Dag: 27 april 2014

Ett moget synsätt på problem

Dr. Michael Laitman

Ett moget synsätt på problem är när du vet att du kan nå målet endast genom att få bukt med problemet. Du bemästrar de olustiga känslorna i ditt begär att ta emot, ovanför mörkret, och där ber du om förening med gruppen, med Skaparen. Din bön är ändå falsk och internt väntar du bara på att problemet ska försvinna, för att mörkret ska skingras åtminstone lite grann, så att du kan vila, slappna av och känna dig trygg i viss utsträckning.

Men du håller dig och letar efter en förbindelse och anslutning med gruppen, med böckerna och med läraren. Du är som ett barn som vill att de ska hålla dig i sina armar. Du söker efter allt stöd du kan få som tillåter dig att be om, inte att mörkret ska skingras utan hellre att höja sig över mörkret och tänka på Skaparen och inte på dina egna känslor. Ditt intresse är att tillfredsställa honom och inte dig själv.

Om du kan tänka på detta sätt, då kan du i detta avseende redan känna glädje. När du kan längta efter att ge Skaparen ännu större tillfredsställelse genom gruppen och alla andra hjälpmedel, då känner du ännu större glädje. Om du inte kan, då ska du be om det så att du kommer att känna livet i de externa kärlen, i de utländska kärlen, som betyder ”utanför din egen hud,” där din själ är.

Symptomen på ”sjukdomen” kommer att försvinna eftersom du kommer att sluta tänka på dem och ansluta dig till Skaparen och inte till de kroppsliga symtomen. Du kommer att komma ut ur huden, som om du dör, och ansluta dig till Skaparen, till själen och inte till kroppen. Detta kallas att leva i tillit ovanför förnuftet, att komma ut ur sig själv, övergången mellan liv och död, åtminstone i viss utsträckning.

Då bidrar du gradvis till denna övergång och besegrar därför döden. Vi måste åtminstone förstå mönstret av denna övergång och då kommer allt att vara enligt samma princip, på samma sätt.

[104528]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Shamati #36
videoikon WMV | ljudikon MP3

Som en fisk i ett hav av ljus

Dr. Michael Laitman

Vi behöver känna att vi är totalt inne i ljuset, som en kropp som är omringad av vatten. Från alla håll är min kropp omgiven av vatten som är i nära kontakt med alla mina rörelser.

I detta tillstånd behöver jag känna att jag är inuti det Övre Ljuset så att genom alla mina små rörelser, i tanke eller begär, i alla delar av mitt hjärta och min hjärna, bjuder jag omedelbart in ljuset att komma till mig. Detta händer omedelbart utan övergång. Jag behöver nå denna sensation i mitt liv.

Vi håller alla på att drunkna i dessa vatten och tar emot syre enbart när vi alla rör oss emot varandra. Om våra hjärtan dras mot att förenas med varandra, då har vi något att kunna andas från. Om hjärtat inte vill förenas, då kan vi inte andas utan luft. Vi måste känna detta tillstånd i vårt andliga arbete: Vi är nedsänkta i ett hav av ljus, som vatten, och syret beror enbart på förbindelsen mellan oss. Alltså måste vi på något sätt tvinga våra hjärtan att sträva mot förening.

Närvaron av syre beror på vår närhet till varandra. Och sedan börjar vi förenas, inte för att ta emot syre, utan för att ge glädje till Skaparen! Hur kan vi lyfta längtandet efter att ta emot syre till att längta efter att ge glädje till Skaparen, även då jag kvävs utan luft?

Till slut når vi en nivå då vi plötsligt upphör att behöva syre och känner oss som en fisk i vattnet! Vi tänker inte ens på det, utan enbart på hur vi kan ge Honom glädje.

[128561]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.02.21, workshop
videoikon WMV | ljudikon MP3