Håll min hand

Publicerat måndag, 6 maj, 2013

Baal Hasulam, ”Introduktionen till boken Zohar”: Innan man belönas med att vända på begäret att ta emot i oss, genom Tora och budorden, till mottagande för att kunna ge, finns emellertid starka lås på portarna in till Skaparen, för då har de den motsatta uppgiften: att driva oss bort från Skaparen. Det är därför krafterna av separation kallas ”lås” eftersom de blockerar portarna för att närma oss, och driver oss från Skaparen.

Men om vi stiger över dem så att de inte berör oss, kyler ned sin kärlek från våra hjärtan, låsen blir till dörrar, mörkret blir ljus, och bittert blir surt. Över alla lås, tar vi emot en speciell grad i Hans försyn, och de blir till öppningar, grader av avslöjandet av Skaparen.

Vi bör enbart se krafterna som opererar på oss i varje ögonblick av våra liv. Det spelar ingen roll hur de opererar eftersom de alla är menade att fösa oss närmare Skaparen, att avslöja Honom och hålla kvar i Honom.

Om en person arbetar tillsammans med dessa krafter och enbart bryr sig om sina fysiska begär för att hålla sin fysiska kropp vid liv, och ägnar allt annat åt sin själs begär, då inser han genom att försöka klargöra dessa krafter och kritisera dem, att det inte finns någon slump i denna värld och att allting som händer oss är för att man ska kunna hålla fast i Skaparen ännu mer.

Man når en nivå där man hittar sig själv ej mötandes krafterna som separerar en från Skaparen, som är på andra sidan. Men när man hör en inbjudan från Skaparen: ”Kom till Farao!” innebär det att man själv och Skaparen står sida vid sida, gåendes framåt mot Farao tillsammans medan dessa krafter går mot dem. Skaparen säger till en: ”Håll min hand så går vi tillsammans”.

Detta är en mycket viktigt punkt som man måste klargöra i sitt liv, när man klargör var man är i jämförelse med Skaparen och i jämförelse med hindren. Befinner man sig på en annan sida än Skaparen gällande hindren, alltså, orsakar hindren separation från Skaparen? Eller annullerar man sig själv och håller kvar vid Skaparen, och finner sig sen i Hans armar, eller håller Hans hand, likt ett barn bredvid en vuxen, och då möter de tillsammans hindren, som det sägs ”Kom till Farao” .

Då ändras arbetet eftersom man håller kvar i krafterna för att stärka banden mellan dem, att föra samman personen med Skaparen. Det är som hunden som skäller åt ett barn, på så vis tvingar hunden honom att hålla kvar vid sin mor eller far på grund av rädsla. Det innebär, att om man är på samma sida som Skaparen som bjuder en att gå med Honom till Farao, då känns genast dessa krafter som hjälp. Då arbetar Farao för att föra dem närmare, och detta är den stora skillnaden.
[106257]