Baal HaSulam, Shamati nr 159, ”Och det hände sig under de många dagar”: Saken är den att, ja, de var mycket förtjusta i arbetet i Egypten. Detta är innebörden av ”Men blandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”

Vi själva vill inte gå ut ur Egypten. Kriget pågår med vår inre Farao.

Det innebär att om Israel är under en viss nations herravälde, kontrollerar den nationen dem och de kan inte dra sig tillbaka från dess välde. De tyckte alltså om arbetet, och kunde inte återlösas.

Egoism härskar över ens hjärta och sinne. Alla gränser skulle kunna öppnas för en – men man själv kommer inte att vilja gå ur detta slaveri. Man är hängiven Farao mer än alla Egyptier. Trots allt blir de begär efter att ge, som faller under egoismens regel, ännu mer hängivna egot än de mottagande begären.

De vill inte lämna Egypten; de arbetar hängivet för Farao. Egoismen har ett starkt grepp om dem, speciellt de bli Faraos mycket starka och trofasta arbetare. I själva verket arbetar nu den kraft, som ges till dem för framtida andligt arbete och hängivenhet till kraften att skänka, troget  för den egoistiska kraften.

Ingen håller oss kvar i Egypten – vi själva vill inte överge det. Vi njuter till och med mer av vårt liv med dess andliga problem än en vanlig person njuter av sin jordiska tillvaro.

[133050]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.04.18, Shamati #159

 MP4 |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete |