Fråga: Hur kan vi fastställa stadiet som gruppen befinner sig i, och är det värt att göra det?

Svar: När en person är ledsen, arg eller upplever starka känslor, säger vi till honom; ”Slappna av, stig över dig själv” och så vidare. Alltså, vi intalar honom alltid att stiga över sina känslor.

Vårt arbete i gruppen bör hela tiden vara baserat på att alltid stiga över våra egon. Vi förstår och uppskattar det, för det är  precis det som för oss framåt och gör allting som är möjligt för oss, så att vi stiger ovan det. Därför kallas egot ”hjälp emot”. Det vill säga att alla tankar, begär och intentioner som uppträder inom oss, allt som vi har inom oss, allt som flyter  i en oändlig ström, enbart krävs för att vi ska kunna stiga över det och ”simma över” det.

När man inser och förstår detta och börjar arbeta med det, uppnår man målet väldigt snabbt. Detta är i gruppen och även personligen i var och en av oss. Alltså, i gruppen måste vi behandla varandra på detta sätt, även mot gruppens  generella tillstånd, som innefattar alla sorters urskiljningar och allt som kan tänkas möjligt.

Vilka urskiljningar kan det vara i en grupp om vi inte höjer oss över oss själva? Är vi som skandalösa grannar i ett hyreshus som börjar ställa frågor om  relationen, eller slarviga förare som bråkar sinsemellan?!

Vi behöver stiga över, förenas, och efteråt klargöra vad problemet är. Och det kan vara så att detta inte är ett problem alls, utan egentligen ett speciellt hjälpmedel som hjälpte oss förenas. Men utan förening är det ingen grupp, inget kabbalistiskt urskiljande, utan bara ett bråk, ett vanligt ordinärt tillstånd.

Därför måste vi först och främst förenas. För detta krävs kanske en tredje person, eller någon sorts ytterligare tillstånd, men utan förening kommer vi aldrig att klargöra någonting. Det kommer alltid finnas någon som har rätt och någon som har fel.

Jag avser här vår grupprelation, och inte dissemineringsarbete. Som i varje affärsverksamhet finns det de som förstår mer, ledare, och anställda som är underordnade dem. I en grupp kan vi lösa alla problem enbart från synsättet av kontakt och förening. När vi tar kontakt tillsammans huvudsakligen för att förenas och håller fast vid det (eftersom detta är vårt mål, och Skaparen medvetet arrangerade allting för oss så att vi kommer att uppnå denna kontakt och hålla fast den), då kommer vi se vad som är dåligt, vad problemet är, och försöka förstå dess essens.

Detta krävs enbart för att inse att kontakt löser alla problem. ”Kärlek kommer täcka alla synder”, med innebörden att i princip behöver inget korrigeras, eftersom allt tjafs och alla motsättningar enbart är till för att stiga över dem och förenas. Det finns inget annat i dem. Det finns ingen anledning att vända sig till dem; man kommer ändå inte hitta sanningen i dem.

Förresten är det samma sak i en familj. Stig över problemen och förenas! Och vad händer med det som var dessförinnan? Det var ingenting, i vilket fall kommer du inte kunna hjälpa. Var och en av oss är motsatt den andra och viktigast av allt, alltid olika.

Vad är poängen med att du börjar forska i någonting? Skaparen arrangerade avsiktligen sådana motstridiga nya karaktärsdrag för dig att de inte ens kan föreställas. Hela våra liv är ordnade av dem. Allting som vi nu ser omkring oss är som en film där enbart våra ofullkomligheter visas för oss, och som utgör denna bild av världen. När du börjar stiga över, då börjar du ”simma” på en helt annan nivå: i förening.

Från kongressen i Georgien, Lektion 2

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Käbbel eller förening