Rabash, brev 40: Och när man börjar erfara kärleken från sin vän, så börjar glädje och njutning omedelbart vakna inom en … på grund av att man alltid vetat att man var den enda som brydde sig om sitt välbefinnande. Men i den stund då man märker att vännen bryr sig om en, väcker det en oerhörd lycka inom en, och man kan inte längre bry sig om enbart sig själv, eftersom en människa enbart kan jobba där det finns njutning. Och eftersom man börjar känna lycka i att ta hand om sin vän, så kan man naturligt inte tänka på sig själv.

Vi kan aldrig tillfredsställa oss själva, även om det verkar som om vi gör det för denna sak. Vårt gemensamma generella kli är byggt så att enbart det vi kan få från utsidan kan fylla oss, inte det var och en av oss själva producerar.  Så vi måste fylla varandra.

Detta är den huvudsakliga hemligheten med enhet, när människor börjar känna att de kan fylla varandra: så inkluderar var och en inom sig själv begäret från andra och börjar arbeta på dem, och ljuset fyller alla. Till den grad var och en är integrerad i andras begär fyller ljuset dessa begär.

Den huvudsakliga regeln för sant stigande på Skaparens vis är förening mellan vänner. Och när är vänner förenade? Det är när de samlas och var och en gör sig ödmjuk inför de andra genom att se storheten i vännerna. Även om någon inte ser vännen som stor måste han förplikta sig själv att se deras storhet. Om en person inte ser vännerna som större än sig själv måste han se varför.

I en kabbalistisk grupp måste en som studerar på rätt sätt alltid se de andra som större än sig själv. Detta är inte något unikt tillstånd av högre medvetande, utan gruppens normala tillstånd.

Han är avundsjuk på vännerna med en sund avundsjuka; han dras av dem, tar exempel av dem. Och om det inte finns någon avundsjuka, då är det inte bra. En person måste vara rädd för att alla ska upptäcka att han inte har värderingar eller någonting. och kommer att avsky honom.

Denna känsla måste vara permanent, för det är mycket värdefullt för att avancera. Alla måste vara glada för att ha fått denna känsla, som är nödvändig för avancemang. Så det är nödvändigt att oroa sig för att den inte ska vara konstant: att se att vännerna är hängivna, hur de gör uppoffringar genom att vara i mycket värre situation än du är, och samtidigt anstränger de sig mer än du.

Från dessa små exempel skapas en längtan från ”mig” till ”vi” för att om vännerna är större än mig själv, vill jag vara med dem, inkluderas med dem, så att jag löses upp med dem totalt.

[145358]

Från Kongressen i St. Petersburg “Dag två” 2014.09.20, Lektion 4