Fråga: Hur hjälper denna värld till att etablera intentionen att ge? Hur kan vi binda våra dagliga bekymmer, vårt arbete och vår familj till det andliga arbetet?

Svar: Först och främst bör man stabilisera den korrekta relationen i gruppen och i familjen för att säkerställa någonting att falla tillbaka på, och först därefter ge sig ut i världen.

Här måste man tänka vilken cirkel av världen man ska vända sig till, med vilket budskap, när, och vilket tillstånd samhället befinner sig i. Idag förändras saker drastiskt från dag till dag, och man måste fatta beslut i enlighet med det och inte handla tanklöst.

Men först måste vi bry oss om gruppsolidariteten. Ibland är det för att skapa gruppsolidaritet bättre att ge sig ut i världen och förenas genom externa kollektiva handlingar, som kommer att förena vännerna. Men först måste vi bry oss om de interna handlingarna som är de viktigaste.

Det sägs att Israel (de som strävar Yashar-Kel rakt mot Skaparen) är de minsta i antal av alla nationer. Vi bör förstå att Israel  är en sorts bubbla. Om man är inkluderad i denna bubbla kallas man för jude eller Israel – alla dessa namn som bär det andliga budskapet. Om man inte tillhör det andliga budskapet  kallas man inte Israel, man kallas helt enkelt en person från Babel.

Det är mycket viktigt att vi förstår detta, om man tar detta uppdrag på sig själv blir man Israel, om inte, då är man inte Israel.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.09, Rabashs skrifter

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Israel, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Skaparens cirkel av frivilliga

Fråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01

Kategori: Frågor & svar, Integral uppfostran, Kärlek, Okategoriserad, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Hitta kraften som väcker kärlek

Kategori: Disseminering, Samhälle, Utbildning - Kommentarer inaktiverade för Behöver massorna kabbala

Det kollektiva har en speciell kvalitet: När olika personer förenas i ”en helhet”, avslöjar de enigheten i deras motsatser.

Detta bär inom sig en helt ny kvalitet, eftersom ingen av dem har enigheten inom sig. Denna nya kvalitet bildas mellan dem, eller över dem, och varje medlem i det kollektiva deltar i att skapa den. Om en person inte gör ansträngningar och inte ger av sig själv till denna enhet, då finns han inte  i den.

Det visar sig att varje person ställer in sig på denna enighet och förvärvar den till största möjliga utsträckning utan att den delas upp i delar. Och tack vare ens bidrag till detta gemensamma område,  önskan eller strävan, börjar varje person genom integrering känna enighet och en ny nivå av perception.

Perception genom integration är helt motsatt den egoistiska, individuella uppfattningen. En person som har den känner och uppfattar världen på ett något annorlunda sätt.

När han ingår i andra, är det som om han består av dem. Han känner dem i sig och upplever en gemensam enighet. Han känner också världen inom sig, och uppfattningen av världen beror på hans egenskaper, böjelser, tillstånd, humör, attityd mot världen och mot sig själv. Det vill säga, plötsligt börjar han förstå att världen inte existerar på utsidan, utan inom honom.

Detta sker helt naturligt, en följd av förenandet av sina vänners motsatta egenskaper i honom. Tillsammans bildar de en gemensam önskan som blir den plattform på vilken han känner en ny, integrerad värld, men på samma gång blir det integrerade kärlet själv ett perceptionorgan.

En person förstår redan att världen inte existerar externt. Men när han börjar se världens totala beroende av honom, sker en psykologisk förändring i honom.

Men världen berodde på honom redan innan det. Det är bara det att han sänktes ned i sin individualism och kunde inte uppfatta verkligheten som något annat än befintlig utanför honom. Ändå var detta en falsk bild av världen.

Nu, efter att ha kommit ur individualismen in i den integrerade uppfattningen av världen, förstår han att allt var på det sättet tidigare också, och denna uppfattning förekommer endast på detta sätt. Vi uppfattar världen inom oss, i våra kvaliteter. Under påverkan av samhället eller miljön, får vi förmågan att förändra dessa egenskaper, att på något sätt förändra dem. Nu ser en person världen inte bara genom den kvalitet som tycks honom som sin egen, utan också genom alla andra, yttre egenskaper, som han nu uppfattar som sina egna.

Om vi ​​tar ett barn, i motsats till en vuxen som har en last av intryck och uppfattningar från sitt tidigare liv, och helt isolerar det, kommer barnet att känna världen inom sig. Allt beror på vilket intryck man får under sitt liv.

Det ovanstående togs från boken The Psychology of the Integral Society av dr Michael Laitman and dr Anatoly Ulianov. Även tillgänglig som eBok (PDF, Kindle & ePub-format).

Kategori: Perception, Samhälle, Utbildning - Kommentarer inaktiverade för Känn en ny perceptionsnivå genom att ställa in dig på det integrala fältet

Fråga: Du företräder konceptet integrerad utbildning, men vi vet att det moderna samhället samlar på sig stora mängder med kunskap. Det sägs att mängden kunskap fördubblas vart tredje till fjärde år. Ofta har vi att göra med att förmedla information som upptäcktes för ett årtionde sedan. Hur är det möjligt att binda samman ny kunskap med ditt sätt att lära?

Svar: Jag har redan sagt att vi har en grupp med barn i vår integrerade utbildningsstruktur där barnen studerar från 6 års ålder. Vid åldern 12-13 kan de redan förstå och korrekt greppa praktiskt taget varje sorts kunskap. Deras uppfattning är förändrad till att bli integrerad. Eleverna är inte rädda för någonting; de är inte stängda. Läraren ”häller” inte informationen i deras huvuden. De uppfattar allting som ett naturens system som konstant fullständigar deras bild.

Några av ungdomarna i åldern 13-14 har redan avklarat sitt första år av universitetsstudier. De är likvärdiga slutet av gymnasiestudier och förbereder sina slutexamina. Det finns en lag i israel som tillåter dem att göra så. De har klarat sina tester. De studerar inte individuellt, utan i grupp. De gör sina läxor ihop och skriver uppsatser tillsammans.

Jag tror att det är omöjligt att göra någonting idag utan att ändra på personen i sig. En formell presentation av information, där man absorberar den in i en väldigt snäv del av sig, tillåter oss inte att utvecklas. Vi ser detta i praktiken.

Från föreläsningen vid universitetet i Šiauliai, Litaen, 2012.03.22

Kategori: Frågor & svar, Integral uppfostran, Samhälle, Utbildning - Kommentarer inaktiverade för Den integrerade strukturen av vår uppfattning

Fråga: Inom metoden för integrerad uppfostran uppmärksammas speciellt korrelationen mellan medvetandet och känslorna: I den vanliga världen av egoism och utanförskap, är begär och tankar gömda djupt inom en människa och är ofta oåtkomliga för hennes medvetande. Vanligtvis genererar detta negativa känslor som: Ilska, irritation, och smärta. Vad är rätt sätt att knyta an till känslor så de inte hindrar kommunikationen mellan människor?

Svar: Den integrerade utbildningsmetoden tar först och främst med i beräkningen att känslor och begär är huvudsaken.

Vi vet inte var de kommer ifrån eller hur de uppenbarar sig i oss. Alla medvetandets kvaliteter och tankar är till för att realisera dessa känslor och uppfylla oss själva.

Vårt grundläggande begär är begäret att glädjas. Vem, vad och hur är konsekvenser. Njut! Och detta är anledningen till att hela vårt sinne enbart utvecklas till graden av våra begär och enbart för att tjäna dem. Stora begär utvecklar en stor hjärna i människan. Egoismen, som växer från generation till generation och under loppet av människans liv, utvecklar ens medvetande.

Ett djurs utveckling upphör till exempel praktiskt taget några veckor efter dess födsel. Det har redan alla sina givna instinkter, och det anpassar sig till sin omgivning. Därför begår djur inga misstag. De vet hur de ska bete sig, hur de ska klara sig, och hur de ska interagera med omgivningen. Deras medvetande och känslor befinner sig instinktivt i balans. Även i detta fall är begäret primärt och medvetandet sekundärt. Ett djur förstår vilka av sina begär det kan förverkliga och vilka inte, och detta begränsar i motsvarande grad dess medvetande.

Men människan har här ett stort problem. Saken är den att när hennes egoism utvecklas, ger den henne begär hon inte är i stånd att uppfylla. Därför stänger hon sig inne, isolerar sig, blir brutalare, tävlingsinriktad, och så vidare.

Om hennes begär skulle korreleras med alla andra begär (hennes och omgivningens) på så vis att de harmoniskt skulle komplettera varandra, skulle det inte uppstå några konflikter, och hennes medvetande skulle expandera obegränsat.

Eftersom det integrala samhället är ett samhälle av absolut integrering av alla i alla, innebär detta att människan erhåller hela samhällets begär. Hon förstår vad det är som spelar roll för samhället, och hennes sinne upphör därmed att vara personligt för att istället bli integralt, och använder det för att tänka istället. Det är som att sätta på ett par glasögon genom vilka man ser en integral bild av världen, då man förstår att man själv och världen är ett helt; det som är bra för mig och det som är bra för världen är samma sak.

Det finns naturligtiv ingen motsägelse i denna harmoniska korrelation mellan en själv och världen. Man kan helt enkelt öppna sig utan någon rädsla; man förstår, ser och känner allt i enlighet med detta, och tar aktivt del i varje handling, i allt. Varenda anledning att vara olycklig eller att tävla med andra försvinner.

Alltså måste vi föra alla till detta tillstånd utan att begränsa deras begär, tankar och medvetande, och vi måste från början agera på ett helt annorlunda sätt för att förse alla med förklaringen att vi alla är inkluderade i varandra och att ett visst gemensamt begär håller på att skapas.

Denna sammanslutning av alla begär är den nya sak vi håller på att skapa. Vi skapar systemet ”Adam”, vårt gemensamma begär och medvetande i enlighet med det. Någonting integralt framträder ovanför oss, och vi existerar i det.

På detta vis ägnar vi inte personerna någon uppmärksamhet alls, utan enbart deras mål, deras inkludering i detta kollektiva, den nästa graden i vår utveckling. Vi begränsar inte personerna; de känner inte att de befinner sig under ett visst tryck. De har ingenting att dölja. De förblir praktiskt taget som de är, men hela utvecklingen riktas mot integration.

Harmonin mellan känslor och medvetande utvecklas när man börjar känna en större och större förbindelse mellan sig själv och de andra, med vad den nuvarande världen kräver av oss men som vi ännu inte är redo för.

Integral utbildning avser att rikta människan mot att börja känna ”vi”, den kollektiva mänskligheten, och agera baserat på det. Först då kommer man att uppleva sitt tillstånd som fritt. Det är just här ens fria vilja och frihet att agera kommer att manifesteras, men bara när man har inkluderat sig själv i det.

Men om man kommer ut ur detta tillstånd igen och återigen faller ner i sin småaktiga egoism, uppstår samma problem igen. På detta vis hjälper naturen oss genom att visa oss att vila enbart står att finna i integration, och i isolation återfinns ett privat fängelse och avsaknad av frihet.

Från ”Ett samtal om integral utbildning” #9, 2011.11.15

Kategori: Fri vilja, Integral uppfostran, Perception, Samhälle, Utbildning - Kommentarer inaktiverade för Att se genom integrerade glasögon

Vi måste försöka föreställa oss mer och mer korrekt vad det är vi ser, och istället för att se det externa se det interna. Min lärare Rabash och jag brukade ha diskussioner om krafterna vi såg bakom bilden av  världen.

En gång såg jag en häst på gatan ätandes ur en soptunna, och plötsligt sa Rabash till mig: ”Titta, det är en ängel.” Jag blev överraskad för jag såg inget förutom hästen ätandes skräp från vår måltid. Den följande dagen frågade jag honom efter mer information angående vad han hade sagt, försökandes att lära mig mer om hur man ser de interna krafterna bakom denna värld.

Om jag ser en bild som är fokuserad i min näthinna eller bak i min hjärna, då är detta hur krafterna framställs för mig, som i en datorskärm, tillsammans skapandes en form. Men den formen existerar inte i sig själv. Jag behöver den enbart så att jag kan hålla fast i något. Faktiskt, så är det ett uttryck av attityden hos den som ger mig, som är givande mot mig med hjälp av något objekt.

Det finns tre komponenter: den som ger, hans givande till mig, och den påverkan på mig som skapar någon form. Genom den formen behöver jag återvända till den som ger mig för att kunna förstå vad han vill ha av mig genom att visa mig den formen. Om jag ser en häst, vad vill Skaparen berätta för mig genom att visa den för mig: vad är kombinationen av krafter, vad är hans attityd mot mig, vilken sorts reaktion förväntar han sig från mig? Hur behöver jag behandla denna häst och, genom den, den som ger, den som visar mig denna film? Vi måste lära oss allt detta.

Nu ser vi världen i dess externa form och inte dess inre innehåll. Detta är mycket hjälpsamt och är inte till för att förvirra oss medvetet som vi vanligtvis tror. Faktiskt hjälper det oss att uppnå andlig förnimmelse! Detta för att vi behöver anstränga oss själva för att kunna byta från extern form till intern form.

Jag lovar dig att om du börjar ”penetrera” in i vännerna och se deras ”punkter i hjärtat” som är sammanbundna, kommer du börja se att hela världen är arrangerad på samma sätt. Du kommer att förstå att människor inte är externa bilder, utan begär, ”paket av energi”. De är alla i någon form av relation och du kan påverka dem och de kan påverka dig. Du kommer se krafter, inte kroppar!

Även idag behandlar vi en person  som någon form av kraft och pratar om hans essens. Men du måste penetrera mer på djupet. Det faktum att vi inte ser världen i dess andliga form, utan i dess externa form, och glappet mellan de två, visar oss alltid att vi inte uppnått förening med vår miljö.

Den stund vi blir anhängare till miljön, och uppnår en första kontakt, så försvinner all denna förvirring. Du ser människor, men du relaterar till deras essens, deras begär, tankar, egenskaper, och olikheter.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.01.03 , ”Introduktion till studiet av de tio sfirot”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Perception, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för En ängel – grävandes i skräpet

Fråga: Hur kan jag fråga efter hjälp om jag inte känner var den kan besvaras?

Svar: Det är sant. Men vet bebisen som just blivit född och gråter om vem han gråter till? Han bara skriker.

Det kallas fördoldhet. Jag befinner mig i det övre ljuset. Detta övre ljus avslöjar ingen bild av verkligheten för mig, ännu. Föreställ dig en bebis som precis kommit ur sin moders livmoder: Han är helt enkelt nöjd eller inte. Förutom det känner han ingenting. Han känner inte verkligheten omkring sig.

Så är vi: Vi är nöjda eller inte. Varför vet vi inte. Efteråt börjar vi känna igen denna värld, börjar bekanta oss med den, och ge respons till den; sedan börjar vi utvecklas.

I andligheten utvecklas vi på samma sätt i vår relation till Skaparen. Nu känner jag det inte, förstår det inte, eller vet någonting om det, om det existerar eller inte. Ändå säger kabbalisterna till mig: lägg märke till vad som händer under ytan i denna värld. Framför dig. Faktiskt skapades denna värld för dig för att du ska börja utveckla en kontakt med Skaparen genom den. Skaparen skapade dig på ett sådant sätt att du klänger mindre till den inbillade världen. Den är inbillad, för istället för Skaparen, istället för den övre kraften, avslöjar du något inom dig under tiden. Olika vågor av flytande färger målar verkligheten framför dig, som i en dröm. Därför är det sagt om denna värld: ”vi var som drömmare”. Visst, en dröm ser också sann ut för dig. Det är samma sak nu med.

Men för att väcka dig ur denna dröm, denna bubbla, behöver vi det omformande ljuset, den andliga kraften. Existerar den eller inte? Jag vet inte, jag känner den inte. Jag är tillsagd: ”Skulle du vilja försöka? Varsågod, du har möjligheten, du har blivit erbjuden denna värld tillsammans med sätten som du kan göra det möjligt att känna något ovanför denna värld. Vill du använda dessa sätt? Kom igen! Försök att neka att mottaga dem. Precis som du nådde de här sätten mot din vilja, utan val, genom påtryckningar från all sorts fysisk och känslomässig misär, är det också på så sätt du kan försöka fly.”

Men, vi ser hur all mänsklighet gradvis avancerar och inte kan fly. Varför? Vad är denna kris? Det avslöjas för mänskligheten att det inte finns något annat val än att avslöja detta heltäckande system, kraften som styr och aktiverar allt, den övre makten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.02.07, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Evolution, Frågor & svar, Kris, Perception, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Fråga efter hjälp

I media: (Michail Barbolin, Institutet för vuxenutbildning vid Ryska akademin för utbildning): ”Det är väl känt att gott och ont är relativt. Var går gränsen för att inte skada oss själva, eller de andra, eller naturen? Var är mekanismen som skulle kunna reglera och guida det mänskliga beteendet? Hur kan vi arrangera en värld, där vi inte bara skadar, utan där vi också skulle veta hur man organiserar livet? För att kunna genomföra detta måste vi förstå meningen med livet, meningen med en modern civilisation, och därifrån komma fram till de nödvändiga förändringarna i samhället.”

”I och med människan är hennes öde i livet medärvt i hennes essens, som hon först måste realisera genom manifestation av moral, i interaktion med omgivningen, och realisera kärlek och plikt.”

”Meningen med livet är resultatet av en systematisk aktivitet hos den mänskliga  kroppen. Dess uttrycksform är en mental representation, som reflekteras i levnadssättet.”

”Innebörden av mening binder den psysiska aktiviteten med den objektiva verkligheten, och på samma gång tillhör det  subjektet och objektet, och för den mentala och fysiska världen samman. Tillförandes en kvalitativ förändring, agerar meningen med livet som en lag som för samman människor och handlingar.”

“Personlighet är ett sammanhang av sociala relationer.”

”Lagen om meningen med livet integrerar människans inre världs moraliska kvaliteter och deras manifestationer. Genom tanken och meningen anpassas människans natur, jaget, som inte överensstämmer med naturen, och materiella handlingar.”

”Den djupa meningen med livet återfinns i en ändlös fortsättning genom sättet att leva”

Kategori: Kärlek, Samhälle, Utbildning, Världen, Vetenskap - Kommentarer inaktiverade för Meningen med livet som bas för byggandet av en person

Efter att vi fötts med våra medfödda förmågor, absorberar vi ofrivilligt värderingar och normer från vår miljö. Var och en väljer sin påverkan på sitt sätt; även bebisar är attraherade till olika saker, fastän vi kanske inte alltid märker det. Och så blir fler och fler mindre, externa attribut, trädda på våra basala egenskaper.

På detta sätt är var och en unik och vi bör bevara denna unikhet. Vi kan bara undvika att hålla med om den externa influens som riktas mot denna unikhet. Till exempel om en person har vistats i en dålig miljö i fem år, som har haft negativ påverkan och lett honom i en antisocial riktning, så kan vi protestera mot denna påverkan. Men vi får inte protestera mot en persons naturliga och ursprungliga attribut, för de innehåller en persons rot, hans frihet. Vi har ingen rätt att röra den, för ingen kommer att kunna komma med något substitut till denna skapelsens generella mosaik.

Vi måste därför enbart sörja för en påverkan från en god miljö. Då kommer alla naturliga tendenser som en person har att utvecklas som de ska, även om den positiva inverkan från miljön fram till nu saknats.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.12.29, ”Friheten”

WMV | MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kropp och själ, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Förstör inte unikheten