Coronavirusepidemin har gjort en sådan explosion runt om i världen, som om ett världskrig bröt ut, och har lett till en ekonomisk kris och känsla av förtvivlan och rädsla. Varför har människor fortfarande inte insett behovet av att återuppbygga världen genom att göra betydande förändringar i samhället?

Faktum är att alla agerar utifrån sin egen personliga, individuella egoism. Därför brydde sig ingen om vad som hände i världen och med andra människor, det viktiga var bara det som berörde honom personligen. Vi tittade på hur andra led och var inte särskilt imponerade. Huvudsaken är att vi mår bra och att vi tryggt kan existera och lyckas.

Men här befinner vi oss plötsligt i en annan värld och känner att samhället, miljön, landet, människorna, och världen, allt har blivit sammankopplat och beroende av varandra. Vi vidarebefordrar ett dödligt virus till varandra, vi kan inte resa fritt och tvingas lyda nedstängningsregler.

Å ena sidan var vi tvungna att bryta de användbara banden som fanns tidigare och lät oss flyga jorden runt, resa, och lära känna varandra. Dessutom tvingades vi isolera oss ännu mer, ta på oss masker och handskar, och hålla ett avstånd på två meter mellan varandra.

Några nya obligatoriska regler som vi inte gillar särskilt mycket sattes i kraft. Det är som om naturen säger till oss: ”Ni kan inte bete er som förr, ni måste ta avstånd från varandra. Ni kan inte åka dit ni vill och resa runt i världen, ni kan inte skicka era barn till skolan och dagis.”

Vi känner att naturen sätter en kil mellan oss och lär oss hur förbindelsen mellan oss ska vara. För att förbindelsen ska vara ny, bra, och korrekt måste den följa de nya lagar som coronaviruset lär oss. Om vi ​​följer dessa lagar, då kan vi kommunicera med varandra; och om vi inte följer dem, då måste vi inte närma oss varandra.

Naturen börjar lära oss nya kommunikationsformer mellan varann, och snart kommer vi att inse att detta är till vår fördel. Jag kan bara få kontakt med andra om jag agerar för deras fördel och inte för min egen fördel. Detta är läxan naturen lär oss. Genom karantänen, genom oförmågan att kommunicera, flyga, och resa, visar den oss att vi bara kan vara i kontakt under förutsättning att vi bryr oss om varandra och tänker på andras bästa.

Ni är välkomna att gå ut på en promenad, besöka andra, kommunicera, bara om ni tänker snällt på varandra och tar hand inte om er själva, utan andra. Det är så naturen gradvis kommer att lära oss goda relationer.

Detta kommer att ske snabbt och smärtfritt om media samarbetar med kabbalister som förstår hur de ska bete sig för att hjälpa naturen att förändra det mänskliga samhället, för att flytta det till nästa nivå, och för att förmedla till alla vilken form av relationer vi bör komma till.

”Den ene vill hjälpa den andre” att skapa en förbindelse mellan oss över hat så att vi förstår att framtiden är omöjlig utan goda relationer. Det beror på oss om vi når dem på ett kort och enkelt sätt eller på ett långt lidande, inklusive världskrig.

Det beror på kabbalister och media hur snabbt mänskligheten kommer att gå igenom övergångsperioden och etablera nya förbindelser mellan människor så att naturen ska sluta trycka på oss och begränsa oss. Vi kommer inte att behöva något yttre tryck eftersom vi själva kommer att förstå vad som är bra för oss.

Från KabTV:s ”The World”, den 27 december 2020.

Kategori: Coronavirus, Globalisering, Hälsa, Kris |