Kategori: Religion

Kabbala är inte en religion utan en vetenskap

Dr. Michael Laitman

Kommentar: Många ser på kabbala som en religion. Andra anser att det är en sekt.

Mitt svar: Det betyder att de helt enkelt inte vet något om kabbala. Kabbala är en vetenskap, inte en religion. För det första kan vem som helst studera det oavsett ursprung. Mina elever, som är representanter för olika nationer, bor på alla kontinenter. Om du tar en titt på vår morgonlektion kommer du att se människor av alla nationaliteter.

För det andra tvingar kabbala inte en person att utföra några religiösa handlingar. Kabbalister har inga fetischer, heliga föremål, eller riter. Det är helt enkelt uppnåendet av en högre sfär i vår värld och inget annat. Inget annat!

När du förstår det börjar du känna evighet, perfektion, den ömsesidiga inkluderingen av allt i allt. Du börjar förändra din världsbild, din inställning till världen. Denna metodik formar dig, den gör dig till en annan person.

Från KabTV’s program “Meetings with Kabbalah: Victoria Bonya,” 3/29/20

Kabbala och ockulta läror

Dr. Michael LaitmanFråga: Avvisar Lurianisk kabbala ockulta alkemiska vetenskaper? Kan en materialistiskt orienterad person anse alkemistisk vetenskap som riktig, existerar den överhuvudtaget, eller inte?

SvarAll alkemisk vetenskap är felaktig; det finns ingen grund för den överhuvudtaget, det är bara ett påhitt av någons föreställning, en fantasi. Att jag har min doktorsgrad i filosofi (temat för min avhandling är ”Filosofi, religion, och kabbala”) ger mig rätten att med självförtroende konstatera  att kabbala är ren vetenskap.

På grund av att filosofi och andra av våra försök att förstå verkligheten inte är baserade  på forskning utan enbart på förstånd, som egentligen är baserat på vad som inte är känt, baseras de i regel på vår egoism, men vi inser det inte.

Till följd av det dog filosofin för länge sedan. Alla så kallade andliga läror försvinner gradvis, eftersom folk stiger över dem och ser att de är felaktiga. Det finns inga bekräftelser eller verifikationer angående ett flertal andliga lärors seriositet. De är exklusivt baserade på våra känslor, men som vi alla vet, kan känslor vara väldigt skiftande; därför finns det för nuvarande 2 800 religioner och trossystem, och vi ser dem gradvis försvinna.

Kabbala är varken för eller emot dem. Den står vid sidan av dem; den utforskar naturen som fysik eller vilken annan vetenskap som helst. Den viktigaste principen för kabbala är att utforska naturen, bli lik den, och vinna. Kabbala är en mycket konkret vetenskap, den talar inte om själen på samma sätt som andra religioner gör. Begreppet själ i kabbala uttrycker ett extremt seriöst och djupt uppnående och en förståelse av världen som vi för närvarande lever i. Meningen med denna sorts insikt är att hålla oss flytande och skydda oss mot en stor storm som närmar sig oss som svar på vår ignorans och ovilja att följa naturens lagar.

Från kongressen i Georgien, 2012.11.05
videoikon WMV | ljudikon MP3

Kärlek för oss inte hit

Dr. Michael LaitmanIdag har vi kommit till frågan ”vad är meningen med mitt liv?” och plötsligt upptäcker vi visdomen Kabbala. Vi hittar den inte för att vi önskar att ge eller nå kontakt, kärlek, och en allmän omtanke.

Nej. Vi kommer till den precis genom frågan ”Vad är meningen med mitt liv?” Varför mår jag dåligt? jag vill ha makten över mitt liv! Jag vill stiga ovan det, fånga evigheten och perfektionen över naturen”. Jag vill, vill, vill… Vi kommer till kabbalans visdom just genom egoistiska frågor, och inte genom en speciell, känslig själ. Tvärtom, vi blir ledda av begäret att ta emot, att ta kontroll över vårt liv.

Så, när vi kommer till visdomen kabbala och börjar lyssna på vad som sägs, finns det många som inte förstår: ”Varför pratar vi om kärlek och enighet? Var är vi? Är detta dagiset där vill lär oss vara goda? Är detta ett samhälle av idealister? Vad vill de ha? Vad pratar de om?”

Eller så kommer en religiös person och förstår heller inte vad som pågår: ”Vem pratar om kärlek i religionen? Det är sant att det finns några få liknande trevliga fraser där, men i verkligheten är alltihop en samling handlingar vi lärt oss från barndomen”. Var är religionens bas, som talar om kärlek, kontakt mellan människor, ömsesidig hjälp, och jämställdhet mellan alla? Under en lång tid har var och en pratat om vad som är bra en själv och använt de andra till att fylla sina egoistiska behov.

Det visar sig att vi genom tusentals år helt har glömt av och flyttat oss ifrån de människors åsikt som kände närvaron av givandet. Vi rörde oss ifrån religionens bas för  tusentals år sedan, som också pratade om givandets kraft.

Dessutom blev vårt ego så utvecklat att vi inte ens tänker på det, och alla  system är riktade mot att tjäna mer, att bli mer självständig från andra, och att flytta sig från dem som om de inte existerade. Alla är redo att fylla huset  med tjänare och hushållsredskap och förbli oberoende av alla istället för att vara med sin familj och nära och kära, kärleksfulla, och stödjande människor.

Men när vi kommer till visdomen kabbala, så är det extremt svårt att börja lyssna på orden om kärlek och kontakt. Trots allt, så är vi vana vid att det är sådant här små barn får lära sig. Vi vill egoistiskt att de ska vara bättre skyddade och oskadda, och därav lär vi dem att inte skada andra. Vi säger till dem: ”du måste älska de andra, var deras vän”. Vi ser att när en person fortfarande är ung och beroende av andra, så är det värt för honom att vara god och kärleksfull, och då älskar alla andra honom på köpet.

Men när barnen börjar växa säger vi åt dem: ”Du måste vinna, vara bättre än andra! Visa dem din styrka och kraft så kommer du att lyckas!” Vi börjar uppmuntra deras ego istället för kärleksfullheten. Vår utbildning är motsatt kärlek.

Så det visar sig att vi blir ledda till Kabbala av en överbelåten och därav lidande egoism.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.13, Rabashs skrifter
videoikon WMVljudikon MP3

Myter och verklighet

Dr. Michael Laitman

Fråga: Tyvärr uppfostrades jag att tro att Skaparen är en gammal man som sitter någonstans i himlen. Nu när jag studerar kabbala, förstår jag att detta är en falsk uppfattning. Hur kan jag bli av med dessa barndomens stereotyper?

Svar: Detta är inte relaterat till ens barndom. Mänskligheten utvecklade sådana myter för länge sedan. Det är naturligt för oss att föreställa oss att det finns något på detta sättet. Berättelser om en befintlig kraft har berättats från generation till generation, och människor förknippar den med bilder som har både armar och ben, allt enligt sin egen förståelse.

Skaparen har ingen bild eller form. Skaparen är Naturen, och eftersom båda orden har samma numeriska värde, representerar de samma objekt. Skaparen är Naturens allmänna lag, och Naturen är en kraft. Vi är krafter likaså, även om det för oss verkar som att bilderna, materia och natur finns på de stilla, vegetativa, och levande nivåerna. Precis som vi ser olika bilder på TV-skärmen, ser vi allt här i världen exakt på samma sätt. Vi föreställer oss det i våra huvuden.

Bilden av Skaparen som en gammal man i himlen är ett allvarligt misstag och skapar en skev verklighetsuppfattning. Den kabbalistiska visdomen doldes, inte heller judendomen har förklarat för folk vem Skaparen är. Allt detta har lett folk till att tro på dessa myter. Liknande föreställningar finns fortfarande bland nationen.

Vi förknippar saker med Skaparen som vi normalt skulle förknippat saker med människor i vår värld: Om jag ger honom något, då kommer Han ge mig välsignelser, eller om jag ger en tia, då Han kommer ge mig två. Vi tror att om vi mutar Honom, så vi får bättre behandling från Honom, och livet tar en vändning till det bättre.

Men, med varje dag som går, blir det allt tydligare att vår relation med Skaparen måste byggas endast i riktning mot vår korrigering. Han kräver bara en sak från oss: att vara en människa med ett hjärta och älska din nästa som dig själv.

Lektion om ”Varför Skaparen är dold” i serien kabbala för alla
videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

Ett uppriktigt samtal med Skaparen

Fråga: Vad betyder det att ”tala med Skaparen”?

 Svar: Att ”tala med Skaparen” betyder i första hand att göra allt man kan för att försöka upptäcka bilden av Honom inom sig. Försök att föreställa dig: Han är orsaken till allt jag känner. Mina tankar, begär och känslor är Han, Han som utgör min stomme och formar mig.

 När jag bestämmer att min nuvarande verklighet är etablerad av Honom, hur ska jag då förhålla mig till allting som händer mig? Det finns två möjligheter:

 1. Direkt strukturera min attityd gentemot min inre verklighet som min attityd gentemot Honom. Men detta förhållningssätt är oprecist, felaktigt, och ostabilt. Det finns ingen möjlighet att testa eller kontrollera det för jag kommer med all säkerhet utgå från mitt ego och fela.

 2. Först stärker jag mig själv genom min förbindelse med andra som är som jag, sedan strukturerar jag min attityd till den inre verkligheten genom att låta bilden av den passera genom denna förbindelse. I det här fallet är jag definitivt redan något i kvaliteten av givande och mina kvaliteter anpasssas till bilden av Skaparen. I stället för att ändra bilden, ändrar jag alltså min attityd gentemot den. Det är detta som är att ”tala med Skaparen”.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-20. “The Greatness of a Person Depends on His Faith in the Future”

De andliga rötterna till den här världens traditioner

En fråga jag fick: Jag har alltid trott att Bnei Baruch är en icke-religiös organisation och att den aldrig tvingat sekulära människor att följa religiösa traditioner, men nyligen har jag hört att ni följer Kashrut (judiska dietlagar) under pesach. Var snäll och förklara, och ge oss din åsikt om huruvida du rekommenderar att alla bör följa traditionen.

Mitt svar: Vi är en utbildningsorganisation och har ingenting att göra med religion av något slag. Vi är strikt och uteslutande baserade på principerna från Kabbalah så som de beskrivits i de tre autentiska kabbalistiska källorna: Zohar, verk av Ari, och Baal HaSulam (Rabash). Vi följer deras råd i allt. Om du har några frågor, kontakta oss och insistera på att vi visar våra informationskällor.

Även om Bnei Baruch inte är en religiös organisation och följer inte några religiösa traditioner (”budord”- Mitzvot), utför vi ändå de handlingar som i vår värld utgör grenar härrörande från andliga rötter. På ytan ser det ut som vi iakttar judisk tradition, men i själva verket kommer de från helt andra intentioner och syftar till intern och extern koppling med de andliga rötterna.

Jag råder dig starkt att läsa om ”Pesach-historien” och Aris kommentar till den, The Gates of Inteniton (Shaar HaKavanot). Du kommer förstå varför genom utförande av särskilda handlingar vi blir lyfta över vår egoism (se även Baal HaSulams artikel ”This is for Judah”.

Abrahams grupp började följa ”irrationella” jordiska ritualer efter det att de lyckats frambringa andliga handlingar inom sina korrigerade begär och förtydligade deras kroppsliga analogier. De uppfattade andliga och jordiska aktiviteter som en helhet (roten och grenen eller orsak och konsekvens).

När vi föll från nivån av andlig förståelse av buden (vid förstörelsen av det Andra Templet), fortsatte vi endast att följa våra kroppsliga traditioner snarare än andliga och fysiska handlingar sammanflätade tillsammans. Det var då religioner i världen skapades.

Idag behöver vi uppnå den andliga världen och uppenbara de andliga handlingarna. Det kommer transformera våra sedvanliga traditioner till andliga handlingar. Istället för att utföra påtvingade eller mekaniska handlingar kommer vi att agera medvetet och kommer tydligt se effekten av våra handlingar på den övre världen. Det vill säga, uppnåendet kommer först, och följs av de handlingar som härrör från det.

Jag önskar er alla ”uttåg ur Egypten” och att ni får rätt intentioner medan ni sitter vid det festliga middagsbordet!

Israelerna tror att de väntar på återuppbyggnaden av templet

I nyheterna (från JTA Org): ”Undersökning: De flesta israelerna vet att templet förstördes på Tisha B’Av”. 97 procent av Israels vuxna tillfrågade vet det judiska datumet för den heliga templets förstörelse, visar en undersökning … Ungefär 64 procent av israeliska vuxna som tillfrågats, inkluderande 47 procent av sekulära israeler, sade att de skulle vilja se templet i Jerusalem återuppbyggt.

Min kommentar: Just det: de ”väntar”, förväntar sig att någon annan ska komma och bygga upp det för dem. Dessutom tror de att templet är en byggnad där särskilda ritualer utförs, och en plats som kan ge nya arbetstillfällen för människor. De ser det som en bekräftelse på deras arv (och sig själva), som en turistattraktion och ett politiskt instrument.

Men ingen inser att ”byggandet av templet” innebär att alla medborgare kommer att skapa kärlekens och givandets kvalitet inom sig själva. Eller med andra ord att det är en människas förvandling från egoist till en som älskar alla.

Det är inte detta tempel de sörjer, utan sina egna själviska ambitioner. Det är skrivet att templet förstördes på grund av människornas ogrundade hat mot varandra. Det är också skrivet att för varje dag som templet inte blir återuppbyggt blir det förstört. Detta innebär att så länge folk inte ändrar sig själva, kommer deras ”kärlek till sin nästa” (som de hade under templets tid) att förbli förstörd.

På något sätt verkar ingen vara oroad över det faktum att detta kärleksfulla förhållande saknas bland alla medborgare i det israeliska samhället. Och utbildningssystemet – vare sig sekulärt eller ortodoxt – inspirerar inte verklig strävan efter templet.

Därför är procentsatserna från ovanstående undersökning  falska: människor förstår inte den verkliga meningen med templet.

Sonandet av våra ”synder” beror på vår intention

En fråga jag fick: Jag har läst dina böcker ett tag nu. Jag växte upp i en kristen familj, men alla mina frågor förblev obesvarade. Du har nämnt många gånger att Bibeln inte är tänkt att tolkas bokstavligt eftersom den är skriven allegoriskt. För länge sedan var jag övertygad om samma sak. Men varför använder Bibeln uppfattningen om offer för synd? Varför finns det ett behov efter budorden vad gäller syndoffer, med tanke på att den viktigaste tron i Kristendomen är att Kristus offrade sig själv för världens synder?

Mitt svar: Hela Bibeln (Toran) talar om hur man korrigerar människans egoism för att nå nivån av fullständig likhet med Skaparen. När Bibeln räknar upp alla möjliga synder, talar den om avslöjandet av det mänskliga egot.

Det betyder att när en person avslöjar sin egen egoism känner han att han är en syndare eftersom han använder andra för sin egennytta. Men Bibeln (Toran) erbjuder också en lösning, genom att tala om för oss hur vi ska korrigera vår egoism. Den förklarar egots olika nivåer (stilla, växtlig, djurisk och mänsklig) såväl som metoden för att korrigera egot. Mer exakt talar den om för oss hur vi ska korrigera vår intention från ”för min skull” till ”för andras skull”.

Ny studie säger att vi är födda troende

I nyheterna (från New Scientist): ”Född till att tro: Hur din hjärna skapar Gud” Ett experiment redovisat i Science stödjer hypotesen att religion är en naturlig konsekvens av hur våra hjärnor fungerar… Människan kan förutse framtida händelser, inklusive sin egen död. ”Du måste komma fram till en lösning, annars blir du överväldigad,” säger antropologen Scott Atran vid Michigans Universitet. När naturliga processer i hjärnan ger oss en frisedel [religiös tro], så tar vi den.

Min kommentar: Alla trossystem i världen (över 3800 stycken) uppfanns av människan. Dock har de tre största religionerna – judendom, kristendom och islam – sitt ursprung i kabbala. När Israels folk föll från den andliga nivån (uppfattandet av Skaparen genom egenskaperna i altruism och kärlek) till denna världens nivå (där Skaparen är fördold på grund av människors grundlösa hat till varandra). Eftersom människorna förlorade förnimmelsen av Skaparen så förstördes templet och judarna drevs från sitt land in i exil, vilket skedde för 2000 år sedan.

Då Skaparen blev fördold, så doldes även kabbala, och folkets förnimmelse och förståelse av Skaparen ersattes med tro på Honom. Det var då som kabbala ersattes av religion – judendom. Och senare sprang två religioner eller grenar fram ur, judendomen; kristendom och islam.

I vår tid kommer människor återigen att börja uppfatta Skaparen genom att uppnå dennes egenskaper av kärlek och altruism. Därför kommer alla trossystem och religioner försvinna, som det är skrivet, ”För de kommer alla att känna Mig, från den allra minsta till den störste” (Yirmiyahu 31:33). Tro och religion kommer att finnas kvar endast som traditioner.