Baal Hasulam, ”Ett budord”: Det finns inget tjänande av Skaparen och hållande av mitzvot (budord) förutom i  Lishma (för hennes namn) – ge belåtenhet åt Skaparen. Ändå, har våra visa män redan introducerat den praktiska delen av att engagera sig i Tora och mitzvot även i Lo lishma (inte för hennes namn), eftersom”man från Lo lishma kommer till Lishma”.

I början kan vi inte bara ”bli” som de högre krafterna. Trots allt är det fullständigt givande, och för att nå samma nivå måste vi ge till den. Som i exemplet med gästen och värden, om jag vill växa upp till det bästa, perfekta tillståndet, då bör jag bli som källan till skapelsen.

Värden är full av givande och kärlek, och om jag vill nå Hans nivå av evighet och perfektion, då måste jag uppnå likhet i form med Honom. Och det innebär att glädja Honom precis som Han glädjer mig. Den kabbalistiska visdomen är menad åt detta ända mål; metoden tillåter, genom ljuset som reformerar, oss att uppnå formlikhet med den övre kraften, Skaparen, genom att dra åt oss kraften som omformar.

Den första och enda mitzva (budord) som garanterar uppnåendet av strävan att nå Lishma, är att ta ansvar för att inte enbart arbeta för sin egen skull, med andra ord, man arbetar strikt enbart för att förtjäna det man behöver. Resten av sin tid arbetar man för att tjäna allmänheten: de förtryckta och varje varelse som är i behov frälsning och hjälp.

Eftersom detta är ”Den första och enda” principen, leta inte efter lösningar någon annanstans för det finns inga andra alternativ. Det är klart och säkert att man först måste se till att sörja för sin existens, och så fort ens basala behov är uppfyllda på alla vis, bör man sätta igång med att ta hand om andras välmående. Detta är den korrekta formen av likhet med Skaparen.

Genom att sörja för sina basala behov förverkligar man sig själv på den stilla, vegetativa, och den animaliska nivån. Vi bör bli som naturen på dessa tre nivåer.

Och den mänskliga nivån som börjat växa ovan den animaliska nivån under, låt oss säga 100 000 år, tillhör inte kroppen; allt finns inombords. Du kommer inte se det med materialistiska ögat, det utvecklas i medvetandet, i den inre utvecklingen. Och personens hela inre värld måste ändras till givandet till de andra.

De tidigare ”naturliga” graderna skiljer sig genom behandlandet av det materiella, metoden för kommunikation. Men den mänskliga nivån är grumlig, förvirrande, och oförståelig för oss. Vad är ”en människa”? Ibland när vi ser på någon, säger vi ”Det här är ingen människa, han agerar som ett djur”. Men överlag har vi inte en entydig definition av tydliga yttre tecken genom vilka vi kan identifiera en sann människa. Hur skiljer han sig från ett djur exakt? Kriterierna är vaga.

Så om vi idag letar efter ett inre uttryck för den mänskliga graden, då kallar vi den så efter sitt framtida tillstånd, efter det mål mot vilket den är inriktad. Detta är den form som måste vändas så att den blir lik Skaparen, och då kommer den att kallas ”människa” (Adam). För tillfället är detta en formell benämning baserad på framtida meriter.

Den första principen längs stigen mot målet är att inte arbeta för sig själv mer än vad som är nödvändigt för att tillfredsställa sina grundläggande behov, och att ta hand om andra i allt övrigt. Denna ribba finns nu framför dig och om du gör så på eget bevåg, då kommer du att uppnå likhet med Skaparen.

Dessutom är det att sörja för sina basala behov också en del av att sörja för andra, förutsatt att man håller den intentionen från den allra första början. Trots allt, ”utkomsten av en handling ligger i dess ursprungliga tanke.”

[117263]

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete |