Vårt mål är att nå likvärdighet och harmoni med ljuset, med andra ord, att nå korrigeringens fullbordan, evig kärlek och givande. Detta tillstånd kräver vår medvetenhet, samt känsla för och upphöjande till alla de egenskaper som krävs för att förstå vad vi saknar för att likna Ljuset, de inre förändringar vi måste gå igenom.

Det vill säga, allt vårt arbete ligger i att förstå vad jag känner nu, och vad jag skulle känna i det korrigerade tillståndet. I varje tillstånd måste jag reagera som Ljuset.

Vid varje ögonblick av mitt liv, måste jag längta efter balans med det, det vill säga ekvivalens i form. För detta är det, först av allt, nödvändigt att känna ljusets egenskaper. Men under tiden vi är i det fördolda och inte känner Ljuset, så länge vi inte har nått formekvivalens med det, hur kan jag då likna Ljuset om jag inte känner det?

Här räddar ett villkor oss, som skapades speciellt för oss: den här världen. Det är ett under som inte finns i någon av de andra världarna. Här, i denna värld, även om jag är i fullständig splittring, helt motsatt Ljuset, har jag, trots allt, möjlighet att upptäcka viljor som, liksom jag, söker efter likvärdighet med Ljuset. Som jag får de denna strävan från Ovan, denna droppe sädesvätska, denna ”punkt i hjärtat”, utan vilken denna strävan inte skulle väckas.

Från denna punkt kan vi redan börja med handlingar som liknar Ljuset. Det vill säga, när vi interagerar med varandra, kan vi göra oss själva ett exempel på vad som kallas ljusets verkan: givande, kärlek, ömsesidig hjälp, ömsesidigt samarbete, och uppvaknande. Vi har möjlighet att göra de handlingar som Ljuset gör med oss ​​för att värma varandra lite, för att agitera, vilket innebär att väcka lust och avund i en vän.

I stället för ljus och Skaparen, får vi gruppen. Skaparen ger personen den lyckliga situationen och säger, ”Ta den!” Med andra ord, ger han en ett laboratorium, sätter en i en modell genom vilken vi kan gå vidare med hjälp av vänner trots vår splittring, vår ruin. Skaparen tar dig till dem, och nu börjar du att agera!

Allt annat beror på dig, på det sätt på vilket du gör jobbet och relaterar till gruppen som till Skaparen som påverkar dig. När du börjar dialogen i ett ömsesidigt arbete med gruppen kommer du att klargöra hur gruppen påverkar dig och du påverkar gruppen. Därefter är det möjligt att stiga tillsammans.

Vi måste alltså nå ett tillstånd som kallas arvut (ömsesidig garanti) som förpliktigar ömsesidig hjälp och ömsesidig påverkan av alla för varje medlem i gruppen. Vi presenterar oss själva inför varje vän som givande av Ljuset, Skaparen gentemot honom, och han måste reagera på oss som en varelse som vill korrigera sig själv och likna Ljuset.

Med andra ord vill var och en identifiera sig med gruppen, som ska kopplas samman, för att hålla sig till det, för att bli en man med ett hjärta, med ett medvetande. Det vill säga, jag måste smälta in i vännerna fullständigt, så att ingenting blir kvar av mig. Jag vill fördjupa mig in i gruppen. Det är vad var och en måste göra, och i och med detta, hjälper alla alla.

Som ett resultat av detta, efter den sista droppen insats, blir vi verkligen en man med ett hjärta. Denna matbit är som den sista tuggan äter vi under en måltid, efter den infinner sig mättnaden, och vi känner att vi har fyllt oss själva. På detta sätt kan vi göra en fullständig HaVaYaH, tio sefirot. Du förstår, bara den sista fasen, Malchut de Malchut, känner, förstår och vet med vem den handlar, varför och hur den ska bete sig, hur den är uppbyggd, hur Skaparen är konstruerad, och vad som måste göras som svar om allt kommer från Honom: både Ljuset och viljan.

Så arvut är det första steget – anslutning till en enda helhet – och det verkar som om det inte finns något mer att göra. Men vi förstår, under tiden, att det bara är ord, som det står skrivet, ”handlingens utkomst ligger i initiala tanken.” I tankarna vill vi redan nå det slutliga resultatet, men man måste gå längs en väg som kan vara lång. Jag förstår att jag måste bygga upp mig själv, och först då kommer jag att erkänna Skaparen.

Allt skapas från ovan i en fulländad form, men varelsen måste uppnå denna perfektion, vara medveten om Skaparen, bli lika honom, förstå honom och hela hans djup, och liknar honom i alla hans handlingar. Om tillståndet i varelsen är mindre än fullständig likvärdighet med Skaparen, anses det inte att Skaparen har varit till nytta för honom.

Vi måste gå igenom alla dessa stadier, och så länge vi inte har avslutat det föregående steget, kan vi inte gå vidare till nästa steg. Därför talar vi från början om arvut, om att uppnå ekvivalens i form med Skaparen, om harmoni med naturen: koppling, omfamnande, kyssande, alla uttryck för ekvivalens i form med Skaparen, men trots allt är det bara ord, och nu börjar vi bygga detta tillstånd, det vill säga, vi går in i det andra steget och vidare. Totalt sett är det möjligt att upptäcka de nio etapperna på vägen till andlig upptäckt.

[124841]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.01.07, ”Förberedelse för kongressen”

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Nio steg till andlig upptäckt