skaparen”.

Detta är det enda tillstånd vi bör tänka på, för det finns inget utom detta tillstånd. På varje nivå finns bara döljandet av detta tillstånd, och avslöjandet. Till den utsträckning du måste förenas, men inte redan förenats, känner du lidande: missiler, ekonomiska problem, i allt, utan undantag. Allt på grund av endast en anledning: du är inte tillräckligt starkt förenad med andra.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.11.22, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Många problem, en orsak

Fråga: Avvisar Lurianisk kabbala ockulta alkemiska vetenskaper? Kan en materialistiskt orienterad person anse alkemistisk vetenskap som riktig, existerar den överhuvudtaget, eller inte?

Svar: All alkemisk vetenskap är felaktig; det finns ingen grund för den överhuvudtaget, det är bara ett påhitt av någons föreställning, en fantasi. Att jag har min doktorsgrad i filosofi (temat för min avhandling är ”Filosofi, religion, och kabbala”) ger mig rätten att med självförtroende konstatera  att kabbala är ren vetenskap.

På grund av att filosofi och andra av våra försök att förstå verkligheten inte är baserade  på forskning utan enbart på förstånd, som egentligen är baserat på vad som inte är känt, baseras de i regel på vår egoism, men vi inser det inte.

Till följd av det dog filosofin för länge sedan. Alla så kallade andliga läror försvinner gradvis, eftersom folk stiger över dem och ser att de är felaktiga. Det finns inga bekräftelser eller verifikationer angående ett flertal andliga lärors seriositet. De är exklusivt baserade på våra känslor, men som vi alla vet, kan känslor vara väldigt skiftande; därför finns det för nuvarande 2 800 religioner och trossystem, och vi ser dem gradvis försvinna.

Kabbala är varken för eller emot dem. Den står vid sidan av dem; den utforskar naturen som fysik eller vilken annan vetenskap som helst. Den viktigaste principen för kabbala är att utforska naturen, bli lik den, och vinna. Kabbala är en mycket konkret vetenskap, den talar inte om själen på samma sätt som andra religioner gör. Begreppet själ i kabbala uttrycker ett extremt seriöst och djupt uppnående och en förståelse av världen som vi för närvarande lever i. Meningen med denna sorts insikt är att hålla oss flytande och skydda oss mot en stor storm som närmar sig oss som svar på vår ignorans och ovilja att följa naturens lagar.

Från kongressen i Georgien, 2012.11.05

 WMV |  MP3

Kategori: Filosofi, Frågor & svar, Kongresser, Religion - Kommentarer inaktiverade för Kabbala och ockulta läror

Baal Hasulam,”Matan Tora (Givandet av Toran), ”Del 8: Detta är som  en rik man som tog en man från marknaden, matade honom och gav honom guld och silver och allt åtråvärt varje dag. Och varje dag överöste han honom med mer gåvor än dagen innan. Till slut frågade den rike mannen, ’Säg mig, har alla dina önskningar blivit uppfyllda?’ Och han svarade, ’Alla mina önskningar har inte uppfyllts, för hur gott och behagligt hade det inte varit om alla dessa ägodelar och värdefulla saker hade kommit till mig genom mitt egna arbete, så som de kommit till dig, och inte genom att ta emot dem genom välgörenhet från din hand.’ Då svarade den rike mannen honom: ’I så fall har det aldrig fötts en människa som kan uppfylla dina önskningar.'” 

Det är omöjligt att skaka av sig känslan av skam genom några externa handlingar. Det enda sättet att göra det på är att ta emot för att ge.

Fråga: Neutraliserar inte tillståndet chafetz chesed skammen? Vad har jag trots allt att skämmas för om jag bara vill ge?

Svar: Anta att du kom med en present och jag sa:

– ”Du vet att jag inte behöver detta egentligen, jag gillar det inte. Och varför gav du mig detta till att börja med om jag inte behöver något – Jag vill inte ha dina presenter.”

– ”Men jag har försökt så mycket, jag har sökt så länge, jag ville göra dig glad och uttrycka min kärlek så mycket…”

– ”Men jag behöver ingenting, du hade inte behövt komma.”

Antingen stöter jag bort personen, hatar honom, eller så är det ingen kontakt mellan oss och jag känner inget behov av att korrigera någonting. Detta innebär att det inte alls är tillståndet chafetz chesed.

Egentligen handlar det om mitt begär och inte om tecken på kärlek som människor omkring mig visar mig. När jag är i tillståndet av chafetz chesed innebär det att allt jag vill är att ge; Jag är redo att ta emot hela världen från dig. Ge mig det; jag har de rätta kärlen. Jag kommer gladeligen ta emot allt med kärlek och oändlig glädje och samtidigt kommer jag vara i chafetz chesed.

Det handlar om mina kärl och inte om uppenbarelsen av samhörighet med andra. Jag kanske inte behöver dina presenter eller så kanske jag verkligen vill det, men jag höjer mig och tar inte emot det för att jag vill det. Jag höjer mig till nivån chafetz chesed och till och med högre och tar emot det i kärl av mottagande för att följaktligen skänka glädje tillbaka till dig.

Vi är alltid i begäret att ta emot; antingen gläds eller lider vi. Därför är tillståndet chafetz chesed inte en livlös vägg som motstår givande. Det är  tillståndet av korrigerandet av mina begär att ta emot och det förbjuder mig inte från att ta emot vad jag vill ha alls.

Fråga: Men jag ägnar mig åt målet med skapelsen…

Svar: Ja, i detta tillstånd behöver du inget, ändå tar du emot en present och vill fortfarande bara ha Chassadim. Det är samma tillstånd, med förutom det arbetar du med ytterligare begär och lägger hela tiden till nya former.

Detta är andligt arbete, det är varierat och med många lager.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.24, Matan Tora (Givandet av Toran)

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Av någon anledning känner jag inte för någonting

Fråga: När egoismen fortsätter att växa i varje integrerad utbildningsgrupp, kommer ledarna att behöva förklara oundvikligheten av denna process: bråk, sluta fred, sen igen tjafs?

Svar: Självklart! Allt av gruppens arbete och dess avancemang från ena dagen till den andra är omöjlig utan att stiga över egot. Den stigande egoismen är materialet ovan vilket vi bygger oss själva. Sådan är detta arbetes natur.

Tacka Gud att vi bråkar idag; det är fantastiskt! Nu ska vi försöka resa oss över det. Vi kommer att fortsätta att stiga fallandes och klargörandes på vägen.

Strävan skall alltid vara att stiga, bara att stiga! Och vi skall utforska alla fall och plågor och konflikter, för annars kan vi fastna i dem förevigt, och vi fortsätter att attackera varandra.

Tvärtom behöver vi verkligen undersöka dem, analysera dem utifrån perspektivet om de får oss att avancera – bara i detta ljus, i denna riktning. Hela vår egoism stegrar sig i oss så att vi kan överkomma det till målet ovan det.

Från KabTVs ”Samtal med Michael Laitman” 2012.10.03

Kategori: Egoism, Frågor & svar, Grupp, Integral uppfostran - Kommentarer inaktiverade för Material för avancemang

Fråga: Hur kan vi fastställa stadiet som gruppen befinner sig i, och är det värt att göra det?

Svar: När en person är ledsen, arg eller upplever starka känslor, säger vi till honom; ”Slappna av, stig över dig själv” och så vidare. Alltså, vi intalar honom alltid att stiga över sina känslor.

Vårt arbete i gruppen bör hela tiden vara baserat på att alltid stiga över våra egon. Vi förstår och uppskattar det, för det är  precis det som för oss framåt och gör allting som är möjligt för oss, så att vi stiger ovan det. Därför kallas egot ”hjälp emot”. Det vill säga att alla tankar, begär och intentioner som uppträder inom oss, allt som vi har inom oss, allt som flyter  i en oändlig ström, enbart krävs för att vi ska kunna stiga över det och ”simma över” det.

När man inser och förstår detta och börjar arbeta med det, uppnår man målet väldigt snabbt. Detta är i gruppen och även personligen i var och en av oss. Alltså, i gruppen måste vi behandla varandra på detta sätt, även mot gruppens  generella tillstånd, som innefattar alla sorters urskiljningar och allt som kan tänkas möjligt.

Vilka urskiljningar kan det vara i en grupp om vi inte höjer oss över oss själva? Är vi som skandalösa grannar i ett hyreshus som börjar ställa frågor om  relationen, eller slarviga förare som bråkar sinsemellan?!

Vi behöver stiga över, förenas, och efteråt klargöra vad problemet är. Och det kan vara så att detta inte är ett problem alls, utan egentligen ett speciellt hjälpmedel som hjälpte oss förenas. Men utan förening är det ingen grupp, inget kabbalistiskt urskiljande, utan bara ett bråk, ett vanligt ordinärt tillstånd.

Därför måste vi först och främst förenas. För detta krävs kanske en tredje person, eller någon sorts ytterligare tillstånd, men utan förening kommer vi aldrig att klargöra någonting. Det kommer alltid finnas någon som har rätt och någon som har fel.

Jag avser här vår grupprelation, och inte dissemineringsarbete. Som i varje affärsverksamhet finns det de som förstår mer, ledare, och anställda som är underordnade dem. I en grupp kan vi lösa alla problem enbart från synsättet av kontakt och förening. När vi tar kontakt tillsammans huvudsakligen för att förenas och håller fast vid det (eftersom detta är vårt mål, och Skaparen medvetet arrangerade allting för oss så att vi kommer att uppnå denna kontakt och hålla fast den), då kommer vi se vad som är dåligt, vad problemet är, och försöka förstå dess essens.

Detta krävs enbart för att inse att kontakt löser alla problem. ”Kärlek kommer täcka alla synder”, med innebörden att i princip behöver inget korrigeras, eftersom allt tjafs och alla motsättningar enbart är till för att stiga över dem och förenas. Det finns inget annat i dem. Det finns ingen anledning att vända sig till dem; man kommer ändå inte hitta sanningen i dem.

Förresten är det samma sak i en familj. Stig över problemen och förenas! Och vad händer med det som var dessförinnan? Det var ingenting, i vilket fall kommer du inte kunna hjälpa. Var och en av oss är motsatt den andra och viktigast av allt, alltid olika.

Vad är poängen med att du börjar forska i någonting? Skaparen arrangerade avsiktligen sådana motstridiga nya karaktärsdrag för dig att de inte ens kan föreställas. Hela våra liv är ordnade av dem. Allting som vi nu ser omkring oss är som en film där enbart våra ofullkomligheter visas för oss, och som utgör denna bild av världen. När du börjar stiga över, då börjar du ”simma” på en helt annan nivå: i förening.

Från kongressen i Georgien, Lektion 2

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Käbbel eller förening

Det sägs att Skaparen skapade den onda böjelsen, men egentligen är poängen att jag ska upptäcka den själv, upptäcka att mitt inledande begär är ont och motsatt Skaparen.

Det är inte så lätt. Även om Skaparen ger och jag tar emot, vad är ont med det? Poängen är inte begäret, det är likadant, varken ont eller gott. Jag avgör själv ondskan genom att inse den.

Man når givandet av Toran när man behöver korrigering, när man inom sitt begär upptäcker en ond intention: åt sig själv och mot andra, vilket innebär mot andra människor och mot Skaparen. Detta är vad man kallar onska. Det krävs seriös förberedelse för att kunna känna en sådan skam att man känner ”Jag vill hellre dö än leva.”

Vi föreställer oss  Toran som en nödvändighet, så tvingande som hatets berg hotandes över oss och ger oss inget val. Men man måste känna ett begär eftersom det inte finns något tvång i det andliga. Så hur kan detta problem lösas? Å ena sidan knuffar Skaparen mig ”mot väggen”, och å andra sidan behöver jag känna en brist.

Egentligen dikterar Skaparen bara ett villkor, och jag uppfyller det, jag tar emot Toran, vilket betyder en metod för korrektion, men jag måste själv stabilisera detta villkor och gå med på det: ”Om jag inte accepterar det, då vill jag hellre  dö än leva.” Detta är den förberedelse som krävs av en .

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.28, Matan Torah (Givandet av Toran)

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Tora - Kommentarer inaktiverade för Tvingad av piskan eller frivilligt

Vi kan stiga till den andliga nivån först efter att  vi accepterat villkoret att vi inte förväntar oss någon belöning. Men hur kan jag nå ett sådant beslut? Hur kan jag fråga efter kraften från ovan? Hur kan jag göra det om allt jag har är ett materiellt medvetande, materiella känslor, och bara kan agera egoistiskt eftersom jag inte känner till någonting annat? Var kan jag hitta de rätta verktygen och den rätta urskiljningen så att jag kan forma den rätta bönen: att enbart ta emot kraften att ge och inte fråga efter belöning? Detta kallas Binas nivå, chafetz chesed, Noahs ark.

Om man avancerar ihärdigt och är aktsam med att uppfylla villkoren, krävs det inte av en att ha några speciella attribut, annat än de man föddes med, inte heller tillhöra några speciella människor. Alla är givna de rätta förutsättningarna för sitt arbete genom att ta emot tvivel: ”Vad är detta för arbete” och ”vem är herren som jag måste lyssna till?” Detta händer när man kastas i ”flodvattnet”, en annan gång i ”rena vatten”, och sedan i ”vattnet av oenighet”och sedan ”det fridfulla vattnet”, och i olika förnimmelser av Bina som avslöjas för oss.

Man bör klargöra om man accepterar dem i den högra linjen, den vänstra linjen, eller mittlinjen,och i var och en av dessa linjer finns ens egna linjer: i den högra linjen finns det tre linjer, och i den vänstra linjen finns det tre linjer, och det är likadant i mittlinjen, och de är alla inkorporerade i varandra.

Den huvudsakliga poängen här är inte att stanna och envist avancera på det enklaste sättet, att inte vara smart och försöka lösa dessa problem med vårt jordiska/materiella medvetande. Hela denna filosofi är värdelös och endast hjärtats renhet kan hjälpa. En person som lyckas är inte nödvändigtsvis smart och kan till och med vara lite dumdristig, men är hängiven målet och avancerar envist rakt mot det, genom att försöka göra sitt jobb. Självklart växer den onda böjelsen konstant i honom genom att väcka tankar om kritik och tvivel, men denna attityd leder till slut personen till att lyckas.

Alla dessa klargöranden startar från Faraos välkända fråga: ”Vem?” och ”Vad?”, sedan avslöjas olika typer av vatten. ”Vem”och”vad” är frågor om skaparens storhet, angående om jag behöver honom eller inte och om vilken typ av belöning jag förväntar mig. Under tiden är dessa enkla klargöranden om vem som är i kontroll och hur.

Senare möter jag olika sorters vatten och tvingas att klargöra: Vem är det jag vill gömma mig från? Vad gömmer jag mig för? Vilka sorters vatten är floderna för mig? Man dras till hela denna bild, men det finns ingen flod i den! Floden är för mig; det är ett resultat av mina ondsinta tankar, dåligt inflytande, osv.

Det avgörs av var jag känner mig och inte av fysiska katastrofer som stormarna och floderna vi möter nu.Vi skapar faktiskt floderna inom oss. Även om det finns naturliga stormar och floder likt de i Nord Amerika, så är de också skapade av människor, av deras attityd till livet, som skapar en sådan respons från naturen.

Efter att ha ställt frågan ”Vem” eller ”Vad?” flera gånger, börjar jag klargöra de olika sorterna vatten, och jag närmar mig rätt bön. Detta innebär att jag måste klargöra den brist jag måste nå, som ger mig kraften och som får mig att resa mig ovan begäret att ta emot och ger mig möjlighet att verkligen kunna ge. Efter att floden dragit sig tillbaka kommer jag ut ur Noahs ark och börjar arbeta med mina begär att ta emot för att ge. Det sägs att Noah förstod att floden var över när duvan hämtade honom en gren från ett olivträd, som är ett tecken på  inte bara Chassadim (vatten) utan också Chochma inom Chassadim. [91805]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.30

 WMV |  MP3 (Båda på svenska)

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Hur man överlever stormen av tvivel

Vi talar ganska mycket om betydelsen av målet och Skaparens storhet, som vi inte kan arbeta utan eftersom vi behöver den kraften. Men frågan är varför jag behöver Skaparens? Är ett villkor för att jag ska kunna gå med på att ge, eller vill jag uppnå givande och för att kunna det behöver jag Skaparens storhet? Detta är den stora skillnaden: Arbetar jag inom förståndet och under det, eller arbetar jag i tro ovan förståndet?

Jag har villkoret att jag vill kunna känna Skaparens storhet, eftersom jag utan den inte skulle kunna arbeta, så det är handling inom förståndet. Men om jag säger att jag måste nå givande eftersom det är det viktigaste för mig, och jag ber om kraften som jag inte har nu så att den får mig att kunna ge, och för mig är det endast ett verktyg, det innebär att jag vill ha denna storhet enbart för att arbeta i tro ovan förståndet.

Detta är en väldigt subtil skillnad, som jag måste klargöra inom mig. Detta är omöjligt att uttrycka i ord eftersom de bara förvirrar mig.

Rabash säger: ”Så när man inte känner Skaparens storhet, kan inte kroppen upphäva sig själv inför Honom i hela ens hjärta och själ”. Det är en lag: begäret att ta emot kapitulerar enbart inför Skaparens storhet.

”Men om man ställer villkoret att man går med på att arbeta för Skaparen enbart om man ser vikten och storheten, så innebär det genast att man vill ha något av Skaparen. Detta innebär att man vill att bördan som man ska bära ska vara lätt. Om du vet att en väska du ska bära tillhör en viktig person, då är det inte svårt för dig att bära den. Annars vill man inte arbeta med hela sitt hjärta, eftersom man är begränsad och befinner sig under fördoldhetens dominans, och är inte fri att säga att man inte vill något annat än att ge.”

Om man sätter Skaparens storhet som ett förhandsvillkor för sitt arbete, då kan  detta tillstånd inte vara ett av Bina, och det kan inte tjänstgöra som ”ark” för en som räddar en från alla tvivel och problem sända till en från den vänstra linjen.

Så Binas attribut är Chafetz Chesed, som inte behöver ta emot någonting; därför är det gratis. Enbart de som behöver ta emot någonting är begränsade och behöver andras åsikter. Om någon arbetar med slutna ögon och inte behöver storheten eller något annat kallas det frihet.

Från första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.31, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3 (båda på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Frihet från alla egots villkor

För närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Kategori: Enighet, Grupp, Kärlek, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för Att samla skärvor av perception