Begreppen i kabbalans visdom är annorlunda än de vi är vana vid i vår värld. Att leka är faktiskt en övergång. Som en katt som hukar sig innan den hoppar, siktar sig själv, och först därefter hoppar. Alla dessa förberedelser och anpassningar för ett tänkt hopp är en lek. Katten föreställer sig hur den ska hoppa nu.

Det vill säga att en lek är ett sätt att föreställa sig ett framtida tillstånd. Därför borde hela vårt liv vara en lek. Vi längtar efter att ansluta och inom vår anslutning att avslöja Skaparen, syftet med vår existens, evigt och perfekt liv. Allt detta uppnås genom leken.

Barn leker hela tiden och det är så de växer. Det är samma sak i det andliga livet, men där måste vi ta leken i egna händer, förstå det och leka tillsammans med Skaparen. När allt kommer omkring, utan leken, kommer vi inte att kunna komma närmare Honom och bli Hans partners. Ju mer vi framställer oss själva som närmare Skaparen, desto bättre förstår vi reglerna för denna lek.

Det visar sig att vi måste leka ständigt: en person leker med sig själv, leker med gruppen, leker med Skaparen. Och Skaparen leker med Leviatan, det vill säga med hela skapelsen. Med hjälp av leken når vi ett tillstånd som kallas ”Leviatans måltid” när hela mänskligheten sitter runt ett stort bord med Skaparen för att smaka på Leviatan.

Vi lekte med den, använde den för att bli en man, Adam, som liknar Skaparen, och vi smälte samman med Honom till en. Sedan ställs hela Leviatan, hela skapelsen, till vårt förfogande för korrekt användning, vilket kallas Leviatans måltid, korrigeringens slut.

Det finns inget annat än leken. Leken innebär att jag går från nuvarande tillstånd till nästa, mer avancerade. Livet är ständig förändring, övergång från tillstånd till tillstånd. Jag behöver bara lägga till Skaparen till dessa ändringar som den första som startar hela leken och som den sista som jag kommer till efter framgångsrik implementering.

Jag upptäcker först alla tillstånd jag går igenom inom tian, i det nuvarande tillståndet, och ändrar tian, mitt deltagande i den, tills jag kommer till rätt användning av de villkor som skapats av Skaparen. Det är så vi avancerar.

Detta kallas en lek eftersom vi inte har nått det tillstånd vi vill vara i än. Ansträngningen att gå in i det önskade tillståndet, det högre, mer skänkande och mer avancerat i förhållande till kopplingen mellan oss och vår förbindelse med Skaparen, kallas en lek.

Det går alltid att leka. Även djur leker, men de gör det omedvetet, som barn i kraft av utvecklingsinstinkten. Om vi ​​vill använda leken för att komma ut ur den här världen till den övre världen, då måste vi acceptera den här leken, förstå dess regler och bygga systemet för leken själva för att höja oss.

Var och en av oss leker hela tiden. Varje person är som en marionett som styrs av antingen viljan att ta emot, utan att fråga hans tillåtelse, eller viljan att skänka, som han själv inbjuder att agera inom sig. Sedan leker han i kärlek för vänner.

Vi ser alltid en lek, och därför bör vi utvärdera en person endast beroende på vilken typ av lek han leker: en negativ, på initiativ av sin egoism, eller en positiv, när han attraherar viljan att ge via leken genom honom.

Från den första delen av den dagliga kabbala-lektionen, ”Play”, den 4 januari 2021.

Kategori: Andligt arbete, Dagliga kabbalalektioner - Kommentarer inaktiverade för Reglerna för leken med Skaparen

Annullering och underkastelse är så viktiga i andligt arbete eftersom de symboliserar övergången från auktoriteten hos egoismen till auktoriteten hos kraften för skänkande, kärlek, och enhet med Skaparen.

Det finns två auktoriteter: den goda böjelsen och den onda böjelsen; varje gång vi skiftar från det ena till det andra, faller och stiger, så att vi i vårt samband, i deras jämförelse, när vi utvärderar den ena i förhållande till den andra, finner oss själva.

Vår plats är inte inne i den onda böjelsen, men inte heller inne i den goda böjelsen eftersom vi skulle försvinna i den. Därför måste vi stå i mitten för att vara en självständig individ. Detta är möjligt endast genom att integreras i tian. I tian har vi möjlighet att hävda vår status, bli människor, och förvärva oberoende och bilden av Adam.

Genom den ömsesidiga garantin emellan oss blir vi lika Skaparen, det tillstånd där vi har rätt att kallas människor.

Därför, när man avancerar i andlighet, känner man sig mindre och mindre självsäker, mer och mer tveksam till sin förståelse och sina känslor. I motsats till denna värld där alla står fast på sin egen åsikt, känner sig en person som längtar efter andlighet förvirrad, hjälplös, som ett förlorat barn. Det verkar för honom att han är vilse i den stora världen och har klippt sin förbindelse till verkligheten.

I själva verket är dessa lyckliga stunder på den andliga vägen eftersom vi gradvis börjar se att vi finns i gruppen, i tian. Det förefaller mig som om frälsaren har kommit och Han drar mig ur hjälplöshet och förtvivlan, från tomheten i mitt sinne och hjärta.

I detta desperata tillstånd minns vi plötsligt att vi har en grupp. Det är så Skaparen ger oss rätt riktning, som om han säger ”Vill du bli en man, vill du växa? Var så god, här är din nästa bild, din nästa form.” Du känner dig vilsen just nu, och det är bra. Den nya du är tian. Bli integrerad i det, lös upp i det, och där kommer du att hitta dig själv, känna världen.

Det finns inget utanför tian. I den mån du känner dina vänner och går in i det korrekta tillståndet kommer du att gå in i en ny värld, en andlig dimension. I vår tid går vi igenom denna korsning mellan världar, gränsen mellan den tidigare, gamla, individualistiska världen, och den integrerade, perfekta världen.

I den tidigare världen kunde en enda kabbalist avslöja den övre kraften, men nu måste vi ansluta i tior. Annars har vi ingen chans att avslöja andlighet. Endast genom att ansluta till vännerna hittar vi en sköld, en ratt, och korrekta medel för att avancera mot målet som dyker upp i slutet av en jämn väg. Hela vägen går genom ett större och större samband i tian. Därmed kommer jag ur ett hopplöst, förlorat tillstånd.

När jag inser att hela min utveckling sker endast genom kopplingen i gruppen blir allt tydligt för mig, och en rak väg öppnar sig. Inget annat krävs än att få ansluta med vännerna för att känna förtroendet inom vår förbindelse som kommer från Skaparen som är gömd där. Skaparen kommer gradvis närmare och uppenbarar sig själv eftersom jag strävar efter förbindelse.

Det är därför jag är så glad över mitt beroende av tian, på denna lilla cirkel. Hela vägen blir väldigt enkel: jag behöver bara annullera mig själv inför tian och i den utsträckningen kommer jag att avancera mot målet. Genomförandet är tydligt och det ligger i mina händer.

Jag kände mig desperat, som ett vilset barn, en fullständig nolla, och plötsligt märker jag att jag har allt, allt ligger framför mig. Det finns ingenting förutom vännerna, och jag kommer att hitta allt i dem.

Om jag är utanför gruppen känner jag mig helt hjälplös, drunknar i egoism och i frågor som inte har några svar. All självförtroende och glädje, lycka och tillfredsställelse finns i min förbindelse med tian. Bara där, i riktningen inuti den, hittar jag min goda framtid.

Jag behöver gruppen eftersom det är där min själ finns. Alla negativa tillstånd uppstår endast av bortkopplingen från tian, och alla positiva tillstånd kan bara vara i kopplingen med den så att jag inte skulle föreställa mig mig själv utan tian, som det står skrivet: ”ty jag är sjuk av kärlek.”

Från den första delen av den dagliga kabbala-lektionen, ”Annulment and Submission”, den 1 januari 2021.

Kategori: Andligt arbete, Dagliga kabbalalektioner, Tior - Kommentarer inaktiverade för Tian är det nya jaget

Varför skapade Skaparen egoism, den onda böjelsen? Kunde Han inte ha skapat oss i likhet med Honom, i egenskap av givande? Men om vi bara existerade i givandets kvalitet, skulle vi inte vara skapade varelser.

Även nu, när vi bara existerar i mottagande, anses vi inte heller som skapade varelser. Det är omöjligt att existera som en självständig varelse i ett enda begär.

Skapelsen är något som är utanför Skaparen, motsatsen till Honom. Därför måste den bygga sig själv ur motsatser: mörker och ljus, stolthet och underkastelse.

Det står skrivet att ”Den som är större än sin vän, hans böjelse är större än hans” och genom att övervinna den bygger han en god böjelse över den. En stund senare vaknar den onda böjelsen igen, och han måste be om hjälp från ovan för att övervinna den och bygga upp den goda böjelsen. Det är så en person bygger sig själv genom att ständigt avslöja och övervinna sin egoism.

Om en person inte har två böjelser, både den onda och den goda, så är han ännu inte en andlig person. Andlighet börjar när en person avslöjar det onda inom sig själv och upptäcker att detta är skapelsens natur skapad av Skaparen och han saknar bara den goda kraften, som han ber om från Skaparen, så att ”kärlek skyler allt som är brutet”.

Om det inte fanns något ont, då skulle det inte finnas något över vilket man kunde bygga det goda, för att etablera Skaparen som härskare över hela skapelsen. Därför finns det en inre motor i naturen som ständigt avslöjar problem, ondska, vår egoism, vårt motstånd mot Skaparen, frånkoppling, och hat till var och en av oss. Ovanför detta vänder vi oss till Skaparen, ber om kraften av underkastelse, förbindelse, kärlek, och på så sätt rör vi oss mellan dessa två krafter.

Mörker kan inte existera utan ljus eller ljus utan mörker. Det andliga tillståndet måste innefatta både krafter, mörker och ljus, så att vi kan föredra vidhäftning och koppling, som kallas ljus, framför frånkoppling och distansering, som kallas mörker.

Därför är det bra om vi befinner oss på dåligt humör – det betyder att vi fick det från Skaparen för att rätta till det och göra det till ett gott humör. Om vi ​​inte har något begär efter andlighet är det inte heller en dålig sak – det betyder att vi måste be om att få styrka att ansluta från ovan. Vi måste ständigt vara måna om att fullborda motsatserna, likvärdigt uppfatta både det bra och det dåliga, och hålla oss på mittlinjen.

Om det inte finns mörker och ljus, så kan jag inte etablera mig i mitten i form av människa, Adam. En person består trots allt alltid av två motsatta former. Därför måste det finnas gott och ont i mig, ljus och mörker, i alla möjliga variationer. Jag bygger bara mittlinjen, den korrekta attityden, den korrekta balansen mellan dem, och jag existerar precis vid denna balanspunkt.

Om jag bjuder in dåliga tillstånd, mörker, i förväg för att balansera det med ljus, är det som om jag styr min häst med båda tyglarna när jag avancerar mot målet. Det finns inget skadligt mörker. Allt beror bara på min förberedelse, på hur jag själv väcker mörkret för att med dess hjälp avslöja ljuset.

Om jag har ett dukat bord framför mig så är jag glad att jag är hungrig, har aptit, och kan uppskatta måltiden. Därför behöver vi bara hitta avsaknaden, behovet av ljus, och vi kommer att upptäcka det.

Underkastelse betyder inte att vi raderar vår egoism. Egoismen återstår, men ovanpå den kan vi bygga de motsatta egenskaperna, den andliga Partzuf, förmågan att arbeta med viljan att ta emot för att ge. Ett begär kan avslöja ljuset precis för att det är motsatt det genom begränsning, skärm, och det reflekterade ljuset.

Till exempel, om jag vaknar på morgonen med dåligt humör, då borde jag vara glad för det eftersom detta är den korrekta formen av att vakna. Det är så vi avslöjar en ny nivå, en ny timme, nästa minut, som en avsaknad, som mörker. Enligt hur jag definierar detta mörker går jag framåt.

Kärnan i det egoistiska begäret är stolthet. Jag måste omfördela det till Skaparen, som det står skrivet: ”Och hans hjärta var högt på Herrens vägar.” Självstolthet väcks i mig, och jag tilldelar den till syftet med skapelsen, kompletterar den negativa kraften med en positiv. Det ondas och det godas krafter är likvärdiga, men jag föredrar givandets kraft framför mottagandets kraft.

Jag upphäver dock inte den vänstra linjen eftersom den hjälper mig att framhäva och öka den högra linjen ännu mer. Mörker är nödvändigt för att ljuset ska kunna ses tydligare från det.

Därför är jag glad över att se att stoltheten vaknar i mig. Det betyder att jag har en plats för arbete för att balansera de två motsatta böjelserna och för att avslöja Skaparen mellan dem. Allt avslöjas trots allt som motsatsernas kontrast. Därför är stolthet och viljan att regera de rätta förutsättningarna för andlig uppstigning.

Det viktigaste är att bygga mig själv som en oförstörd expert, oberoende av gott och ont, och ur mig själv bygga bilden av Skaparen från dessa två krafter som ges uppifrån. Jag begränsar min vilja att ta emot, placerar en skärm på den, och förvandlar den till en skänkande kraft, till ljus.

Således, från mörkret skapat av Skaparen som ett negativt, omvänt avtryck av ljus, återvänder jag tillbaka till det ursprungliga, till det positiva, och bygger ur mig bilden av Skaparen, och sedan kallas jag människa, Adam.

En person borde vara sin egen psykolog, som för en utomstående, som förhåller sig till sig själv som en läkare till en sjuk patient. Det här är inte ”jag”, utan vad jag bygger av mig själv. Om jag placerar mig på det här sättet så siktar jag på mittlinjen.

Huvudsaken är att vänja sig vid att uppfatta negativa tillstånd som en förberedelse från ovan för positiva relationer, som vi måste föreställa oss och be Skaparen att levandegöra. Gott och ont kan bara balanseras av mittlinjen. Vi vet inte vad det är, men genom att vända oss till Skaparen kan vi skyla allt som är brutet med kärlek. Allt som krävs av oss är korrekt respons på uppvaknandet som vi får från ovan.

Om var och en i tian försöker annullera sig själva inför dess center, då kommer vi mycket snabbt att avslöja den övre kraften som väcker oss från tians center.

Från den första delen av den dagliga kabbala-lektionen, ”Annulment and Submission”, den 30 december 2020.

Kategori: Andligt arbete, Dagliga kabbalalektioner - Kommentarer inaktiverade för Oberoende av gott och ont

Fråga: Hur är det möjligt att upptäcka och veta våra syften?

Svar: Vem som helst kan lära sig sina syften och öden som det högre programets naturliga styrande över världen.

När man lär sig och utforskar detta program börjar man gradvis känna sin andliga unikhet: vad ens roll är i denna inkarnation, ödet med ens tidigare reinkarnationer, ens inre karaktär, natur, motiv.

Därefter förstår man hur man ska integrera i detta system och kontrollera det. Man utforskar allt genom sina personliga inre karaktärsdrag. Det är så man tar sig in i kontrollcentret med sina begär och intentioner.

Fråga: Till exempel har jag ett begär att njuta av mat.

Svar: Det tillhör det fysiska livet. Vi pratar om det man finner ovanför det. Allt som hittas inom ramen av våra liv – mat, sex, familj, rikedom, makt och kunskap – är relevant för vår värld.

Och det finns motiv och begär som styrs ovan den fysiska substansen: uppnåendet av meningen med livet, innebörden av syftet med existensen, den högre världen, Ein Sof (evigheten) och inte enbart träda in i dess högre form av styrande, utan också kunna kontrollera det, se dess eviga framfart.

[167424]

Från den dagliga kabbalalektionen 2015.09.20

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Evolution, Frågor & svar, Perception - Kommentarer inaktiverade för En persons syfte

Rabash, ”Vad ska man leta efter under vännernas sammankomst”: Det är samma med kärlek till vänner. Det är en stor ansträngning när man dömer vännerna till förtjänstens vågskål, och alla är inte redo för det.

Ibland är det ännu värre. Ibland ser man att ens vänner inte respekterar en. Eller ännu värre, man hör ett nedvärderande rykte, det vill säga att man hör från en vän att en vän, som heter det och det, sade saker om en som inte är fina av vänner att säga om varandra. Nu måste man underkasta sig och döma vännen till förtjänstens vågskål. Detta är verkligen en stor ansträngning… Men om den personen baktalar en, varifrån ska vännen få styrkan att älska honom? Han vet med säkerhet att han hatar en, annars skulle han inte baktala en, så varför underkasta sig och döma honom till förtjänstens vågskål?

Svaret är att vänkärlek som byggs på kärlek till andra, gwnom vilket man kan uppnå kärlek till Skaparen, är motsatsen till vad man normalt ser som vänkärlek. Med andra ord innebär inte andras kärlek att de ska älska mig. Snarare är det jag som måste älska vännerna. Därför spelar det ingen roll om vännen baktalar en och med säkerhet hatar en. Istället är det så att en person som vill uppnå kärlek till andra behöver korrigeringen av att älska de andra.

När en person anstränger sig och dömer honom till förtjänstens vågskål är det därför en segula [bot/kraft/dygd], varigenom ansträngningen man gör, som kallas ”ett uppvaknande från nedan” blir man från ovan given styrkan att älska alla vänner utan undantag. 

Detta är en svår fråga. Individens attityd till gruppen har olika aspekter. Först måste jag se gruppen i ett perfekt tillstånd vid slutet av korrigeringen och förstå  att ”den som beskyller gör det på grund av sina egna brister”. Alltså måste jag we vännerna som perfekta, och om jag märker några brister är det tecken på mina okorrigerade egenskaper. Jag måste hela tiden försöka att döma vännerna till förtjänstens vågskål, och detta visar mig hur jag bör korrigera mig själv och be om kraften till korrigering.

Å andra sidan måste jag undersöka vad jag kan bidra med till gruppen så att dess påverkan på mig kommer att växa, så den kommer att lyfta mitt humör, stärka mig och göra mig säker. För att göra det behöver jag ett kritiskt perspektiv på gruppen så att jag kan se hur den kan förbättras och var det finns brister i dess helhet. Jag försöker hela tiden lyfta den, I codå måste jag se den som operfekt för tillfället så att jag ska ha något att jobba med. Jag investerar i gruppen så att den ska växa sig stark och stiga.

Men om man inte syftar på en individs attityd till gruppen, utan på själva gruppens tillstånd och dess påverkan på alla vänner måste samhället vara starkt nog att få alla att känna sig trygga och hålla varje medlem på en viss höjd, vägleda alla och hålla andan hög så att ingen faller. Därför måste vi se gruppens sanna tillstånd eftersom vi själva bygger den, och vi kan inte nöja oss med idén att den redan är i världen Ein sof (världen av oändlighet) i ett perfekt korrigerat tillstånd.

Vi måste undersöka hur vi kan lyfta gruppen så att den kan lyfta oss. För att det ska ske måste jag komma ut ur mig själv, införlivas i gruppen och säkerställa att baktalets gift inte kommer att förgifta den, utan att bara målets storhet och kärlek till alla utan undantag kommer bo i den. Då kommer denna känsla och detta stöd att förmedlas till alla vänner och få dem att älska varandra på samma sätt.

Det finns olika nyanser i enlighet med gruppens typ, och om den består av nybörjare eller mer avancerade studenter, en grupp kvinnor eller män eller om den är blandad. I varje fall finns det speciella relationer, men de två grundläggande villkoren är ens attityd till gruppen som är perfekt och attityden till gruppen som behöver lyftas för att utstråla denna perfektion tillbaka till oss. Som alltid finns det två motsatta poler till allt.

[103100]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.19

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Vad man ska leta efter under vännernas sammankomst

Om du för några år sedan hade hört mig tala egots ondska, skulle du ha trott att jag helt enkelt predikade moral för dig. Nu när en anslutning har skapats mellan oss har denna känsla av beroende av ditt ego överlämnats till dig. Snart kommer du att börja känna att du verkligen är trött på att vara slav till Farao och att tjäna honom.
Efter detta kommer de profetior och rörelser börja så som de gjorde med Mose, ”Kom till Farao”, och allt kommer att fortsätta att hända precis som i berättelsen. Du kommer att känna hur Farao sätter press på Israels folk, lastar mer och mer arbete på dem. Egot för ont till dig; livet kommer att gå vidare utan nytta. All frukt av ditt arbete kommer att gå till Farao. Allting kommer att slukas av honom, och så mycket som du försöker korrigera något kommer ingenting av det komma till dig.

I princip skulle du vilja ha lite vitalisering för att göra din själ glad, men ingenting fungerar. Lite senare kommer krisen att visas överallt, även i Amerika och i Europa. Emellertid är det möjligt att det inte kommer till ett sådant tillstånd. Istället kommer du att göra allt klart i känslor och intellekt, och inte i grov materia. Problemet är att folk inte hör varningarna.

Det är möjligt att avvika från egot utan att vänta på Egyptens plågor genom att utveckla hjärta och sinne. Men det tar i alla fall tid, och det är inte bara några vågor som kommer att skölja över dig eftersom det är omöjligt att övervinna egot genom en våg. En stor våg skulle dränka dig så det är uppdelat i flera små vågor.

Här krävs tålamod, och det innebär att du måste beväpna dig med alla medel som står till ditt förfogande: förbindelse med vänner, med läraren, tillsammans med studier och spridning. Därefter blir det möjligt att påskynda tiden mycket kraftigt.

Fråga: Det är fruktansvärt att upptäcka att någon alltid är otrogen mot dig och slår dig, utan att ens känna att detta ego lever i dig som en del av dig själv. Varför låter de oss inte se det så att vi kan be om att blir fria från det?

Svar: Du kan fråga, men det skulle inte hjälpa dig eftersom detta skulle vara en egoistisk begäran. Du vill se uslingen som bedrar dig hela ditt liv och förgöra honom? Detta kommer dock att fungera först när du ber om detta för att nå Skaparen. Då kommer du att få se denna usling, annars inte.

Mose, ”punkten i hjärtat”, måste komma till Farao och avsluta affärerna med honom. Annars agerar du för din egen skull, för att du vill bli befriad från det svåra arbetet, från den som bedrar dig.

En väsentlig reaktion krävs som i en kemisk experiment som gör det möjligt att undersöka sammansättningen som filtreras och separeras i flera komponenter. Om du vill upptäcka och se sanningen i Egypten, är det endast möjligt om du försöker bli en helhet med gruppen. Då kommer du att börja känna vad det innebär att gå emot Farao. Medan man fortfarande är i Egypten kommer en reaktion eller mekanism visas inom dig som gör det möjligt att differentiera och tydliggöra var Farao är och var det är som är ovanför honom.

Så är det på grund av att du aldrig arbetar direkt med Skaparen. I Egypten är det inte möjligt alls. Så du arbetar i relation till gruppen, som kallas ”Israels folk”. Börja att ansluta alla dina vänner i Egypten, som allt i denna värld idag kallas, och då kommer du se var klipas makt är och var Kedusha är, var Farao är och var är han inte.

Farao är allt som stör enighet. Så kommer du att upptäcka honom mer och mer tills de tio plågorna i Egypten, och alla dessa plågor är relevanta för den ökande anslutningen. I slutändan kommer du förstå att du måste lämna Egypten.

Detta är dock endast möjligt genom en sådan anslutning där du pressar hela Farao ut ur gruppen som citronsaft. Hela egot kommer sippra ut, och endast gruppen kommer att förbli. Därefter måste denna grupp fyllas med givandets kraft, något som är omöjligt att göra i Egypten, därför avviker den därifrån.

Allt arbete sker endast i anslutningen. Det är omöjligt att arbeta direkt mot Farao. Du kan bara framkalla slag mot honom via en anslutning med vänner. De tio plågorna motsvarar de tio sfirot. Genom att stiga högre och högre, från sfira till sfira, i större och större intensitet av anslutning, kallas det Övre Ljuset att agera och påverka Farao och filtrera egot.

[145255]

Från den dagliga kabbalalektionen 2014.08.10, ”Sukkot”

 MP4 |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ego som pressas ut som citronsaft

Fråga: Vad måste man göra för att kunna handla andligt?

Svar: Ansträngningarna bör endast tillämpas på anslutningen med gruppen; detta är det enda som vi saknar. Vi är resultatet av splittring; vi är dess skärvor, så alla våra aktiviteter är riktade enbart mot anslutning mellan oss.

Det finns ingenting i någon av oss att korrigera! Detta är ett bittert misstag att ständigt gräva i och skylla oss själva. Detta är en klipa som suger alla krafter ur en. Jag har inget att rätta i mig; bara anslutningen mellan oss behöver korrigeras.

Detta är ett svårt och ödesdigert misstag; om vi skulle avstå från det, skulle vi uppnå korrigering mycket snabbt. Hela problemet är att vi inte uppmärksammar den plats där vi verkligen måste korrigera kärlet för att nå gudomlighet.

Vi behöver bara korrigera vår förbindelse. Vi behöver inte titta på oss själva och andra: Jag kan vara bra, jag kan vara dålig med fasansfulla egenskaper, men det är inte alls relevant för korrigeringen. Korrigeringen avser endast förbindelsen mellan oss.

Det är som ett volleybollnät där det viktigaste är trådarna och inte knutarna. Alla knutar är egoistiska och individualistiska människor. De har dykt upp i vår värld fram till vår tid och är i kontroll med våld. Men idag kan de inte längre dominera eftersom all vår makt har gått till trådarna. En helt annan metod har börjat.

Så det finns inget att korrigera i personen själv, bara inställningen till gruppen. Bara där kan ens fria vilja och säkerhet realiseras. Att förskjuta tyngdpunkten från personlig korrigering till allmän korrigering kallas att gå från etik, från moral, till anslutningens visdom, till kabbalas visdom.

Det är mycket viktigt att förstå detta synsätt eftersom vi fortfarande agerar på ett individuellt sätt och bara tittar på oss själva. Men detta har inget att göra med att upptäcka det onda eller korrigering. Därför sägs det att Torans åsikt är motsatsen till massornas åsikt, även motsatt de som vill fixa sig själva.

Detta definierar vår inställning till allt i livet: utbildning, kultur och politik; detta skiljer sig radikalt från den vanliga. Det är en helt motsatt inställning eftersom vi inte tillskriver någon vikt vid det som alla fäster uppmärksamhet vid. Vilken mening har det att investera i saker och ting om det inte hjälper?

Hela världen befinner sig nu i kris, eftersom den uppmärksammar personen istället för att uppmärksamma och korrigera förbindelsen mellan människor. Därför förlorar alla härskare sin makt och förmåga att styra någonting, för att världen blir mer och mer ansluten.

[131020]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen 2014.03.27

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Knutar och trådar i ett integrerat nät

Fråga: Alla känner vi betydelsen och behovet av fysisk kontakt med gruppen och gruppen av tio för känslan av självförtroende och innebörden av det vi känner i förbindelsen. Vad kan ersätta avsaknaden av fyskisk kontakt? Vi lyssnar på morgonlektionen varje morgon och har olika kommittéer. Vi får textmeddelanden varje timme, men vi träffas fysiskt bara en till två gånger i veckan. Svar: Poängen är inte hur många gånger vi träffas, däremot hur många gånger man kommer i kontakt med människor på utsidan. Det andliga arbetet är som följer: Skaparen är över oss och under Skaparen finns det en grupp, i gruppen finns det en lärare (Rav).  Alla kabbalister från vilka vi har fått metoden omger gruppen och läraren. Och under alla dessa befinner sig massorna, samhället. Först måste vi förenas med gruppen. Den föreningen är väsentlig när alla existerar för sig själva och gör den första restriktionen, bygger en masach (skärm) och förenas med andra.  Sedan förenas vi med Skaparen genom att föra honom till gruppen, vilket är den andra delen. Det tredje är att när Skaparen redan är med oss går vi ut till folket. Bland människor börjar vi känna att det inte är nog för oss när vi uppenbarar olika brister. Då återgår vi till gruppen och i den tillbaka till Skaparen. Genom gruppen är vi berättigade av Skaparen och sedan återvänder vi till folket. Därför ska vi alltid göra cykliska arbeten. Så fysiska kontakter är inte tillräckligt. Vi behöver medverka i yttre dissemination med gruppen. Hela vår grupp kallas Israel, Yashar-El (direkt till skaparen). Vad betyder Yashar- El. Var kan vi uppenbara honom? På samma ställe där det finns ett begär som är skapat av skaparen. Skaparen är ljuset. Vi är i mitten som en strömbrytare. Israel är ledaren genom vilket förbindelsen sker. Det är vårt arbete. Därför kan vi inte förenas med Skaparen om vi inte har kontakt med allmänheten och är inte tillsammans med gruppen och alla kabbalister. Då är vi inte en omtänksam skapad varelse. Vi är en artificiell skapelse som skaparen har skapat för att uppfylla förbindelsen mellan han och hans skapade varelse för att uppfylla förbindelse mellan han och hans skapelse eftersom vi arbetar med begäret i vårt hjärta som han har gett oss. Punkten i hjärtat är vad som är typiskt för vår grupp Vi frambringar inte punkten i hjärtat. Det är skaparens egenskap från ovan. Vi arbetar från punkten. Vi kan bara bli strömbrytaren, kontakten, ledaren mellan skaparen och begäret. Skaparen är ljus. Det är ett begär och det är ljus som som korrigerar och uppfyller begäret. Vi är mellan de två och vi måste uppfylla det. Du kan lyssna på hur många lektioner som du vill och ha kommittéer. Men det leder till inget. Du kommer faktiskt vara på samma nivå i 10 till 20 år om du inte tystnar och lämnar denna meningslösa syssla eftersom du inte deltar i dissemination till allmänheten! Visdomen kabbala är uppenbarelsen av skaparen i den här världen! Läs definitionen av visdomen kabbala av Baal HaSulam Den kabbalistiska visdomens essens. Visdomen kabbala är uppenbarelsen av Skaparen för människor i den här världen. Det är hans begär, mål och anledning för hela skapelsen. Vi behöver fullgöra hans mål. Men i vem? Det är gjort i massorna inte i oss. Om vi uppfyller det bara i oss verkar vi egoistiskt. Uppenbarelsen av Skaparen för massan ses inte som egoistiskt för de vill inte det och har inget begär efter det. De är inte egoister i förhållande till Skaparen. De behöver inte honom. Men vi behöver honom! Vi måste arbeta för dem. Att upptäcka Skaparen mellan dem och sedan blir uppenbarelsen altruistisk i avseende till oss. Studera diagrammet jag ritade och du ser att du inte kan behöva Skaparen om du inte går ut till folket. Bara om du du går ut till folket och engagerar dig i dissemination känner du att du behöver honom. [115752]

Från den dagliga kabbalalalektionen 2013.08.25, frågor och svar med dr Laitman

 MP4 |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Inre arbete, Tior - Kommentarer inaktiverade för Från yttre spridning till uppenbarande av Skaparen

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Upprätthåll kontakten

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det märkliga givandet till sig själv