Årsdagen av Baal HaSulams bortgång, vår lärare, är en speciell dag. Det här är själen som förbinder oss med Skaparen, personen som öppnade portarna till kabbalans visdom för den sista generationen, i vilken vi lever.

Utan hans undervisning skulle vi inte kunna tilldelas det vi redan har fått och fortfarande kan få i framtiden. Kunskapen, hela tillvägagångssättet, metodiken, och stadierna av uppnående, allt detta förbereddes för oss av Baal HaSulam. Naturligtvis kommer allt till oss från Skaparen men genom denna stora själ.

En av anledningarna till att kabbalans (mottagande) visdom har ett sådant namn är att den förs vidare från generation till generation. Varje elev måste ha en lärare. Endast exceptionella individer med speciell hjälp från ovan kan direkt nå Skaparens uppnående av sig själva. Därför måste vi alltid vara förbundna med de vise som har uppnått andlighet, de stora kabbalisterna, så att vi kan avancera från generation till generation.

Allt beror på i vilken utsträckning en person kan följa läraren. Alla har sina egna svårigheter i detta. Det är naturligt eftersom det är så här graderna är ordnade uppifrån och nedåt. Det är svårt för den lägre att övervinna sin egoism och ansluta sig till den övre.

I vår värld, på den animerade nivån, finns det inget sådant problem eftersom naturen tvingar ett barn att vara beroende av vuxna. Men i den grad av människa där du behöver studera kabbalans visdom, är detta inte lätt att göra. Där måste vi buga och maximera lärarens storhet för att lära av honom.

Detta är naturligtvis inte för att hedra läraren utan bara för elevens bästa. Om eleven känner sig mindre än läraren kommer han att kunna buga mer och ta emot av läraren. I den här världens vetenskaper är detta krav inte så kategoriskt, där måste studenten trots allt vara kritisk mot läraren och kolla upp honom.

I kabbalans visdom kan en person emellertid inte uppnå någonting om han inte bugar inför Skaparen. Därför, så mycket som han bugar för allt han får av läraren, som lär honom från de källor som kom från lärare i alla generationer, så mycket uppnående får han. Endast i denna form kan den lilla ta emot från den stora.

Därför måste vi förstå vilken exceptionell och stor man Baal HaSulam var. Vi måste acceptera alla hans verk och arv utan någon som helst kritik, sedan kan vi hoppas att vi kommer att börja knyta an till hans själ och genom honom ta emot den övre kraften från Skaparen.

Från den dagliga kabbala-lektionen, “Baal HaSulam Memorial Day”, den 10 oktober 2019.

Kategori: Andlig lärare, Baal HaSulam - Kommentarer inaktiverade för Baal HaSulam—Kanalen för vår förbindelse med Skaparen

Från min Facebooksida: Michael Laitman, 2020 sep 22

En kall, regnig kväll i februari 1979, när jag gjorde min vanliga djupdykning i kabbalaböcker med min vän Chaim Malka, insåg jag att det var hopplöst. ”Chaim,” sa jag, ”vi ska hitta en lärare just nu.” Vi satte oss i bilen och körde iväg till Bnei Brak, en ortodox stad där jag hade hört att folk studerar kabbala. När regnet öste ner på vindrutan; körde jag nästan blint, i noll sikt. Men jag drevs inifrån; jag var tvungen att fortsätta.

Väl inne i staden hade vi ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Plötsligt såg jag en man stå på trottoaren och väntade på att få korsa gatan. I ösregnet var han den enda i närheten. Jag rullade ner fönstret och skrek genom ösregnet: ”Var studerar de kabbala här?!”

Mannen tittade nonchalant på mig och sa: ”Sväng vänster och kör mot fruktträdgården. I slutet av gatan ser du ett hus mittemot den; det är där de studerar kabbala.”

I det huset vid fruktträdgården träffade jag min lärare, Rav Baruch Shalom HaLevi Ashlag (Rabash), den förstfödde sonen och efterträdaren till Rav Yehuda Leib HaLevi Ashlag, 1900-talets största kabbalist, som var känd som Baal HaSulam, författare till Sulam (Stege), efter sin Sulam-kommentar till Boken Zohar.

Under de följande tolv åren fungerade jag som personlig assistent till Rabash och blev hans främsta lärjunge. Jag pluggade med honom tre timmar på morgonen och två timmar på kvällen med alla andra. Jag studerade också med honom när vi var ensamma då jag tog med honom på hans dagliga utflykter till stranden eller till parken. Jag studerade med honom varannan helg när vi två tillbringade helger i varandras sällskap, och jag studerade med honom när han var inlagd i en månad vid två tillfällen. Jag ställde alla möjliga frågor till honom om andlighet, vare sig det var under lektionerna eller när jag körde bil, eller vid något annat tillfälle. Jag frågade honom för att jag behövde veta. Jag visste att han var den siste av mohikanerna, den sista länken i en släktlinje som sträcker sig årtusenden tillbaka, och jag visste att jag skulle behöva hålla igång den läran. Jag spelade in varje lektion och antecknade hans ord. Jag absorberade från honom allt jag kunde, ordens yttre och inre betydelse, så jag kunde föra dem vidare när det var dags.

Efter några år, när Rabash berättade för mig att jag behövde vänner att utöva andligt arbete med, kom jag med fyrtio elever till honom. Till dem började han skriva sina ovärderliga essäer om ens framsteg från en vanlig person till en kabbalist – d.v.s. en som känner till den mänskliga naturens innersta finesser och ens förhållande till Skaparen.

Essäerna som Rabash skrev banade väg inte bara för hans elever, utan för oss alla, varenda person. Nu är dessa essäer en fyr som visar vägen för alla som vill uppnå andlighet. De lär oss hur vi ska förhålla oss till varandra och hur vi ska förhålla oss till de känslor och tillstånd vi upptäcker inom oss på vägen. Rabash, ungefär som sin far på sitt eget sätt, var en pionjär, en banbrytare av oändligt mod, medkänsla, och kärlek till mänskligheten.

Efter hans bortgång 1991 bad folk mig att börja undervisa. Rabash hade uppmuntrat mig att undervisa medan jag fortfarande var med honom, så när folk kontaktade mig samtyckte jag och bildade en studiegrupp som vi kallade Bnei Baruch (Baruchs söner). Vi strävade verkligen då och strävar nu att förtjäna namnet och vara min lärares andliga barn.

I dag, när vi firar 29-årsdagen av hans bortgång, är det min förhoppning att vi kommer att fortsätta att förtjäna namnet Bnei Baruch, att vandra på hans väg av kärlek och enhet, och att sprida kabbalans autentiska visdom över hela världen till varje törstig själ.

”Och när jag väl har skaffat mig en kärleksdräkt börjar gnistor av kärlek lysa inom mig, hjärtat börjar längta efter att förenas med mina vänner, och det verkar som om mina ögon ser mina vänner, mina öron hör deras röster, min mun talar till dem, händerna omfamnar, och fötterna dansar i en cirkel, i kärlek och glädje tillsammans med dem. Och jag stiger över mina kroppsliga gränser och glömmer det stora avståndet mellan mina vänner och jag… och det förefaller mig som om det inte finns någon verklighet i världen förutom mina vänner och jag. Efter det är även ”jaget” annullerat och nedsänkt, förenat i mina vänner, tills jag står och deklarerar att det inte finns någon verklighet i världen utom vännerna.” (Rabash, Brev nr 8)

Kategori: Andlig lärare, Rabash - Kommentarer inaktiverade för ”Min lärare och jag”

Fråga: En kongress är alltid ett bra test för oss. Hur kan vi se till att vi är på rätt väg mellan kongresserna, även när vi upplever negativa känslor?

Svar: Jag kan inte tala om för dig när du upplever negativa känslor, och när du inte gör det. Om du är ansluten till oss, avancerar du och det geografiska avståndet är betydelselöst.

Jag säger det igen, du avancerar bara när du är med oss ​​i alla våra kollektiva handlingar, för genom att missa ett par lektioner, förlorar du mycket mer, och då kommer du inte att förstå vad som sägs i nästa lektion. Du kommer inte att förstå saker internt! Du kommer inte ha den nödvändiga fyllningen och mättnaden.

Mina lektioner alltid riktade uppåt, hela tiden uppåt. Du kanske tror att det är en upprepning, eller att det har något att göra med tidigare material, men det är inte så! Jag flyttar alltid fram positionerna! Det kan presenteras på olika sätt, på ett annat sätt eller stil, men det är alltid på en högre nivå.

Så du får inte missa några lektioner! Om du inte har haft en chans att lyssna på lektionerna under ett par dagar av olika skäl, ska du ändå titta på dem senare. Problemet är att många av våra vänner inte tar det dagliga deltagandet i lektionerna på allvar, när jag baserar min utlärning just på det. En student är en person som följer mig steg för steg.

[127472]

Kategori: Andlig lärare, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Efter läraren steg för steg

Beräkningen jag utförde i huvudet av partzuf var så här: ”Du ger mig och jag ger dig, och vi är överens”. Detta var naturligtvis andliga handlingar för skänkandets skull, men jämfört med det jag nu uppenbarar, framför Din speciella relation, verkar det som någon småsint beräkning. Och det är anledningen till att jag inte kan stå ut med detta tillstånd med skärmen i ”tabur”.

Jag ser att jag gjorde denna småsinta beräkning mot Honom och jag skäms. Detta fjärmande från det tidigare tillståndet och utvisningen (histalkut på hebreiska) av Ljuset  är som ett begränsande. Jag står inte ut med hur jag behandlade Dig. Du behandlade mig med en sådan gränslös kärlek, och jag räknade efter hur mycket det skulle kosta mig. Du gav mig en gåva från hjärtat, och jag tittade upp och sade: “Det ser fint ut, och hur mycket ska jag nu betala?” Därmed upptäcker jag nu Din attityd till mig i tabur, och därför lämnar jag detta tillstånd.

Jag ser att jag inte gjort någonting med avseende på denna absoluta kärlek! Det räknas inte att jag gjorde någon del, tog emot för skänkandets skull. Relativt till detta fasthållande och den kärlek jag känner i Dig har jag inte gjort någonting för Dig. Tvärtom tog jag inte med i beräkningen att Du älskar mig så mycket.

Antag nu att jag inte kände till det. Det spelar fortfarande ingen roll; jag måste göra en ny uträkning. Jag kan inte säga att jag begick ett misstag eftersom jag faktiskt hade agerat utifrån en annan beräkning, men nu ser jag att den var felaktig. Med tanke på relationen mellan oss, som visade sig i fasthållande, bör beräkningen nu vara annorlunda, djupare, och mer påtaglig; den bör inte baseras på hur mycket njutning vi ger till varandra, utan på känslor.

Det är anledningen till att partzuf AB föds, som är mindre än Galgalta, finare, svagare, men djupare, med aviut (begärets grovhet) ”alef (ett)”. Den uppenbarar Ljuset Ruach istället för Ljuset Nefesh. Den är inte längre död, utan växande (vegetativ), d.v.s. att den lever!

Varför ”växte den upp”? Den växte upp eftersom den känt Skaparens attityd till den, den tog Skaparens egenskap och gjorde en ”växt” av sig själv, istället för en död sten. Därmed får viljan att njuta diverse egenskaper, d.v.s. formerna av Hans attityd från fasthållandet vid Skaparen, och förändrar i och med det sig själv. Detta är en kvalitativ förändring.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.20, Förord till den kabbalistiska vetenskapen

WMV |  MP3

Kategori: Andlig lärare, Dagliga kabbalalektioner, Evolution, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den återupplivade stenen

Var kommer orden av denna världen ifrån? Hur kommer det sig att en bonde, som en gång levde i närheten av Jerusalem, tittade på Olivberget och gav det dess namn? Det är för att han tyckte att detta namn var passande. Detta begäret uppkom i honom från naturen, och naturen kommer ovanifrån.

Alltså, det finns inga tillfälligheter i orden av denna världen; alla kommer de ovanifrån. Det är därför som kabbalister kan använda dem för att beskriva andliga rötter, som kallas ”grenarnas språk”. Och när vi tar orden av denna världen och förklarar vad som döljer sig bakom dem, i enlighet med deras andliga rötter, så ser vi skillnaden mellan världarna. Det är såhär vi upptäcker vad som står mellan oss och den andliga världen.

En sten av denna världen och en sten av den andliga världen, ett träd av denna världen och ett träd av den andliga världen, en man, en kvinna, ett barn, eld, vatten, det är såhär jag studerar skillnaden mellan världarna och den gestaltning jag måste nå.

Hursomhelst, grenarnas språk är inte avsett för en ordinär person, utan för dem som känner av den andliga världen. Bara dem kan uppfatta vad det är som försigår mellan grenen och roten, och de utbyter kunskap med varandra genom att använda detta språk. När en kabbalist beskriver en viss koppling mellan rötterna i den andliga världen och vill ge denna kunskap till en annan, relaterar han det till grenarnas språk.

För närvarande talar vi inte detta språk, utan fördrar att använda ett annat tal. När du kommer till att känna av andligheten, då genom att lyssna till din lärare som berättar för dig om den andliga världen, så kommer du att förstå vad han menar. Eller, han kommer att lära dig som om du var ett litet barn som lär sig ord.

Föreställ dig att du är på den andliga nivån tillsammans med din lärare, och han visar på ett visst fenomen och talar om vad det kallas. Genom åsynen av det andliga fenomenet och att få höra dess namn, kan du koppla dem tillsammans, fästa ordet av denna världen till det andliga objektet. Detta kallas inlärning av grenarnas språk. En nyfödd i den andliga världen lär sig grenarnas språk mycket likt ett barn i denna världen lär sig tala ett jordiskt språk.

Och senare kommer du att kunna samtala med din lärare; du kommer ha ett aktivt ordförråd.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2/14/2011, “Den kabbalistiska visdomens essens”

Video MP3

Kategori: Andlig lärare, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Inga kommentarer →