Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från tro till sanningen