Jag är min käras och min kära är min
Fråga: Vad är skillnaden mellan Ljuset som vi försöker få ut ur Zohar och Ljuset som annullerar oss och hänvisar oss till den animala nivån?
Svar: Det finns bara ett Ljus, men sättet på vilket det uttrycks beror på oss. Det är som elektricitet, som antingen kyler eller värmer någonting beroende på vad man kopplar den till.
Hur Ljuset uttrycks beror på en persons förberedelse, men Ljuset självt förändras inte – inte heller dess intensitet förändras, inte heller dess natur. Det står skrivet att Skaparen förblir i vila, Han är ”God, som gör gott”, Oändlighetens värld.
Systemet av sammankopplingen mellan själarna som skapades av Skaparen i Oändlighetens värld avtäcks gradvis, steg för steg. Avtäckningens natur beror av min förberedelse, min attityd till denna process – huruvida jag åtrår den eller inte.
När jag ser processen som åtråvärd, eftersom den för mig närmare Skaparen och det är det viktigaste som finns för mig, då känner jag att ”jag är min käras och min kära är min”. Det betyder att jag alltid är i ett tillstånd av uppgång; jag är rättfärdig för jag berättigar Skaparens alla handlingar. Jag är i Oändlighetens värld, i fred.
Men, om jag önskar vara närmre Honom bara när det gynnar mig, då beror min kärlek av vad jag tar emot. Det betyder att jag går från uppgångar till nedgångar beroende av hur jag känner mig, och därför är jag en syndare. Jag beror av förhållanden, inte av kärlek. Allting förändras – ibland till det bättre och ibland till det sämre. Alltså, det som förändras är inte ljuset, utan jag själv – min attityd till min Kära.
Vi kan betrakta detta genom ett känt exempel: en ung kvinna (själen, Shechina, Malchut) strävar efter att få vara med sin nödlidande kära (Zeir Anpin, Skaparen) för den oberäknande kärlekens skull, medan hennes familj (egoistiska släktingar, Klipot) är emot deras sammangjutelse och erbjuder henne en annan friare – en som är rik och endast bryr sig om uppfyllelse, och allt beräknas så.