Baserat på vår kunskap om splittrandet av det generella begäret och genom metoden för dess korrigering, bygger vi allt vårt arbete i en grupp på kongresser, i grupper av tio, och mer. Allt är byggt på studerandet av materialet, hur det splittrades under shvira (splittringen) och på vilket sätt det förenas under inflytandet från ljusets kraft. Genom att acceptera och följa kabbalisternas råd, skrivna i en psykologisk form som är närmast oss, lär vi oss att uppföra oss, på vilket sätt vi ska ansluta till varandra i en grupp, stödja vännerna, och uppnå stadier där vi lovar att stödja varandra i vår förening. Existensen av denna förening, den exakta intentionen i den, kallas arvut, där var en av oss är redo att stå som garant för en vän. Just genom detta arbete börjar vi inse att vi inte kan korrigera oss själva. Framför oss ligger en enorm värld, men det ser bara ut som om den är enorm för oss eftersom den är fragmenterad och expanserad av vårat ego, men det ögonblick vi börjar att sätta det samman, ser vi att detta är en enda enhet, en förenad kraft. Vi börjar förstå att världen inte är sådan som vi beskriver för oss själva. Allt vi ser omkring oss är reflektioner av våra inre egenskaper. Och även om det för oss verkar som om detta vore helt orealistiskt och till och med overkligt är alla människor, byggnader, universum och allt som finns i universum reflektioner av våra inre egenskaper: stilla, vegetativa, animaliska, och talande. De fyra nivåerna i mina inre egenskaper (stilla, vegetativa, animaliska och talande) är fyra olika nivåer av aviut (begärets tjockhet). Begär nummer ett, två, tre och fyra arbetar inom mig så att jag föreställer mig dem i form av överensstämmande bilder. Men när en person arbetar inte enbart med den separerande kraften, utan också med den förenade kraften, börjar han omedelbart förstå att det verkligen är så att vår värld essentiellt är en värld av ett illusion (vilket många fysiker redan är villiga att hålla med om), och att det finns en mångfald universa som beblandar sig med varandra, och att skapelsen enbart är en form av hologram eller matris. Det den kabbalistiska visdomen skrev om för 3 000 till 4 000 år sedan – vad Adam Harishon såg för mer än 5 700 år sedan – börjar fysikerna äntligen prata om idag. Alltså behöver vi nå vår första andliga nivå så snabbt som möjligt, därefter kommer vi inte ha några problem. Vi kommer förstå hur allt är organiserat. Huvudsaken är att den första delen verkligen är den svåraste. Och efter det kommer vi redan ha förmågor; det kommer finnas en förståelse av vad som händer. Men nu måste vi från fullständig ignorans träda in i en helt annan verklighet. Så kabbalisterna reducerade allt till enkla handlingar. De pratar inte om några komplicerande saker eftersom det inte finns någon att prata om det med. De pratar inte om nåra smarta handlingar med inre intentioner, inre klargörande, för vi känner inte detta ännu. Ingen av oss känner att vi inkluderar alla världar inom oss, att människan är som Olam Ein Sof (världen utan slut). När en person uppnår Olam Ein Sof, uppnår han allt. Till slut, kommer ett mångfacetterat system av världar uppträda där var och en av oss inkluderar hela systemet inom oss. Kabbalisterna talar alltså inte om detta för att allt detta är väldigt förvirrande och inte tillför något. De ger oss råd hur vi ska göra, och baserat på detta följa alla lagar och generella regler vad gäller uppförande i en grupp som vi studerar för att samla och föra ihop gruppen. Detta är det viktigaste.

[144309]

Från förberedelselektion 2 inför Kongressen i St. Petersburg 2014.09.18