Vi har ingen annan möjlighet att vända oss mot den högre kraften som styr hela skapelsen, hela vår verklighet, än att tala till Honom genom gruppens centrum. Jag kan inte vända mig till honom själv och min vädjan når honom inte.Vi ser att folk har gråtit ut mot Skaparen i evigheter, bett till honom, men oavsett vad de begärt, så har det inte lett någonstans: det kommer inget svar och ingen respons.

Skaparen svarar inte eftersom vi inte talar till honom korrekt. Skaparen är ett fixerat system, naturens oföränderliga lag. Det är som lagarna i denna värld. Alla förstår att vi kan gråta och klaga om vi faller från tionde våningen, men dessa tårar hjälper inte eftersom man ändå kommer att falla och krascha.

Samma sak händer med Skaparen.Vi försöker ge honom mänskliga attribut, och hoppas att han förlåter oss, har förbarmande med oss, visar oss sin generositet, precis som en person som vill verka snäll och trevlig, men det kan inte vara på det sättet! Skaparen är den generella naturlagen och naturen känner ingen barmhärtighet.

Om vi inte vet hur man relaterar till naturen, till Skaparen, kommer inget att hjälpa oss; det är så det har varit hittills. Kabbala, däremot, lär oss exakt hur vi ska agera. Då kan vi veta hur vi ska verka inom ramen för dessa lagar och hur man använder dem.

Så du ska inte vara ledsen för dig själv och vännerna, utan snarare förstå att vi har för avsikt att hålla den generella lagen och använda den korrekt. Men för att göra det måste vi anpassa oss till denna lag först. Vare sig vi vill det eller ej, så kommer vi att bli tvingade till det.

[134765]

Från kongressen i Frankrike, ”En för alla, lalla för en”, dag 2, 2014.05,1, lektion 2

 MP4 |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Varför svarar inte Skaparen på våra rop

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Frihet genom mörkret

Fråga: Om ”det finns inget utom Honom”, var är då jag?

Svar: Även dina tankar om att ”det finns inget utom Honom” är sänt av Skaparen. Det innebär, att Han till hundra procent styr allt som händer inom dig och utanför dig, förutom den enda tanken som förvirrar dig och får dig att tro att det tydligen finns en annan kraft bredvid Honom: antingen ett okänt styrande eller ditt egna styrande.

Du behöver enbart korrigera denna tanke, ta bort den punkt inom dig som säger att det tydligen fortfarande finns något mer än Skaparen. Det betyder att du måste vara i samstämmighet med den aktiva kraften som gör allting.

Fråga: Så var är jag?

Svar: Du existerar inte! Gör så att du inte existerar och allt enbart är Skaparen.

Du existerar inte nu, men du kommer att bli summan av de ansträngningar du lagt ned för att upptäcka att ”det finns ingen annan än Han”. På varje steg du tar, varje ögonblick under din resa, förvirrar Skaparen dig med att det fortfarande finns andra krafter, vissa människor som har fri vilja. Men du krymper allt till en punkt, tar bort alla hinder och säger ”det finns ingen annan än Han”, att allt görs av Honom och tillhör Honom.

Och så, steg efter steg, från alla dessa punkter, bygger du dig själv, din struktur, din syn på världen, ditt medvetande. Detta kommer att bli du!

[135233]

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.05.14, Baal HaSulams skrifter

 MP4 |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Om Skaparen är allt, vem är då jag?

Fråga: Vilken sorts hjälp måste sökas under fördoldhet?

Svar: Om det slutgiltiga målet är vidhäftning, adhesion, som är möjligt enbart genom likhet i form, då är det bra att mörker avslöjas för mig nu. Hela mitt ego, allt begär att ta emot, är taget ifrån mig och den egoistiska njutningen från en av dess delar. Nu är det från denna del som jag kan utföra någon form av altruistisk rörelse som riktas mot givande, närhet med Skaparen.

Det följer att fördoldhet kommer specifikt för att göra det möjligt för mig att utföra något, att ta ett steg framåt, att avgöra vilken form jag vill vara i. Självklart måste jag arbeta med ljuset som omformar, så att jag kan använda det som ett medel som jag alltid har tillgång till, som ett fordon som färdas i den riktning jag vill. Om min förfrågan är för rätt sak, då kommer ljuset att uppfylla det helt, både kvantitativt och kvalitativt, det vill säga att ljuset gör allt jag vill.

Fråga: Hur uttrycker sig mitt oberoende vid tiden av fördoldhet?

Svar: Mitt oberoende i tillståndet av fördoldhet är att agera i en grupp med disseminering i syfte att förenas med vännerna så starkt som möjligt, och detta avgörs av tidigare förberedelse. Jag vet inte vilken form som är rätt för mig. Jag vet bara att jag vill nå kontakt med den högre kraften tillsammans med vännerna och gruppen för att känna att jag ger glädje åt Skaparen. Jag vill uppleva glädjen från Hans sida; detta är att avslöja.

Och detta inte för att göra mig själv lycklig utan för att upptäcka närhet med Skaparen bortom fördoldheten. Detta kommer att kallas min framtid ”partzufs huvud”, det vill säga början på själen.

Fråga: Hur är en förfrågan i ett tillstånd av fördoldhet annorlunda, och i allmänhet alla tillstånd ur vilka jag ber om kraft?

Svar: I ett tillstånd av nedgång frågar jag efter kraften som tillåter mitt sinne och hjärta att rättfärdiga Skaparen. I varje tillstånd söker vi klargörande av vidhäftning, så att jag kan få tecken, klara förnimmelser, för att kunna veta vilka intryck, begär, och tankar som ger mig kontakt med Skaparen, fäster mig vid honom; där jag omfamnar honom och han omfamnar mig.

Andlig vidhäftning är som vidhäftning i fysiska kroppar där det är utsprång och inbuktningar, givande och tagande, som matchar varandra. Vad som är unikt med andligt vidhäftande är att jag i varje begär både tar och ger. Alla de begär som ger skjuter ifrån, och de mottagande drar in. Det är så vi får en absolut kontakt och delar en känsla.

Jag söker total vidhäftning och vill att min partner känner njutning från mig. Han är god och generös och jag vill vara som Han. Det är mitt mål.

[135340]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2014.05.18

 MP4 |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Hjälp som vi söker i fördoldhet!

Rabash, ”Tre böner”: När Moses kom för att tala ”I ditt namn”, vilket menas att de ska arbeta för Skaparens skull, ”ondska kommer till de människorna”, som menas att de blir mer korrupta. Detta innebär att innan Moses kom för att tala om att de enbart skulle arbeta för himmelens skull, så engagerade sig alla i Guds arbete och trodde de var rättfärdiga.

De hade styrkan och energin att arbeta, för vad de arbetade för stod klart för dem. Men efter att Moses kom med sitt budskap att de måste arbeta för att ge, blev de korrupta. Så för dem skulle det vara bättre att inte engagera sig i ”lo lishma”.

Vi ser att många människor som kommer för att studera känner styrkan, begäret, och den egoistiska motivationen. Detta fortsätter tills de blir imponerade av det riktiga arbetet och inser att det skall vara totalt över egot och mot det.

Då försvinner deras krafter. Till dess var de laddade, bestämda, och fulla av energi, och plötsligt försvinner allt och de förlorar kraften att göra något alls. Med vilken energi kan de arbeta, vilket bränsle?

Då faller de alla, och bara de som kan avancera genom att dra kraft från givande och är redo för handlingar till följd att ge, kan byta till ett annat bränsle, till energi av givande.

Fråga: Vad är det alternativa bränslet för givande?

Svar: Givandets bränsle är respekt för Skaparen, det övres storhet. Därför måste vi känna gruppens storhet, sedan lärarens storhet och alla kabbalister från förr, och sedan Skaparens storhet.

Vi måste konstant arbeta på denna storhet och uppskattning och från det får vi kraften att avancera.

[133228]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2014.04.22, Rabashs skrifter

 MP4 |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för En motor som drivs av givande

Hela skapelsen är i ett fast, oföränderligt tillstånd, men vi förnimmer och upptäcker skapelsen enligt de attribut som uppdagas i oss, precis som en person kan se på samma sak utan glasögon, med glasögon, med kikare, eller med ett mikroskop.  Det betyder att allting beror på våra förnimmelsekärl  genom vilka vi ser på skapelsen.

Allting bedöms endast med hänsyn till människan. Vi är redan i oändlighetens värld. Jag minns en lektion jag hörde på 70-talet av en lokal Rabbi i Rehovot, som fick mig att häpna när han sträckte ut sina armar och sade: ”Här är nästa värld, här är den andliga världen”.  Jag förstod inte vad han pratade om eller vad han tittade på. Han var en kabbalist som hade uppnått andlighet.

Jag kunde inte förstå vad han menade då; hur kan nästa värld vara här? Han förklarade knappt något mer än det, men det gjorde verkligen ett starkt intryck på mig.

Så vi befinner oss redan i oändlighetens värld, i det enda tillståndet som skapades och vi måste upptäcka dessa förnimmelsekärl. Det är det enda vårt arbete består i.

[129858]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.03.13, Baal HaSulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den andliga världen är här

Ett moget synsätt på problem är när du vet att du kan nå målet endast genom att få bukt med problemet. Du bemästrar de olustiga känslorna i ditt begär att ta emot, ovanför mörkret, och där ber du om förening med gruppen, med Skaparen. Din bön är ändå falsk och internt väntar du bara på att problemet ska försvinna, för att mörkret ska skingras åtminstone lite grann, så att du kan vila, slappna av och känna dig trygg i viss utsträckning.

Men du håller dig och letar efter en förbindelse och anslutning med gruppen, med böckerna och med läraren. Du är som ett barn som vill att de ska hålla dig i sina armar. Du söker efter allt stöd du kan få som tillåter dig att be om, inte att mörkret ska skingras utan hellre att höja sig över mörkret och tänka på Skaparen och inte på dina egna känslor. Ditt intresse är att tillfredsställa honom och inte dig själv.

Om du kan tänka på detta sätt, då kan du i detta avseende redan känna glädje. När du kan längta efter att ge Skaparen ännu större tillfredsställelse genom gruppen och alla andra hjälpmedel, då känner du ännu större glädje. Om du inte kan, då ska du be om det så att du kommer att känna livet i de externa kärlen, i de utländska kärlen, som betyder ”utanför din egen hud,” där din själ är.

Symptomen på ”sjukdomen” kommer att försvinna eftersom du kommer att sluta tänka på dem och ansluta dig till Skaparen och inte till de kroppsliga symtomen. Du kommer att komma ut ur huden, som om du dör, och ansluta dig till Skaparen, till själen och inte till kroppen. Detta kallas att leva i tillit ovanför förnuftet, att komma ut ur sig själv, övergången mellan liv och död, åtminstone i viss utsträckning.

Då bidrar du gradvis till denna övergång och besegrar därför döden. Vi måste åtminstone förstå mönstret av denna övergång och då kommer allt att vara enligt samma princip, på samma sätt.

[104528]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Shamati #36

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Ett moget synsätt på problem

Vi behöver känna att vi är totalt inne i ljuset, som en kropp som är omringad av vatten. Från alla håll är min kropp omgiven av vatten som är i nära kontakt med alla mina rörelser.

I detta tillstånd behöver jag känna att jag är inuti det Övre Ljuset så att genom alla mina små rörelser, i tanke eller begär, i alla delar av mitt hjärta och min hjärna, bjuder jag omedelbart in ljuset att komma till mig. Detta händer omedelbart utan övergång. Jag behöver nå denna sensation i mitt liv.

Vi håller alla på att drunkna i dessa vatten och tar emot syre enbart när vi alla rör oss emot varandra. Om våra hjärtan dras mot att förenas med varandra, då har vi något att kunna andas från. Om hjärtat inte vill förenas, då kan vi inte andas utan luft. Vi måste känna detta tillstånd i vårt andliga arbete: Vi är nedsänkta i ett hav av ljus, som vatten, och syret beror enbart på förbindelsen mellan oss. Alltså måste vi på något sätt tvinga våra hjärtan att sträva mot förening.

Närvaron av syre beror på vår närhet till varandra. Och sedan börjar vi förenas, inte för att ta emot syre, utan för att ge glädje till Skaparen! Hur kan vi lyfta längtandet efter att ta emot syre till att längta efter att ge glädje till Skaparen, även då jag kvävs utan luft?

Till slut når vi en nivå då vi plötsligt upphör att behöva syre och känner oss som en fisk i vattnet! Vi tänker inte ens på det, utan enbart på hur vi kan ge Honom glädje.

[128561]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.02.21, workshop

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Som en fisk i ett hav av ljus

Fråga: Hur ska vi se på personliga problem genom gruppen?

Svar: Jag har aldrig stött på några problem som inte berör någon annan än bara personen själv. Försök att ge mig ett sådant exempel. Du har till exempel ryggvärk. Hur kan det bara relatera till dig om du är medlem i gruppen och nu ligger i sängen, eftersom din rygg värker, i stället för att delta i någon aktivitet med oss: studierna eller intentionen?

Du har gjort oss svagare och vi påverkas alla av din sjukdom. Vad ska vi göra om vi alla är i en båt och ditt jobb är att vända på ett speciellt handtag, men du gör det inte? Alla andra är på sin plats och det finns ingen som kan ersätta dig. Utan din medverkan kommer båten inte att kunna flyta ordentligt.

Var har du sett några personliga problem i ett integrerat system där alla är helt förenade med varandra? Det skulle vara mycket intressant om du kunde ge mig ett sådant exempel. Det skulle innebära att Skaparen inte bara skapade den allmänna själen utan dessutom något annat.

Även om du kom in sjuk, övervann din ryggvärk och vände på handtaget, men inte ansåg att Skaparen är god och välvillig, betyder det också att du inte är med oss, om än på ett annat sätt. Du kan inte delta i vårt avslöjande av Skaparen som den goda och välvilliga. Så, vad ska vi göra med dig?

Av detta följer att det helt enkelt inte finns några personliga problem i det integrerade systemet. Ingenting är privat! Varje individ påverkar alla och dömer sig själv och hela världen efter en skala av meriter.

Om någon får ryggvärk är det precis som om din egen rygg värker. Trots allt måste du älska din vän som dig själv. I det integrerade systemet gör det ingen skillnad var värken eller bristen är – den tillhör hela systemet. Det spelar ingen roll alls var sjukdomen är, eftersom på grund av denna sjukdom kan systemet inte längre vara perfekt. Det spelar ingen roll vilken skruv som är ansvarig för det generella tekniska felet; hela systemet fungerar inte ordentligt nu.

[104960]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.08, Baal HaSulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ditt personliga problem är allas problem

Fråga: Vad är kopplingen mellan självförtroende och glädje?

Svar: Självförtroende ger oss glädje. Känslan av självförtroende är ett resultat av den upplysning som kommer från ovan och håller en som på en kudde av luft, som fyller en med glädje.

Därför finns två sorters självförtroende: självförtroende för vad jag har i fickan, till den grad jag är starkare än miljön, eller självförtroende i miljön, hur stark miljön är och det faktum jag är involverad i den, det vill säga att mitt självförtroende beror på miljön. Det är ett av de två.

Självförtroende är kopplingen till miljön, antingen när jag är starkare än miljön eller när miljön är starkare än mig, men i båda fallen står jag i kontakt med den. Den bästa känslan självförtroende ger är när jag är nöjd med ett tillstånd av att vara liten. Då befinner jag mig garanterat i omgivningens händer, och känner mig som en bebis i sin mors armar.

När en bebis växer, känner han inte samma självförtroende han känt innan. Han har redan tvivel och är rädd för allt, medan en bebis i sin mors armar inte oroar sig för något, och det är den bästa tiden.

[129253]

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.03.05, Baal HaSulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Självförtroende som ger oss kontakt med miljön