Känslighet istället för krig
Vi samlas för att förenas och att hjälpa varandra att komma över vår egenkärlek. Alla måste tänka på att annullera sitt ego, sluta oroa sig över sin egna tillfredsställelse, och bara sträva efter älska sin nästa när det är möjligt. Med andra ord, under hela kongressen, från denna punkt och framåt, måste vi tänka på att stiga över oss själva och lämna vår egoism. Det är det enda sättet för en person att känna att begäret att skaffa nya egenskaper som kallas begäret att ge.
När egoister som vi förenas och jag ser på de andra, börjar jag inse att det är gjort på ett mycket vist sätt. Väsentligen är det gjort så att jag får hjälp att komma ur det. I verkligheten står inget i mitt personliga liv i vägen för andligheten. Med rätt attityd till min natur kommer jag uppenbara egenskaper i det som hjälper mig uppnå den andliga världen.
Repulsionen jag känner mot andra får jag för att inse hur långt bort jag är från att ha andliga kvaliteter. Dessutom finns avundsjuka inom mig. När jag ser hur andra förenas, och alla försöker komma ur sig själva och komma närmare andra, avundas jag dem. Avund är en stor egoistisk kraft, men den börjar arbeta till min fördel, och hjälper mig att stiga ovan min egoism.
Även ambitionen – mitt begär att vara högre och mer framgångsrik än andra – arbetar till min fördel. Jag ser de andras framgångar och skäms. Jag vill ha det dem har, åtminstone inte hamna efter, och helst överträffa dem. Det visar sig att det inte finns någon del av egoismen som vi inte kan använda oss av för att frigöra oss från egoismen. Detta inre arbete kallas ”hjälp mot en själv”.
Vi måste fördjupa oss i detta arbete med våra vänner, men i själva verket upptäcker vi att det inte finns något i våra liv som vi behöver slåss mot. Att komma över är att i varje ögonblick försöka vara känslig för att vara i rätt riktning. Då kommer vi se att alla vår medfödda egenskaper hjälper oss att uppnå målet på ett korrekt eller ett indirekt sätt.
Det finns ingen anledning att kämpa mot några av våra böjelser. Istället måste vi studera hur naturen behandlar oss. Om vi använder alla våra impulser klokt, kommer vi vara kapabla att bryta oss in i den andliga världen.
[107207]