Vad man ska leta efter under vännernas sammankomst
Rabash, ”Vad ska man leta efter under vännernas sammankomst”: Det är samma med kärlek till vänner. Det är en stor ansträngning när man dömer vännerna till förtjänstens vågskål, och alla är inte redo för det.
Ibland är det ännu värre. Ibland ser man att ens vänner inte respekterar en. Eller ännu värre, man hör ett nedvärderande rykte, det vill säga att man hör från en vän att en vän, som heter det och det, sade saker om en som inte är fina av vänner att säga om varandra. Nu måste man underkasta sig och döma vännen till förtjänstens vågskål. Detta är verkligen en stor ansträngning… Men om den personen baktalar en, varifrån ska vännen få styrkan att älska honom? Han vet med säkerhet att han hatar en, annars skulle han inte baktala en, så varför underkasta sig och döma honom till förtjänstens vågskål?
Svaret är att vänkärlek som byggs på kärlek till andra, gwnom vilket man kan uppnå kärlek till Skaparen, är motsatsen till vad man normalt ser som vänkärlek. Med andra ord innebär inte andras kärlek att de ska älska mig. Snarare är det jag som måste älska vännerna. Därför spelar det ingen roll om vännen baktalar en och med säkerhet hatar en. Istället är det så att en person som vill uppnå kärlek till andra behöver korrigeringen av att älska de andra.
När en person anstränger sig och dömer honom till förtjänstens vågskål är det därför en segula [bot/kraft/dygd], varigenom ansträngningen man gör, som kallas ”ett uppvaknande från nedan” blir man från ovan given styrkan att älska alla vänner utan undantag.
Detta är en svår fråga. Individens attityd till gruppen har olika aspekter. Först måste jag se gruppen i ett perfekt tillstånd vid slutet av korrigeringen och förstå att ”den som beskyller gör det på grund av sina egna brister”. Alltså måste jag we vännerna som perfekta, och om jag märker några brister är det tecken på mina okorrigerade egenskaper. Jag måste hela tiden försöka att döma vännerna till förtjänstens vågskål, och detta visar mig hur jag bör korrigera mig själv och be om kraften till korrigering.
Å andra sidan måste jag undersöka vad jag kan bidra med till gruppen så att dess påverkan på mig kommer att växa, så den kommer att lyfta mitt humör, stärka mig och göra mig säker. För att göra det behöver jag ett kritiskt perspektiv på gruppen så att jag kan se hur den kan förbättras och var det finns brister i dess helhet. Jag försöker hela tiden lyfta den, I codå måste jag se den som operfekt för tillfället så att jag ska ha något att jobba med. Jag investerar i gruppen så att den ska växa sig stark och stiga.
Men om man inte syftar på en individs attityd till gruppen, utan på själva gruppens tillstånd och dess påverkan på alla vänner måste samhället vara starkt nog att få alla att känna sig trygga och hålla varje medlem på en viss höjd, vägleda alla och hålla andan hög så att ingen faller. Därför måste vi se gruppens sanna tillstånd eftersom vi själva bygger den, och vi kan inte nöja oss med idén att den redan är i världen Ein sof (världen av oändlighet) i ett perfekt korrigerat tillstånd.
Vi måste undersöka hur vi kan lyfta gruppen så att den kan lyfta oss. För att det ska ske måste jag komma ut ur mig själv, införlivas i gruppen och säkerställa att baktalets gift inte kommer att förgifta den, utan att bara målets storhet och kärlek till alla utan undantag kommer bo i den. Då kommer denna känsla och detta stöd att förmedlas till alla vänner och få dem att älska varandra på samma sätt.
Det finns olika nyanser i enlighet med gruppens typ, och om den består av nybörjare eller mer avancerade studenter, en grupp kvinnor eller män eller om den är blandad. I varje fall finns det speciella relationer, men de två grundläggande villkoren är ens attityd till gruppen som är perfekt och attityden till gruppen som behöver lyftas för att utstråla denna perfektion tillbaka till oss. Som alltid finns det två motsatta poler till allt.
[103100]