Svar: För det behöver vi föreställa oss att vi bakom varje vän, bakom gruppen, finner Skaparen, att ”det inte finns någon annan än Han”, och att alla våra relationer i själva verket är med honom, och inte med någon annan, och att det bara är bilden av världen som förvirrar mig.

Folk sitter framför mig nu. Jag måste i detta känna att jag är kopplad till dem; jag är kopplad till Skaparen. Ju mer jag beter mig mot dem i en renare och mer direkt form, desto starkare upphäver jag mig relativt Skaparen. Å andra sidan, ju mer jag försöker ge till dem på rätt sätt, att bringa dem till det tillståndet, kommer jag att bli mer lik Skaparen. Det vill säga att jag måste relatera till dem antingen som att jag är större än (över) eller mindre än (under), och jag själv återfinns alltid i mitten däremellan.

 

I slutändan, i bägge fallen, är detta min relation till Skaparen. Detta är vad jag fått för att kunna se Hans förhållande till oss genom andra; det är uttänkt på det här viset så att det ska bli lättare för oss att vänja oss vid att arbeta med dem. Allt beror på vår motivation.

[116149]

Från kongressen i Stockholm, ”Glädje i Enhet”, dag ett, 2013.08.30, lektion 2

 WMV |  MP3