Om den andliga vägen var behaglig och fördelaktig för vår natur, vår egoism, vem skulle avstå den? Hela världen skulle springa till oss och studera sittandes vid bänkarna. Alla skulle komma om de kände glädje och behag i detta.

Ingen skulle  motstå ett sådant lockande tillfälle att avslöja framtiden framför sig och inneha all kunskap. Vårt ego skulle fösa oss framåt, dra oss, inte ge oss en stunds vila. Avundsjuka, lust och ambition skulle brinna inombords, lovandes all sorts tillfredsställelse i denna värld och i den övre världen, Edens lustgård. Allt detta skulle attrahera en mer och mer.

Självklart är det inte så, och det är svårt för oss att förstå och omöjligt att hålla med om att hela verkligheten, förutom oss själva, är motsatt det vi ser. Den är full av belåtenhet och njutning, avslöjandet av den övre kraften. Och detta avslöjas för en till den grad man skaffar egenskapen av givande.

Det är omöjligt att uppnå andlig fullbordan, Skaparens nivå, på något annat sätt. Så det verkliga styret är fördolt bakom dess motsatta form, och vi är inte kapabla att uppskatta det, förstå det och smaka på vad intentionen att ge innebär. Vi har inte verktygen att glädjas av givande. Snälla ge till någon! Men du kommer inte känna något välbehag från det eftersom dina begär är motsatta. Och bara i den som gnistan tändes i mörkret från egoism, som tvingar honom att söka efter givande, och som bryr sig om gnistan, som försöker förstora den genom studier och sin omgivning – han avancerar. Det är verkligen få speciellt utvalda, utav alla tusental.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.02, Introduktion till studiet av de tio Sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete, Min likhet med Skaparen |