Egoismens undergång
Baal HaSulam, “Arvut (Ömsesidig garanti)”: Om en del av nationen inte håller arvut, utan väljer att vältra sig i egenkärlek, orsakar detta att resten av nationen stannar kvar, försjunkna i sin egen smuts och låghet utan att någonsin hitta en väg ut ur smutsen.
Fråga: Hur kan jag korrigera mitt begär efter smuts och låghet?
Svar: Jag agerar i förhållande till vännerna, och vännerna agerar i förhållande till mig. Betyder detta att de korrigerar mig? Ja, det gör de. Och korrigerar jag dem? Ja, det gör jag. Hur kan jag korrigera mig själv? Jag korrigerar mig själv genom att korrigera dem.
Detta är vad ömsesidig garanti innebär. Ingen kan göra detta utan de andra, och man är beroende av dem i alla sina handlingar i positiv och negativ bemärkelse, i glädje och i sorg. Man är beroende av deras goda eller dåliga handlande, och de andra är beroende av ens egna goda eller dåliga handlande.
Idag blir detta en allt påtagligare verklighet som kommer att uppenbaras på ett mycket otrevligt sätt i vår värld. Om någonting dåligt inträffar i ett land kommer andra länder känna av detta omedelbart. Å andra sidan, om någonting bra händer någonstans kommer andra att förändras till det bättre också.
Detta är en sann undergång för min egoism. Jag vill att andra ska må dåligt och att jag ska må bra, jag vill vara den som vinner i jämförelse med dem. Jag vill att de ska ha det sämre, inte jag, och det är sådant som värmer mitt hjärta. Men nu ser vi hur naturens orubbliga lagar tvingar oss att tänka annorlunda. Den lär oss att ingen kan tjäna något själv. Om det är bra för en del, kommer det vara bra för alla andra också. Det finns ingen sådan situation där något kan vara bra för vissa och dåligt för andra.
Gradvis närmar vi oss denna världsbild. Titta bara på det som händer i industriländerna. Om ett utav dem drabbas av ett jordskred, då vet de andra inte vad de ska ta sig till, och strax faller även de. Vi har nått en sådan ekonomisk ordning, det vill säga en sådan egoism, att alla är beroende av varandra. Detta är ömsesidig garanti, och det är på detta sätt den manifesterar sig.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara beroende av tex. Frankrike. Vad har jag att göra med Frankrike? Men nu måste jag se till att ingen ekonomisk vårdslöshet förekommer där. Om Frankrike går bankrutt kommer det utan tvivel påverka min plånbok inom två dagar. Dessutom kommer det att påverka den negativt. Om jag hade fått ut något av det hade jag låtit dem gå bankrutt. Men det funkar inte på det viset: Det skadar även mig.
Tidigare förde även andras problem ofta med sig något gott för mig. Före världen bands samman i ett integrerat system agerade alla i sitt egenintresse, utan hänsyn till andra. Varje land brydde sig bara om sin egen vinning. Hela tiden gjorde vi sunda egoistiska beräkningar för att vinna på andras bekostnad. Även om detta krävde att påbörja ett krig mot dem och att jämna den andra sidan med marken var det bättre för mig.
Idag skulle vi vilja fortsätta i samma banor, men vi kan inte. Snart kommer vi upptäcka att man inte kan starta ett krig. Vi är så beroende av varandra att jag inte bara kan försörja mig själv. Jag kommer sakna allt jag förstör för andra.
Det är det vi kommit till. När jag önskar något gott för mig själv, mitt folk eller mitt land, med dess strukturer och institutioner, måste jag ta hand om alla. Först då kommer det bli bra för mig.
Denna mekanism fungerar i givande mellan partzufim, mellan människor, och mellan en person och Skaparen. Jag måste ta min medmänniskas önskan med målet att fylla den och sätta min vilja i hans tjänst. Bara på villkor att jag fyller och tar hand om det kommer allt överflöd att flöda genom mig och visa sig i mig 620 gånger större.
Världen förstår ännu inte viket system vi är på väg in i. För att få den att göra det, måste vi berätta för människor om detta så snart som möjligt. Annars kommer deras förtvivlan att leda dem i krig. De kommer helt enkelt inte att ha något val.
[48384]
Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.17, Arvut (Ömsesidig garanti)
WMV | MP3