Kategori: Bön

Det märkliga givandet till sig själv

Dr. Michael Laitman

Fråga: Varför kallas arbetet med att tillgodose andras önskemål för ”avsikt”?

Svar: Det kallas intention på grund av att jag använde mig själv, allt jag har, för att tillgodose andras vilja.

Jag kan bara jobba med begären. Det finns ett arbete som kallas för att förbereda kelim: det är givande för givandets skull, nivån bina. Det finns även ett direkt andligt arbete, aatt ta emot för att ge.

Men jag jobbar alltid med begäret. Om jag jobbar med mina begär kallas detta ”för att ta emot”, men om jag arbetar med andras begär kallad det ”för att ge”.

I båda fallen utförs arbetet med begären och avsikten visar för vems skull jag gör det: för att få eller för att ge. Avsikten är min plan. Avsikten för att ge innebär att jag arbetar med den andras begär ovan mitt eget, och att jag använder all min förmåga för att hjälpa honom och tillgodose hans önskemål.

Men i grund och botten är hans begär mina. Det är som om man hällt någon form av damm i mina ögon som omöjliggör det för mig att se att de är mina och att allt det här är jag själv. Så jag arbetar med att försöka tillfredsställa dessa viljor, som till synes är främmande för mig, men i själva verket hör allt detta till mig. Så varför var jag tvungen att jobba för en så konstig form av givandets skull? För att jag skulle behöva skapa en relation med en annan och känna Skaparen genom honom.

[130887]
Från förberedelsen för den dagliga kabbalalektionen 20140324

En fjärrkontroll till alla själar

Dr. Michael LaitmanFrågaÄnda sedan vi började studera artikeln “Det finns ingen annan än Han” känner jag mig totalt förvirrad angående intentionen. Om det övre Ljuset är i konstant arbete, och gör 100%, vad är då “det reformerande Ljuset?” Och vem frågar jag efter det? Från vem kan jag kräva att andra ska få det? Vad fungerar här om allt är inom mig?

Svar: Föreställ dig att jag har en fjärrkontroll. Jag trycker på en knapp och aktiverar någon sorts mekanism. Nuförtiden finns det många apparater som fungerar på detta vis. Men om du skulle visat detta för en person som levde för 100 år sedan, skulle han tro att du helt enkelt var en ängel som utförde mirakel: Du trycker på en knapp och plötsligt förvandlas glaset till en bild….

Det vill säga att jag med hjälp av fjärrkontrollen kan aktivera olika system. Till exempel kan jag trycka på en knapp, och du, som tittar på en bit glas (en skärm), börjar ta emot alla möjliga sorters intryck. Du börjar gråta och sedan skratta, uppleva oro och sedan glädje. Det visar sig att jag genom att helt enkelt trycka på en knapp kan påverka dig så mycket. Jag påverkade en vän.

Kabbalisterna säger att det när man läser Zohar är som om håller i en fjärrkontroll till alla själar och att de är beroende av en. Tänk hur du väcker dem! Detta kallas att ”trycka på en knapp” och aktivera en påverkan som får dem att börja vakna.

Allt beror på hur mycket du vill att detta ska hända och hur många andra människor som också strävar efter att väcka andra. Alla ansträngningar måste vara både kvalitativa och kvantitativa.

Det är så vi väcker varandra. Ingen kan väcka sig själv. Alla kan uppnå denna andliga gemenskap som kallas ”gruppen”, men bara för att väcka andra. Annars kommer man inte ens i kontakt med gruppen. Så är det för att gruppen är som Malchut av världen Atzilut.

Att föra världen mot enighet


Dr. Michael LaitmanNär vi läser Zohar ska vi försöka komma ihåg att alla korrigeringar leder till enighet mellan oss.
Vi bör se på allt som äger rum ute i världen just nu som att frånkopplingen mellan oss uppenbaras. När allt kommer omkring visar sig allt hat, all oreda och alla problem som uppstår för att vi, och därefter hela världen, ska känna att vi måste reparera förbindelserna mellan oss.

I den utsträckning vi arbetar med spridning och talar om förbindelserna mellan alla som existerar över separationen och motsattheten mellan alla delar av nationen och världen, i samma utsträckning förbereder vi oss för, och kräver enigheten när vi studerar.

Så ju mer vi utgör ett inflytande och sprider denna kunskap, ju mer vi talar om förening, att söka förena nationen, desto mer kommer vi kräva det när vi studerar, och då kommer vi förtjäna att Ljuset kommer till oss – och från oss till nationen och till världen.

[50862]
Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.10, Zohar
ljudikon MP3 | videoikon WMV

Att jobba i samverkan med andra

Fråga: Om min vän är i en svår situation, vad ska min bön handla om? Måste den bara handla om honom eller om hela världen?

Svar: I de fall där det är oklart hur du ska bete dig och du har inget klart omdöme om hur det är bra att agera, och även i de fall där du verkar veta hur du ska bete dig, måste du konsultera andra vänner. Du ingår i ett stort kollektiv och du har inte rätt att agera och bete dig på egen hand, enligt det som ditt sinne eller hjärta säger dig.

Du är en liten kugge i en stor maskin, och man måste inse att enligt denna generella mekanism, kan du inte ensam infoga nya relationer i arbetet. Det är omöjligt för en person att agera enligt principen ”Det är vad jag bestämde, det är vad jag antar, och det är vad jag kommer att göra”. I ett sådant fall tar vi bort dig från vår maskinen. Även om vårt system kommer att bli mindre, kommer det att fungera i samverkan.
[142.676]
Från konventionen I Sochi 8/25/14, lektion 2.

Först tack, sedan fråga

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är varje väns arbete för att konstant hålla allihop i en kollektiv bön.

Svar: Var och en måste upptäcka en brist inom sig angående gruppen och sprida detta till andra, med andra ord visa kärlek åt vännerna. Förutom det måste vi väcka alla mot en generell omsorg att korrigera världen, att få alla att bli en enda familj.

Vi måste prata om detta tillsammans, disseminera detta till hela världen. Och att förse alla med självförtroende att detta är precis vad Skaparen vill. Mot denna form av mänsklighet, som en familj, måste vi gå framåt och höja detta som en bön.

Först av allt måste vi prisa och tacka, prata om detta uppdrags storhet och alla dess komponenter. Och sen ber vi om avslöjandet av Skaparen för skapelsen, det vill säga att alla ska känna vikten av att ge. Detta kallas avslöjandet av Skaparen för sin skapelse.

[131982] 

Från den första delen av dagliga kabbalalektionen 2014.07.04, Rabashs skrifter
videoikon MP4 | ljudikon MP3

Ett moget synsätt på problem

Dr. Michael Laitman

Ett moget synsätt på problem är när du vet att du kan nå målet endast genom att få bukt med problemet. Du bemästrar de olustiga känslorna i ditt begär att ta emot, ovanför mörkret, och där ber du om förening med gruppen, med Skaparen. Din bön är ändå falsk och internt väntar du bara på att problemet ska försvinna, för att mörkret ska skingras åtminstone lite grann, så att du kan vila, slappna av och känna dig trygg i viss utsträckning.

Men du håller dig och letar efter en förbindelse och anslutning med gruppen, med böckerna och med läraren. Du är som ett barn som vill att de ska hålla dig i sina armar. Du söker efter allt stöd du kan få som tillåter dig att be om, inte att mörkret ska skingras utan hellre att höja sig över mörkret och tänka på Skaparen och inte på dina egna känslor. Ditt intresse är att tillfredsställa honom och inte dig själv.

Om du kan tänka på detta sätt, då kan du i detta avseende redan känna glädje. När du kan längta efter att ge Skaparen ännu större tillfredsställelse genom gruppen och alla andra hjälpmedel, då känner du ännu större glädje. Om du inte kan, då ska du be om det så att du kommer att känna livet i de externa kärlen, i de utländska kärlen, som betyder ”utanför din egen hud,” där din själ är.

Symptomen på ”sjukdomen” kommer att försvinna eftersom du kommer att sluta tänka på dem och ansluta dig till Skaparen och inte till de kroppsliga symtomen. Du kommer att komma ut ur huden, som om du dör, och ansluta dig till Skaparen, till själen och inte till kroppen. Detta kallas att leva i tillit ovanför förnuftet, att komma ut ur sig själv, övergången mellan liv och död, åtminstone i viss utsträckning.

Då bidrar du gradvis till denna övergång och besegrar därför döden. Vi måste åtminstone förstå mönstret av denna övergång och då kommer allt att vara enligt samma princip, på samma sätt.

[104528]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Shamati #36
videoikon WMV | ljudikon MP3

En mor för alla

Fråga: Allt beror på vår begäran till den övre, men hur kan jag vara säker på att den övre har det jag ber om, och att han kommer att vilja ge det till mig när min begäran är rätt?

Svar: Rätt begäran kallas MAN, en bön. Om du tänker be om något som är väldigt viktigt för dig, är det inte tillräckligt att bara be om det. Det finns så många människor som du som ber om något. Du behöver något som får den övre att vilja hjälpa dig, att vinna hans sympati. Du måste lära känna honom bättre och förstå hur man kan komma närmare Gud, och att undersöka vad han gillar. Detta innebär att du måste utföra olika åtgärder i syfte att behaga honom och vara nära honom.

Begäran måste vara så att din GE eller reshimo (andliga gen) som stiger mot den övre måste vara exakt enligt Hans önskan, som den övres AHP.

Den lägre har en reshimo för uppfyllandet av det nya tillståndet, så hur kan jag få ett svar från den övre? Den övre har ett system som kallas ”ett djurs bröst” som alltid är redo att fylla den nedre, men du måste förbereda rätt kärl för att få en fyllning i det.

Om du tar en säck med mynt, kommer du inte att kunna ta emot mjölk i den. Du behöver ett kärl som är utformat för att ta emot ljuset och det är perfekt för den i kvantitet, kvalitet, och i dess syfte. Syftet är främst vad du behöver ljus för.

Detta ”djur” är allas mamma och inte bara din. Om du kommer till det i namn av alla andra och vill ha från henne, kommer hon att ge dig det du vill, men inte annars. Men du känner, förstår, eller accepterar det inte riktigt. Du håller inte med! Du hoppas på att gynnas av henne, och det är där hela problemet ligger.

Men modern exploderar med mjölk … och du måste bara fråga för allas skull, annars kommer du inte få en droppe. Om du når rätt förfrågan, MAN, lovar du att förmedla allt som du har fått till mänskligheten, som blir din AHP och förenar din GE. Eftersom detta är allas mamma, kan hon ge inte mindre än så, det är sådan hon är. Hon måste ge 100% och du måste ta emot 100%, 100% av en önskan att skänka mot 100% av kärlet och brist.

Du måste vara en helhet till 100% av vad man kan ge av ditt kärl, ditt reshimo, eftersom ”en hel följer en helhet”. Om ett barn gör ett ljud, ber sin mor om mat, begär 10 gram mjölk för allas skull, då kommer han att få sina 10 gram. Men först måste han lova att han gör det för allas nytta. Om inte, är begäran inte hel och vi kommer inte att få någonting. Detta kan kyla ner en lite och låter tråkigt.

Fråga: Men hur kan jag lova att jag kommer att förmedla det jag får till alla om jag är en tjuv av naturen? Vad händer om jag plötsligt stjäl en del av det?

Svar: Detta kallas ”en bön innan en bön”. Be om en önskan innan önskan, att du ska få ett gott begär, be den övre att sätta rätt bön i ditt hjärta. Du kan inte nå det själv förstås.

[120078]

Från den 3:e delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.10.16, Talmud Eser Ha Sfirot
videoikon WMV | ljudikon MP3

En medicin som gör underverk och heter Zohar

Dr. Michael LaitmanDu anstränger dig som ”en oxe till bördan och en åsna för lasten”, vilket innebär att arbeta utan att känna någon smak i arbetet. Jag läser boken Zohar för att doktorn säger att den fungerar som ett läkemedel som kommer att hjälpa mig att bli frisk.

Vanligtvis är det obehagligt och rätt svårt. Det står i kontrast till mina kroppsliga begär och faller mig inte i smaken, men doktorn har skrivit ett recept och därför gör jag det. Jag önskar inte att jag känner njutning i mitt sinne och hjärta när jag läser Zohar. Även om det ger mig glädje att läsa Zohar, så är det inte för att jag verkar förstå, eller känna, och att jag läser om följetongen i Zohar som en äventyrsbok, och följer resorna som de visa männen gör likt de stora utforskarna som upptäcker nya platser och kontinenter. Jag är glad enbart för att jag accepterar denna läsning som en medicin.

Det är inte läsningen i sig som ger mig glädje, utan processen som jag går igenom. Först följer jag de visas order, vilket innebär att jag böjer mig inför dem. Sedan har jag hört att Skaparen får glädje och njutning. Till slut korrigerar jag mig själv och kommer närmare Skaparen.

Om du fördjupar dig i texten, betyder det att du opererar i dina begär att ta emot genom att försöka fylla dem på något sätt genom ditt egoistiska hjärta och sinne. Men, du berövar då din intensitet i studierna, intensiteten i tillståndet. Men, till slut, kommer saker att vända sig åt andra hållet och det kommer få dig att inse att det är allt du äger. Denna egoistiska sorg kommer visa dig att du har studerat på fel sätt.

Detta tillvägagångssätt är inte 100% korrekt, för hur kan jag förstå boken Zohar när handlingen ska tydas med mitt materialistiska sinne? Det är så vetenskapen fungerar i denna värld, och det kallas ”förnuft”.

Men, den andliga vägen är på en annan nivå. Den är i en nivå, en annan dimension, där dina känslor och ditt förnuft inte har något att hämta. Du kan inte ens föreställa dig vad som finns där. Den är på en helt annorlunda frekvens.Det är som om du tar emot på 100 kilohertz medans någon annan gör det på 100 megahertz. Detta är två helt olika frekvenser; en är lång och en kort. De kan inte kommunicera och kan inte generera några gemensamma former.

Hur kan man prata om en ny värld som man inte ens kan se? Vad kan man hålla fast i? Inget! Men, man fick böcker som man inte kan förstå alls, eller någonsin. Du kommer inte förstå någonting alls tills du når Zohars grad. Denna nivå av Zohar uppnås genom att du byter ut alla dina sinnen och ditt intellekt. Tills dess har du ingen koppling till  Torah”, förutom dess unika kvalitet.

[111650]

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.02, Zohar
videoikon WMV | ljudikon MP3

Intention överallt och alltid

Dr. Michael LaitmanNär man utför andligt arbete, brukar man vanligtvis inte känna att man verkligen utför det, att man anstränger sig. De förloras på något vis, som om i tomma intet, ett tomt hål, som efteråt långsamt fylls. Man ser det inte, och först när ens ansträngningar når hålets kant, och står inför att rinna över, då börjar man känna resultatet av ens arbete. Därmed är ömsesidigt stöd mycket viktigt vad gäller fyllandet av detta utrymme.

Baal HaSulam ger ett mycket bra exempel, när en person kommer in i kungens skattkammare och gradvis tar ut en viss mängd mynt, så mycket som de ger honom, varpå vakterna slår ut dem ur hans händer, då han åter går in och återigen slår de ur dem, o.s.v. Detta innebär att en konstant och mycket seriös ansträngning behövs.

Man är inte förmögen att arbeta på detta vis. Man måste se resultat; antingen knuffar problemen på bakifrån, eller så drar någon form av avsikt en, någon värdig anledning. Och när inget av detta existerar, finner man sig själv som om i rymden, man rör sig, men det finns ingen energi. Här ger gruppen en denna energi. Det är inte heller viktigt om det var korrekt eller inkorrekt, eller om det var på riktigt; det viktiga är att man kommer att bli inspirerad.

Därmed är huvudsaken i vårt arbete att hela tiden upptäcka storheten och att visa de andra att du redan är där.

När man ser att andra har någon form av intention, plötsligt visar att de tänker och befinner sig i någon form av inre spänning, då tvingas man också att vakna upp: “Vad är det som händer med mig? Var är jag?” På detta vis återvänder jag till intentionen. Dessa intentioner kopplas gradvis samman och ger sin påverkan, sitt resultat. Alltså finns det inget behov av att glömma detta, utan att se det av nödvändighet.

På detta sätt kan kvinnor göra mer än män, eftersom de av sin natur är skapta för att skapa begär och med det få männen att förverkliga dem. Därmed måste de jobba tillsammans och inte glömma det under alla våra aktiviteter.

Det spelar ingen roll vad vi gör. Vi kan lägga vår intention till allt.

[92787]

Från en måltid under kongressen i Georgien, 2012.07.11

Kollektiv bön

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är en kollektiv bön?

Svar: En kollektiv bön är ett villkor i vilket jag är förbunden med gruppen, och vi har ett begär, en avsikt, ett mål, som inte formats just i var och en, utan generellt sett  i denna enda helhet. Och genom denna enda helhet, i vårt gemensamma begär, vill vi uppenbara Skaparen.

Det kan inte vara så att ”jag är själv”. Hur som helst bör man inte föreställa sig att man är själv. Om man känner sitt ”jag” är det andlig död. Det finns inget ”jag” i den andliga världen, bara ”vi”.

Från kongressen i Novosibirsk, 2012.12.09, lektion 6, ”Mänsklighetens framtida tillstånd”
videoikon WMV | ljudikon MP3