Vi har haft situationer där vi har arbetat länge på vissa projekt, och plötsligt har ett behov av att utveckla och genomföra ett nytt projekt dykt upp. Vi har upphört med allt arbete i vår fabrik och arbetat på det brådskande projekt en månad eller två.

Å ena sidan var detta vårt gemensamma beslut. Å andra sidan, vid den tidpunkt då beslutet fattades, var många saker inte klara för alla: ”Varför gör vi det här? För vad? Vi har att göra med någon form av gemensam spridning, och vad mer?” Folk förstod inte hur mycket det kan konsolidera dem, antända dem, hur mycket de skulle börja känna varandra, hur mycket det skulle brinna inom dem. De trodde att de inte hade något behov av detta: Att gå i alla riktningar, eller omvänt att gå in i något speciellt område?

Så jag var tvungen att ge instruktioner direkt så att alla skulle vara involverade just i detta. Efter det, förstod folk att det här var riktigt viktigt, även om många i början, var emot och några trodde att de bara behövde ägna sig åt den kabbalistiska visdomen.

Vi hade en vän som studerade med oss ​​i femton år. Han förstod I slutändan inte att spridningen blivit en nödvändig förutsättning för vår förening och anslutning, och var därför tvungen att lämna oss, för om två personer inte ger upphov till en tredje komponent, inte bryr sig om det som om det var deras lilla barn, och att de inte enas, det är inte en familj, utan helt enkelt två personer som lever tillsammans.

En familj är när det finns någon tredje sak gemensamt, och nu ska vi ut på ett sådant här projekt där vi alla är inblandade tillsammans, detta är vårt lilla barn, och det leder oss mot enighet och anslutning.

Förutom det, gav projektet oss en inre känsla av brådska, att vi behöver gå ut till folk och att det är vad de saknar. Vi gick ut till massorna, vi lovade dem allt vi kunde, och efter det befann vi oss i ett dilemma, ”Och vad mer? Hur ska vi uppfylla dem? Hur kommer vi att genomföra det vi lovade folket?” Du ser att de alla finns här bredvid oss, och du kan inte fly från dem någonstans som en resande cirkus.

Med andra ord, lovade vi dem avsiktligt många saker. Av detta följer att vi avsiktligt tog på oss stora ambitiösa uppdrag och vi lovade människor att vi skulle utföra dem. Vi satte oss i en fälla. Och vi har inget annat val än med fruktan, med skam, med inre darrningar, vara den sista med detta villkor som förpliktar oss att förenas, för annars kommer ingenting fram för oss, och vad ska vi göra nu? Var hittar vi den kraft som kommer att uppfylla allt som vi lovade folket?

Av detta följer att alla löften till de bredare kretsarna i samhället tvingar en person till en intern mobilisering, som ansluts med de andra, förpliktande sökandet efter en väg ut. Och det finns bara en väg ut: att ropa till Skaparen. Förenas och skrika till Skaparen.

Annars kommer de att slå dig. De kommer skambelägga dig. De kommer att relatera till dig med förakt. Allt det arbete som vi har gjort kommer i slutändan att bli negativ publicitet för dig. Du kommer att vara som alla andra av de partier och organisationer som bara lovar och inte heller ger något och inte heller kan göra någonting.

Därför är det särskilt nödvändigt att gå ut till de bredare kretsarna i samhället och lova saker, och efter det att klargöra hur man kommer att uppfylla dessa löften att inte skämmas för att gå ut på gatan. Skaparen ordnar sådana känslor av skam för dig som kommer att tvinga dig att förenas, att söka efter frälsning, och då kommer allt att bli bra.

[119117]

Ur ett föredrag om Spridning 10/17/13

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Skäms inte för vad vi lovar

Fråga: Vad betyder det att välja vännerna?

Svar: Att välja vännerna betyder att jag behöver göra allt jag kan så att jag kan komma nära dem vid varje givet tillfälle. Att välja betyder inte att jag väljer vem jag gillar bäst och det är allt. Det har sagts: “Den som väljer en bättre miljö varje gång”, för att fortsätta röra sig framåt.

Vi tittar inte på de fysiska kropparna i det andliga arbetet utan bara på det inre, och så ändras en person varje dag och varje dag är han en ny person. Det verkar som att jag väljer en ny vän varje dag, ett nytt samhälle, för att allt ändras från ett tillfälle till nästa.

En dag gäller en ändring, så avancerar jag konstant genom att jobba med vännerna, medan jag fördjupar förbindelsen mellan oss, vilket betyder att jag väljer starkare vänner och en bättre miljö varje gång. Ingenting ändras fysiskt, och jag ser samma ansikten runt mig, men deras inre förnyas konstant, och jag växer starkare på grund av alla förändringar som vi båda går igenom.

Det kan förefalla att det är positiva och negativa ändringar varje gång. Mestadels känner jag respektlöshet eftersom min onda lust fortsätter verka och konstant förnyas. Så varje gång känner jag ännu en bortstötning som är starkare än förut och det verkar som att vännerna inte är värdiga och att de har många brister. Jag slutar att respektera dem automatiskt, och då måste jag sporra mig själv för att älska dem på nytt varje gång.

[122674]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.12.10, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Att välja en bättre miljö varje dag

Fråga: Har mänsklighetens otaliga reinkarnationer under årtusenden inte gett någon andlig effekt?

Svar: Allt redovisas, allt har sin egen beräkning, men vår generation är definitivt viktigare än de tidigare. I själva verket var de förberedelser för idag. Ingenting har hänt av en anledning, tills nu, folk hade ingen självständighet i sann andlig bemärkelse.

I själva verket handlar det inte om kroppar utan just om själarna. Punkten i hjärtat har gått igenom livscykler, blivit mer uppenbarad, och idag kan vi äntligen föra den till ljuset.

Och förutom det, passerar det inflytande som för människor till detta tillstånd, så att de blir självständiga tidigare, genom oss till den yttre allmänheten. Det sägs, ”Alla skall känna mig, från den minste bland dem till den störste.” Med andra ord måste alla växa andligt, för att identifiera roten till sin själ, och att koppla sin ”cell” till ”kroppen” medvetet, effektivt och ändamålsenligt.

Så, alla har en plats i samhället och skillnader uppstår endast för att skriva sig in i det. Och denna ordning bestäms av systemets parametrar.

Fråga: Men inte alla kommer att komma till gruppen?

Svar: Till slut, naturligtvis, alla. I själva verket är vårt slutliga tillstånd enhet, på samma sätt som före brytandet. Vi återvänder bara gradvis, enligt önskan och ansträngningar.

Längs denna väg kommer du att känna det som finns över dig och det som finns under. Ovan dig hittar du alla generationers kabbalister: den aktiva delen av systemet. Och nedan dig finns de som inte har kommit till rätt insikt, som du måste hjälpa.

Som ett resultat är var och en av oss som en kommunikationskanal, som en kapillär som överför vitaliserande krafter till andra celler.

[121562]

Från den 4:e delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.11.26, Baal HaSulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den viktigaste generationen

 Fråga: Hur är det möjligt att kontrollera om jag arbetar specifikt på andlig följsamhet med gruppen och inte enligt en materialistisk psykologisk metod?

Svar: Du måste känna detta på dig själv efter att du närmat dig gruppen.

Ens längtan efter gruppens mitt, för att förstå livets källa inom den, betyder att man är involverad på rätt sätt med extern spridning.

Du frågar mig ofta: ”Hur är det möjligt att kontrollera om vi disseminerar korrekt”?  När du börjar längta efter mitten av gruppen, visar detta att du sprider korrekt på utsidan.

Fråga: Vad innebär spridning eller disseminering i det andliga?

Svar: Spridning som inte är egoistisk kommer ut till allmänheten med målet att ansluta och förena dem, locka dem till Skaparen, att för dem skapa ett stöd, den bas på vilken Skaparen avslöjas.

[121158]

Från samtalet om grupp och disseminering, 2013.10.22

 WMV |  MP3

Kategori: Disseminering, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Disseminerar vi på rätt sätt?

Fråga: I exemplet med ”värden och gästen” erbjuder värden gästen delikata rätter och gästen vägrar att ta emot dem. Han gör en restriktion när det gäller sitt  begär att ta emot. Senare, när gästen upplevt njutning, blir han beroende av njutning . Hur kan vi undvika att bli beroende av njutning?

Svar: Det handlar om att få njutning i värden Nekudim, i världen där splittringen av tillståndet skedde.

Låt oss säga att du gav mig något väldigt smakfullt och sött. Jag vet vad det är, så jag utför en restriktion när det gäller ditt erbjudande av denna godsak och bygger en intention ovanpå den. Det är som att jag ”betalar tillbaka”. Jag avvisar din godsak många gånger och förklarar för dig att jag känner ett obehag när jag tar emot dina rätter, att jag inte är hungrig. Du börjar övertala mig allt starkare, och säger att du bakat denna kaka enbart för mig och om inte jag provar, så blir du upprörd.

Nu är det du som ber mig göra dig en tjänst. När det kommer till att göra dig en tjänst istället för att ta emot njutning för min egen skull, ”ger jag upp” och äter en bit kaka. Jag tänker nu verkligen att jag gör det för din skull. Jag demonstrerar för dig hur belåten jag är så att du inte skall tvivla på att jag, när jag äter kakan, gör det för att glädja dig.

Helt plötsligt känner jag en glädje som är tusen gånger större än jag någonsin förväntade mig från denna kaka, något otroligt bortom mina kelim, mina kärl, bortom mina förmågor. Jag ser inte längre dig där bakom. Allt jag känner är överväldigande njutning.

Vid denna tidpunkt är det inte längre fråga om ett simpelt förhållande vid nivån ”givande och tagande” (nivå 1) utan det är relationen mellan Skaparen och en person på nivån för intention (nivå 2)

När jag blir likvärdig med Skaparen i min intention och börjar skänka till honom, börjar jag känna honom och stiga till hans nivå. Detta tillstånd befinner sig ovan all njutning, allt  lidande. Det är ovan allt! Det är en förnimmelse av tanken på skapelsen innan den skapades.

Det visar sig att det finns en sådan stor inneboende  njutning i denna upplevelse som jag aldrig kunnat  förvänta mig och som jag helt enkelt inte förmår motstå. Nu kommer jag vara tvungen att betala dig på något sätt för denna kaka.

Detta kallas min splittring.  Alla mina intentioner att skänka dig istället för att njuta själv och alla mina planer på att undvika vara din gäst försvinner. Jag har nu blivit förslavad av glädjeyran som uppfyller mig.

Från den punkten uppstår en ny typ av njutning som vi mottar genom  förnimmelse  av Skaparens uppbyggnad av systemet för världar: Atzilut, Bria, Yetzira, Assiya.

När vi börjar korrigera oss själva inom detta system av världar, så resulterar det i att vi blir lika Skaparen därför att vår korrektion innefattar den glädje  som inte kommer från ljuset i sig, utan från likheten med Honom på nivån för “Adam – människa”

Faktum är att nivån som vi brukade tillhöra och bygga våra förhållanden med andra med dessa beräkningar (”jag ger dig och du ger mig”), likt en artig gäst med en värd, är enbart animalisk glädje på den animaliska nivån. Att frånstöta någonting för att vi inte känner att det är riktigt att ta det eller att vi skäms för att ta emot det, så väl som värdens påstridighet, är vanliga mänskliga relationer. De är associerade med vår nuvarande nivå och det är inget ”Högtflygande” med det. Det finns inget givande med i det.

Du vill helt enkelt behaga mig för att du bryr dig om mig. Jag vill ge tillbaka min njutning till dig, för jag vill inte vara den mottagande delen. Jag har min stolthet och skam och har inte råd att acceptera det du erbjuder. Jag måste motstå det.

En värd som känner till och förstår mänsklig psykologi agerar på ett sätt som inte bara uppmuntrar mig att acceptera dessa erbjudanden, utan även känna glädje i att göra det på grund av att jag gör honom en tjänst. Men allt detta är inom ramen av vanlig mänsklig interaktion. På det andra stadiet skapar vi ett nytt förhållande, inte mellan två människor, utan mellan mig och Skaparen, när jag måste utjämna mig med glädjen som jag får från honom.

Så fort jag sammanstrålar med Skaparen, tar jag emot njutning som inte existerar i denna värld, inte heller finns den i ljuset som skapade oss, eftersom dessa njutningar kommer direkt från Skaparens nivå och från vår förståelse att vi är lika honom. Det är alltså här splittringen sker, ett nytt system struktureras. Enbart genom att stiga från botten till toppen kan vi skapa begär och intentioner som verkligen gör oss lika med Skaparen. Och sen, byts all vår pinsamhet och skam till ära och glädje.

Fråga: Kan vi bli beroende av  njutningar på denna nivå?

Svar: Det är omöjligt. Systemet är byggt på ett sådant vi att om man stiger kan vi inte förgöras. Det är gjort på så vis att om man inte är redo att ta emot glädjen korrekt, så visar den sig inte för oss.

Njutning kommer från en känsla av förståelse och insikt, från känslan av evighet och perfektion, från allt som du uppenbarar, allt du redan existerar i.

Du måste vara redo för det. Hela stegen från botten till toppen är byggd i enlighet med de tre linjerna som leder oss. Därför är hela systemet gjort så att det förbereder dig att uppnå detta stadium.

 [116152]

Från kongressen ”Glädje i Enhet” i Stockholm, dag 1, 2013.08.30, lektion 2

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Var inte rädd för att ta emot njutning

Fråga: Du har sagt många gånger att hat, avund och ära hjälper vänner i en grupp att avancera mot förening.

Svar: Om vänner i en grupp strävar efter förening och börjar känna alla möjliga störningar mellan sig, avund, hat, motstridigheter, måste de förstå att allt är givet till dem från Skaparen medvetet, för att de ska lägga till ytterligare krafter, sträva efter förening, vilket de måste ha för att nå första nivån.

Därför, när vi rör oss framåt, så får vi alltid störningar på grund av att vår kapacitet inte räcker för att stiga uppåt. Jag reser mig lite, men det räcker inte och jag kastas ner. Återigen reser jag mig lite och kastas ner, men efter detta kopplas alla dessa små störningar samman.

Vi kan inte nå den första nivån i ett språng. Anta att jag befinner mig på nivå 0 och att jag måste stiga till den första nivån, hur ska jag då gå till väga? Skaparen splittrar denna nivå i en mångfald tillstånd där jag går upp och ner, upp och ner.

Jag kan inte stiga över en viss nivå, och jag höjs upp, men inte på ett meningsfullt sätt.

Men efter det skapas en förbindelse av summan av alla mina tidigare tillstånd, som krävs för att stiga upp till den första nivån.

Därför verkar det som att samma sak händer hela tiden, det kan till och med vara mycket värre än det tidigare var, men i själva verket kopplas allt samman i en summa. Som det sägs, mynt för mynt ackumuleras i en stor summa, tills alla mynt är samlade i en skatt, som avslöjas samtidigt.

Därför är tålamod en viktig del av vår väg. Och den vars arrogans talar från sin hals blir lämnad med sina egna intressen; inget kommer att hända för honom. Huvudsaken är att tålmodigt anpassa sig själv.

Varje tillstånd vi går igenom, varje kongress, lektion, workshop, varje gång vi disseminerar, och så vidare, lagras allt. Dessa aktiviteter försvinner inte; de skrivs in i din ”bankbok”, som visar för dig hur mycket du har kvar till den första nivån.

Och efter att den uppnåtts blir allt klart och man går framåt med öppna ögon. Men den första nivån är den svåraste, därför kallas den ”uttåget ur Egypten”. Resten av nivåerna är inte heller enkla, men vi går igenom dem med förståelse, medvetet, med riktig rörelse, medan denna nivå 0 är fullständigt avstängd från oss.

[120257]

Från kongressen i Bulgarien, ”Den nya världens gryning”, dag 2, 2013.11.12, lektion 4

 WMV |  MP3

Kategori: Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för En lång väg till den första andliga nivån

Fråga: Allt beror på vår begäran till den övre, men hur kan jag vara säker på att den övre har det jag ber om, och att han kommer att vilja ge det till mig när min begäran är rätt?

Svar: Rätt begäran kallas MAN, en bön. Om du tänker be om något som är väldigt viktigt för dig, är det inte tillräckligt att bara be om det. Det finns så många människor som du som ber om något. Du behöver något som får den övre att vilja hjälpa dig, att vinna hans sympati. Du måste lära känna honom bättre och förstå hur man kan komma närmare Gud, och att undersöka vad han gillar. Detta innebär att du måste utföra olika åtgärder i syfte att behaga honom och vara nära honom.

Begäran måste vara så att din GE eller reshimo (andliga gen) som stiger mot den övre måste vara exakt enligt Hans önskan, som den övres AHP.

Den lägre har en reshimo för uppfyllandet av det nya tillståndet, så hur kan jag få ett svar från den övre? Den övre har ett system som kallas ”ett djurs bröst” som alltid är redo att fylla den nedre, men du måste förbereda rätt kärl för att få en fyllning i det.

Om du tar en säck med mynt, kommer du inte att kunna ta emot mjölk i den. Du behöver ett kärl som är utformat för att ta emot ljuset och det är perfekt för den i kvantitet, kvalitet, och i dess syfte. Syftet är främst vad du behöver ljus för.

Detta ”djur” är allas mamma och inte bara din. Om du kommer till det i namn av alla andra och vill ha från henne, kommer hon att ge dig det du vill, men inte annars. Men du känner, förstår, eller accepterar det inte riktigt. Du håller inte med! Du hoppas på att gynnas av henne, och det är där hela problemet ligger.

Men modern exploderar med mjölk … och du måste bara fråga för allas skull, annars kommer du inte få en droppe. Om du når rätt förfrågan, MAN, lovar du att förmedla allt som du har fått till mänskligheten, som blir din AHP och förenar din GE. Eftersom detta är allas mamma, kan hon ge inte mindre än så, det är sådan hon är. Hon måste ge 100% och du måste ta emot 100%, 100% av en önskan att skänka mot 100% av kärlet och brist.

Du måste vara en helhet till 100% av vad man kan ge av ditt kärl, ditt reshimo, eftersom ”en hel följer en helhet”. Om ett barn gör ett ljud, ber sin mor om mat, begär 10 gram mjölk för allas skull, då kommer han att få sina 10 gram. Men först måste han lova att han gör det för allas nytta. Om inte, är begäran inte hel och vi kommer inte att få någonting. Detta kan kyla ner en lite och låter tråkigt.

Fråga: Men hur kan jag lova att jag kommer att förmedla det jag får till alla om jag är en tjuv av naturen? Vad händer om jag plötsligt stjäl en del av det?

Svar: Detta kallas ”en bön innan en bön”. Be om en önskan innan önskan, att du ska få ett gott begär, be den övre att sätta rätt bön i ditt hjärta. Du kan inte nå det själv förstås.

[120078]

Från den 3:e delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.10.16, Talmud Eser Ha Sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för En mor för alla