Rabash, “Och han ska grubbla över sin Tora (Lära)”: Och så läser vi i Megilla “och efter allt detta höjde kungen Haman.” Det är svårt att förstå det bokstavligt att kungen, efter det Mordechai gjorde, vilket var bra för kungen, inte höjde Mordechai utan Haman, och detta måste förklaras…

När man inte kan se sin ondskas sanna ansikte, vilket innebär Hamans sanna form, då kan man inte be till Skaparen, att Han ska rädda en från ondska. Enbart när man ser Hamans storhet, som vill döda och förstöra alla judar, vilket innebär att Haman ville förstöra allt som hörde till judendomen, vilket inte skulle låta en göra någonting som är relaterat till Heligheten, då kan man höja en sann bön. Då uppfylls versen ”Skaparen hjälper en”.

Enbart om vi längtar efter enighet sdom Mordechai som väckte längtan efter enighet genom att upptäcka komplotten mot enigheten och döda den (två av kungens hovmän som förrådde honom), då framkallas Haman. Den onda böjelsen möter den goda böjelsen, viljan att ta emot stiger tills den står med sitt ansikte mot viljan att ge, och en kamp bryter ut mellan dem inom en.

Bara genom att höja och stärka den goda kraften växer den onda kraften, och då höjer vi återigen den goda och även ondskan växer. Denna process fortsätter tills vi når ett tillstånd i vilket vi måste fatta ett beslut i denna kamp. Vi kan inte fråga den goda böjelsen, eftersom den inte behöver någonting, den vill inte ha någonting, bara att ge vid varje tillfälle den får. Så vi måste alltid fråga den onda böjelsen, och då göra motsatsen.

Detta kallas att arbeta med tro över förståndet. Vi vet hur vår vilja att ta emot känner, och följer tro över förståndet. Annars har vi inget sätt att föreställa oss den andliga världen, vad det innebär att vara ovanför mig själv, vad det innebär att ge eller skänka. Men vi vet att det är motsatsen till vår egoistiska vilja att ta emot, som vi känner till mycket väl.

Så när viljan att ge växer måste vi höja viljan att ta emot och fråga den vad den tycker att vi ska göra, och därefter göra motsatsen! Det är så det fungerar.

Det är på grund av att vi inte ser bilden av det goda; vi har ingen bild med vilken vi kan efterlikna Skaparen. Det enda sättet är att bilda den som en motsatt bild av viljan att ta emot. Därför gavs vi en miljö som ska hjälpa oss att vända viljan att ta emot, vilket innebär avsikten att ta emot, till en avsikt att ge. Detta kallas “att ångra”, att återvända till Skaparen, höjandet av Malchut till Bina.

Vi har ingen aning om vad bilden av det goda är, bara att det är motsatsen till ondska.
[101340]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen, 2013.02.25

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Min likhet med Skaparen |