Baal Hasulam, Shamati #127, ”Skillnaden mellan kärna, essens, och tillagt överflöd”: … Malchut har inget mer än en punkt, en svart punkt som inte har något vitt i sig.

Och om man accepterar den punkten som kärnan och inte som något överflödigt som man önskar bli av med, utan tvärtom, accepterar den som prydnad kallas det ”en vacker boning i ens hjärta”. Detta är på grund av att man inte fördömer detta slaveri, utan gör det väsentligt för sig. Detta kallas att ”höja Gudomligheten ur stoftet”. Och när någon bär upp basen som det väsentliga kan man aldrig falla från den graden, eftersom det inte finns någon avfärd i essensen.

Och när man tar på sig arbetet som en svart punkt, även i det största mörker i världen, säger den heliga Gudomligheten ”det finns ingenstans du kan gömma dig”.  Alltså, ”Jag är bunden till Honom med en knut,” “och den kommer aldrig tas bort.” På grund av det har man ingen paus i dvekut (vidhäftande).

Om en svart punkt, som kallas punkten i hjärtat, uppenbaras i en, då uppenbaras ingenting mer för en. Resten baseras på ens självupphävelse relativt denna svarta punkt. Ett litet Ljus börjar skina för en, som leker med en runt denna punkt, vilket upplevs som törsten efter att häfta fast vid den övre.

Ljuset kommer stötvis, och orsakar upp- och nedgångar i en, verkar på en, formar olika egenskaper i en både från höger och vänster sida. Efter en viss tid känner man att denna punkt är mycket viktig, att det är viktigt att hålla fast vid den, och att det innebär självupphävelse.

Trots allt är all andlig utveckling baserad på det faktum att man avfärdar hela den värld som Ljuset nu ritar upp för en, från det utrymme i ens begär att njuta som uppenbaras för en som bilder av denna värld där man till synes lever. Det är som en dröm, men det framträder som livet på grund av de bilder som framträder i medvetandet.

Då börjar man förstå att processen man behöver gå igenom är med tro ovan förståndet, det vill säga i givande ovan mottagande, förnuft, förståelse, när närhet värderas högre än något annat. Då börjar man att arbeta metodiskt, steg-för-steg, konstruera det i sig själv, på basis av denna punkt, ens andliga värld ovan alla förutsättningar som Skaparen ger en.

Denna värld är byggd av samma rymd där, före detta, man själv eller andra var härskare, och nu avslöjar man att enbart en högre kraft, med vilken man har ömsesidig kommunikation, härskar i det området. Skaparen arbetar på en hela tiden, sänder olika problem, besvär, men man börjar förstå att enbart genom att tillskriva detta till Skaparen, förutom vilken det inte finns någon annan, och som sänder alla dessa problem med mening för att man ska uppmärksamma Honom. Bara på detta vis kan man vända dåliga händelser till goda händelser, mörker till ljus.

Men, det är under villkoret att man förstår och är tacksam för allt som händer en. Även han, väntar på det tidiga mörkret för att vända det till ljus, tillskriva det till Skaparen, som arrangerade detta med syfte att ge en möjligheten att stiga över sina känslor och rättfärdiga Skaparen, och tacka Honom för alla övningar. Först då kan de bli partners, och man kan häfta vid Skaparen.

Då blir den svarta punkten universums centrum. Universum, de första nio sfirot i förhållande till punkten av Malchut, är just den plats där man gav till Skaparen av egen fri vilja, på grund av sin kärlek. Så bygger man det oändliga universums centrum från den punkt i hjärtat som uppenbarats i en vid början av sin andliga utveckling.

[113555]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.31

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det svarta centret i det oändliga universum

Fråga: Hur kan det att ha en uppgift under en kongress hjälpa mig att utvecklas andligt?

Svar: Alla de som kommer att ha en uppgift måste få en radio och hörlurar så att de samtidigt ska kunna ta del av alla aktiviteter tillsammans med alla andra. Vi måste försöka schemalägga uppgifter under lektioner, frågor och svar, och pauser, men inre under aktiviteter så som workshops. Det bör hela tiden rotera vilka som gör en uppgift.

Fråga: Hur viktigt är det att ha en uppgift?

Svar: Det är faktiskt det viktigaste av allt. När jag gör någonting för samhället spelar det ingen roll hur mycket jag hör, eller om jag är fysiskt inblandad i en aktivitet, för här gör jag det rätta jobbet till 100%.

Därför ger det att ha en fysisk uppgift en väldig skjuts framåt. Det har varit många människor som har kommit till en stor kongress bara för att arbeta, och det var under det arbetet som de plötsligt började känna hur ett gemensamt, delat, ömsesidigt och stort fält trädde fram. Detta är början till att känna Skaparen.

[83976]

Från den virtuella lektionen, 2012.07.15, Kabbalans grunder

 WMV |  MP3 (enbart på ryska)

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för En uppgift under kongressen ger en skjuts framåt

Du anstränger dig som ”en oxe till bördan och en åsna för lasten”, vilket innebär att arbeta utan att känna någon smak i arbetet. Jag läser boken Zohar för att doktorn säger att den fungerar som ett läkemedel som kommer att hjälpa mig att bli frisk.

Vanligtvis är det obehagligt och rätt svårt. Det står i kontrast till mina kroppsliga begär och faller mig inte i smaken, men doktorn har skrivit ett recept och därför gör jag det. Jag önskar inte att jag känner njutning i mitt sinne och hjärta när jag läser Zohar. Även om det ger mig glädje att läsa Zohar, så är det inte för att jag verkar förstå, eller känna, och att jag läser om följetongen i Zohar som en äventyrsbok, och följer resorna som de visa männen gör likt de stora utforskarna som upptäcker nya platser och kontinenter. Jag är glad enbart för att jag accepterar denna läsning som en medicin.

Det är inte läsningen i sig som ger mig glädje, utan processen som jag går igenom. Först följer jag de visas order, vilket innebär att jag böjer mig inför dem. Sedan har jag hört att Skaparen får glädje och njutning. Till slut korrigerar jag mig själv och kommer närmare Skaparen.

Om du fördjupar dig i texten, betyder det att du opererar i dina begär att ta emot genom att försöka fylla dem på något sätt genom ditt egoistiska hjärta och sinne. Men, du berövar då din intensitet i studierna, intensiteten i tillståndet. Men, till slut, kommer saker att vända sig åt andra hållet och det kommer få dig att inse att det är allt du äger. Denna egoistiska sorg kommer visa dig att du har studerat på fel sätt.

Detta tillvägagångssätt är inte 100% korrekt, för hur kan jag förstå boken Zohar när handlingen ska tydas med mitt materialistiska sinne? Det är så vetenskapen fungerar i denna värld, och det kallas ”förnuft”.

Men, den andliga vägen är på en annan nivå. Den är i en nivå, en annan dimension, där dina känslor och ditt förnuft inte har något att hämta. Du kan inte ens föreställa dig vad som finns där. Den är på en helt annorlunda frekvens.Det är som om du tar emot på 100 kilohertz medans någon annan gör det på 100 megahertz. Detta är två helt olika frekvenser; en är lång och en kort. De kan inte kommunicera och kan inte generera några gemensamma former.

Hur kan man prata om en ny värld som man inte ens kan se? Vad kan man hålla fast i? Inget! Men, man fick böcker som man inte kan förstå alls, eller någonsin. Du kommer inte förstå någonting alls tills du når Zohars grad. Denna nivå av Zohar uppnås genom att du byter ut alla dina sinnen och ditt intellekt. Tills dess har du ingen koppling till  ”Torah”, förutom dess unika kvalitet.

[111650]

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.02, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Zohar - Kommentarer inaktiverade för En medicin som gör underverk och heter Zohar

Fråga: Efter kongressen försöker vi konstant att hålla kvar vid nivån som vi nådde där trots ett tillägg av aviut (tjockhet eller grovhet) som vi upptäcker i oss nu. Hur är tillståndet som visar sig för oss nu relaterat till processen som vi går igenom?

Svar: Vi kan inte stiga som vi vill eftersom vi inte värderar vår ansträngning, som är vår belöning. Nu, efter kongressen, måste vi vara glada att vi förlorat smaken av enighet och att vi inte känner något begär att förenas. Våra relationer har blivit tråkiga, smaklösa och mörka. Men detta är egentligen fantastiskt eftersom vi nu själva kan försöka fylla tomheten som uppenbaras för oss!

Vi måste se denna möjlighet som en gåva. Det är verkligen en gåva från ovan. Vi ville ge och nu har vi ett tomrum som vi kan fylla! När kommer vi känna ett sådant tomrum igen?

Tillståndet av enighet under kongressen gavs till oss som ett exempel så att vi nu kan göra samma saker själva. Under kongressen fick vi ett ”plus”, så att vi nu, när ”minuset” uppträder, kan göra samma sak. Pluset är ett exempel som kommer från Skaparen. Nu har vi en chans att upprepa hans handling och nå samma resultat.

Pluset står för en stigning och minuset för en nedgång. Skaparen har gett oss ett exempel, han har gett oss känslan, formen, och nu ska vi göra samma sak. Men vi värderar inte denna ansträngning och känner oss inte tacksamma för den, utan snarare förbannar vi Skaparen och motsätter oss det han gjort med oss. Vi negligerar chansen att bli som Honom.

Det är under en nedgång som vi kan dra åt oss det omkringliggande ljuset. Hela problemet är att vi måste göra det, men vi gör det inte.

[113192]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.07.25, Baal Hasulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Plus och minus efter kongressen