Fråga: Alla förutsägelser du gett de sista åren har olyckligtvis försannats. Ledsamt nog, var de inte särskilt glädjande. Ser du fortfarande de följande tillstånden i samma mörka färger?
Svar: Nej, jag är alltid en optimist. Jag skulle inte vilja se världen som jag ser den i dag, även om det som synd är är som jag förutspått. Poängen är att inte gissa och vara skadeglad, utan att på något vis ändra vart vi är på väg.
Vi närmar oss nästa nivå av människans utveckling där den kommer att utvecklas internt, moraliskt. Mänskligheten måste ändra sig själv och bli lik naturen som omger oss, passa in dess globala system, det vill säga att alla är fullkomligt beroende av varandra och även av naturen i stort: de stilla, vegetativa, animaliska, och övre nivåerna är de krafter som i själva verket kontrollerar hela det system som är universum. Vi måste uppenbara detta system, anpassa oss till det, passa in i det. Detta är människans uppgift.
Många forskare förr i tiden skrev om det och samtida forskare skriver fortfarande om det. Detta system har varit populärt i hundratals år. Speciellt i Ryssland, där akademikern Vladimir Vernadsky och hans anhängare skrev om det. I dag finns det många fler människor som förstår det.
Men problemet är att mänskligheten måste börja förverkliga denna uppgift. Och det jag är mest oroad över är skiftet från vårt tillstånd, från detta paradigm, till nästa. Här väntar stora utmaningar på mänskligheten.
[107617]
Aktuellt (från New Scientist): “Kan du i dina vildaste fantasier föreställa dig en regering som bygger sina ståndpunkter på noggrant samlad vetenskaplig evidens? En regering som publicerar tankegången bakom sina beslut, komplett med data, analys och stödjande argument? Nå, du behöver inte fantisera längre: det är dit Storbritannien är på väg …
Det som nu har förändrats är att informerat beslutsfattande nu till slut har blivit en praktisk möjlighet. Detta till största delen på grund av överflödet av tillgängliga data och den lätthet med vilken nya och relevanta data kan genereras. Detta är gett stöd åt en vilja att röra sig bort från en politik baserad på känsla …
“Det största behovet är kanske förutseende. Ministrar behöver ofta svar direkt, och ibland är dena data som behövs helt enkelt inte tillgänglig. Och poff, så försvinner allt hopp om evidensbaserad politik.
“’Tidsskalorna för beslutsfattande och samlande av bevis passar inte med varandra’ säger Paul Wiles, en kriminolog vid Oxfords universitet och före detta vetenskaplig huvudrådgivare åt Home Office. Wiles tror att vi för att komma runt detta behöver förutse de områden som regeringen sannolikt kommer att behöva hantera under det kommande decenniet. “Vi kan antagligen komma på 90 procent av dem nu’ säger han.”
Min kommentar: Självklart är allt detta bara ursäkter, för politik är inte ett rationellt beslutsfattande, utan det gynnar de egna egoistiska målen. Vetenskapliga metoder för databehandling och beslutsfattande leder inte till något gott för mänsklig egoism är vid målet av denna process, och den kommer att göra allt för att vrida besluten till sin fördel. Alltså, före man kan fatta objektiva beslut, måste man vara en objektiv person.
[99379]
Fråga: Väntar Skaparen på rätt sorts bön från oss?
Svar: Du kan inte kalla detta för väntan. Det övre ljuset existerar i ett tillstånd av absolut vila. Detta är en ofrånkomlig lag, som de fysiska lagarna. Rörelse i en konstant fart är detsamma som att vara i ett tillstånd av vila.
Ljuset stannar inte, det är antingen uppenbarat eller fördolt, men dess natur fortsätter att vara oförändrad. Ta t.ex det fysiska ljusets natur, som i ett vakum rör sig i den konstanta farten av ca 300 000 kilometer per sekund. Allt beror på dess omgivning, där ljuset sprids, för vi avslöjar det som ett resultat av den materia som det kommer i kontakt med. Graden av likhet mellan materien och ljuset avgör ljusets hastighet för vi ser inte spridningen av ljuset; vi ser bara sättet materien reagerar på det.
Om någon handling är konstant, då anses den i relation till oss vara i vila.Vilket innebär att det övre ljusets påverkan är konstant och inga förändringar sker vad gäller dess influens. Allting beror på begäret och det avslöjar denna influens. Om förändringar pågår inom dessa begär, då är det detta som avgör hastigheten hos ljusets påverkan; dock, ljuset självt fortsätter att vara totalt oförändrat och dess påverkan är konstant!
Vi säger att vi måste försöka attrahera ljuset. Men i verkligheten är det motsatsen av det vi föreställer oss. Ljusets påverkan är konstant och vi är resultatet av dess influens.
I media: (Michail Barbolin, Institutet för vuxenutbildning vid Ryska akademin för utbildning): ”Det är väl känt att gott och ont är relativt. Var går gränsen för att inte skada oss själva, eller de andra, eller naturen? Var är mekanismen som skulle kunna reglera och guida det mänskliga beteendet? Hur kan vi arrangera en värld, där vi inte bara skadar, utan där vi också skulle veta hur man organiserar livet? För att kunna genomföra detta måste vi förstå meningen med livet, meningen med en modern civilisation, och därifrån komma fram till de nödvändiga förändringarna i samhället.”
”I och med människan är hennes öde i livet medärvt i hennes essens, som hon först måste realisera genom manifestation av moral, i interaktion med omgivningen, och realisera kärlek och plikt.”
”Meningen med livet är resultatet av en systematisk aktivitet hos den mänskliga kroppen. Dess uttrycksform är en mental representation, som reflekteras i levnadssättet.”
”Innebörden av mening binder den psysiska aktiviteten med den objektiva verkligheten, och på samma gång tillhör det subjektet och objektet, och för den mentala och fysiska världen samman. Tillförandes en kvalitativ förändring, agerar meningen med livet som en lag som för samman människor och handlingar.”
“Personlighet är ett sammanhang av sociala relationer.”
”Lagen om meningen med livet integrerar människans inre världs moraliska kvaliteter och deras manifestationer. Genom tanken och meningen anpassas människans natur, jaget, som inte överensstämmer med naturen, och materiella handlingar.”
”Den djupa meningen med livet återfinns i en ändlös fortsättning genom sättet att leva”
Utan korrekta definitioner finns det inget gemensamt språk. Det tycks som om vi använder samma ord, men varje ord har en helt annan betydelse för oss. Låt oss säga att vi började undervisa i ett främmande språk till någon, men gav egenmäktiga definitioner för orden. Vår student skulle börja tala med någon annan, men ingen av dem skulle förstå den andra. Som vanliga människor, förstår vetenskapsmän och filosofer inte kabbalister.
I allmänhet är detta problemet med alla mänskliga relationer, eftersom vi alla har våra egna speciella definitioner för orden. Vanligtvis är dessa skillnader inte signifikanta, men ändå, det är därför det är så svårt för oss att kommunicera med varandra.
När det gäller skillnaderna mellan de vanliga definitionerna accepterade inom vetenskap och filosofi och den kabbalistiska visdomen, finns det absolut ingen förbindelse alls. Det verkar för folk att de redan vet vad den andliga världen och Skaparen är. Människor känner att de inte behöver ändra sig för att nå Honom i sina förnimmelser. De förstår inte att de uppfattar hela världen inom sina egoistiska begär och att andlig uppfattning kräver att uppnå likhet med det som studeras.
Tills vi når fram till en gemensam nämnare här, är det omöjligt att prata. Per definition förstår vi inte varandra. Forskare är smarta människor, men tyvärr använder de olika definitioner.
Kabbalah konstaterar att ens verklighetsuppfattning beror på personen, på hans egenskaper, egoistiska eller altruistiska. Vi uppfattar hela verkligheten inom oss själva, ingenting finns utanför. Allting är relativt.
Det är svårt för forskare att hålla med om detta. De har inte några sådana tidigare antaganden innan sina studier; de behöver dem inte. Vetenskapen studerar allt på insidan av dom egoistiska begären och kommer inte utanför denna gräns. Det är därför de inte är känsliga för sådana nyanser, att vara inne i begäret, i enlighet med dess storlek och kvaliteter.
Dessutom, för dem är allt redan klart. De är inne i ett litet rum och studerar saker bara inuti det. Man kan ju säga, ”Men, jag studerar saker i rummet bredvid. Man kan komma ut ur rummet till ett annat, och studera saker där.” Men de är förbryllade: ”Finns det ett annat rum?” Det finns inget behov, förståelse eller uppfattning om att något sådant kunde existera. Det är därför som de anser att kabbalah är en filosofi som påstås vara avskild från verkligheten. För dem är vetenskap, studier, och fakta bara här i vår värld.
Med andra ord, i hans utveckling, har en person ännu inte kommit till den uppfattningen att det finns en verklighet högre än den som vi uppfattar med våra begränsade sinnesorgan. För detta är det de respektive interna kvaliteterna som behövs, uppenbarelsen inom personen av den andliga genen (reshimo, minne) så att han börjar komma överens, acceptera och känna sådana definitioner.
I verkligheten är det bara motgång som är till hjälp här. Ljuset träffar begäret om och om igen, och låter personen känna hur han kastas upp och ner. Således lite i taget, börjar han att förstå att något sådant verkligen kan existera.
Fråga: Jag skulle vilja veta mer om de vetenskapsmän som upptäckte kabbala genom extern vetenskap.
Svar: Under tusentals år kom många vetenskapsmän till kabbala, inklusive Platon och Aristoteles. Vi kan inte ens föreställa oss till vilken grad alla forntida vetenskapsmän var kopplade och kände till kabbala.
Newton lärde sig hebreiska för att studera kabbala; han har hela verk och artiklar baserade på den. Kabbala är inte en antik vetenskap med utgånget bäst före datum. I själva verket är det en välkänd vetenskap, undantaget de senaste hundratals åren, då vetenskapsmännen blivit inblandade i teknologi istället för att ägna sig åt riktig vetenskap.
Några vetenskapsmän lärde känna kabbala till följd av att studera under de antika kabbalisterna. Detta gäller i särskilt hög grad för de vetenskapsmän som levde från ca 800 f.Kr. till Jesu födelse. Under dessa 700-800 år kom många externa vetenskapsmän till kabbala för att studera. Detta är tiden då filosofi och alla andra vetenskaper uppstod.
Medeltidens vetenskapsmän kom själva fram till det. De hade ingen praktisk insikt i kabbala, men kände vad denna visdom verkligen var. De hade ingen att lära sig från eftersom allt på den tiden var fördolt. Från 1500-talet och framåt började kabbala återigen att uppenbaras.
Vi vet att Ramchal, en stor kabbalist under 1500-talet, öppnade kabbalacenter över hela Europa. Parallellt med honom ”plöjde” bokstavligen den store kabbalisten Abraham Abulafia hela Europa genom att sprida kabbala, och lärde till och med ut den till påven. De gjorde allt möjligt för att påskynda korrektionsprocessen.
Dessa ”externa” vetenskapsmän kom emellertid fram till det till största delen genom egna ansträngningar. De kände att kabbala är en källa till generell kunskap, men inte mer än så. Även om vi i deras arbeten kan se en genuin beundran av kabbala, känner jag inte att de greppade den internt. Men det de gjorde är ändå en stor bedrift.
Fråga: Varför begränsar den kabbalistiska vetenskapen sitt fokus till en enda handling: enighet?
Svar: Kabbalan begränsar inte sig. Tvärtom, den har utvidgat sig till att omsluta hela universum, de Övre Världarna och de lägre för att berätta för oss att det inte finns något förutom enighet.
Den fokuserar inte på exklusiva funktioner, utan gör en sammanställning av allt som existerar. Det för oss till en enda princip som omfattar allt.
Denna vetenskapen säger: Se inte på varje problem för sig närhelst de inträffar, eftersom det vore trångsynt. Där är bara en orsak och förklaring till alla problem: brist på enighet. Ifall du vill överkomma problemet, då ska du sträva efter större enighet. Om du går i denna riktning betyder det att du förflyttar dig korrekt.
Varje vetenskap baseras på en fundamental princip. Inom fysiken uppfattas allt med materien som utgångspunkt, genom flera elementarpartiklar som allt är uppbyggt av. Tidigare lät detta väldigt förnuftigt: du har en elektron, en proton och en neutron, alltså en plus, en minus och en neutral partikel i mellan dem, det är allt.
Men så plötsligt upptäckte man att det finns hundratals elementarpartiklar och som följd var hela teorin omkullkastad. Det är därför att forskarna håller fast vid en princip i enlighet med sanningen som existerar i naturen. Vetenskapen strävar alltid efter en enhetlig bild.
En “enkel tolkning” (Pshat) är den sista, högsta nivån av undersökning och förnimmelse. När vi uppnår Världen av Oändlighet blir allting väldigt enkelt därför att det enkla Övre Ljuset fyller hela universum, det korrigerade begäret. Detta kallas för att förverkliga den enda principen.
Om det å andra sidan verkar som om alla våra problem är osammanhängande, då är det detta vi måste korrigera genom att dra till oss det Övre Ljuset som förenar allting.
Under tiden är det väldigt rörigt i våra tankar, hjärtan och i alla våra handlingar. Det är oklart vad som händer med mig, denna världen, min familj och mina vänner, mitt liv och min död. Varje människa skulle helst vilja stänga sina ögon och slippa se eller tänka på det.
Hursomhelst så är den kabbalistiska vägen det motsatta: att acceptera allt detta som en uppenbarelse av sönderfallet och föra oss mot enighet. Detta är anledning till att den kabbalistiska vetenskapen inte avslöjas för en människa förrän en andlig gnista vaknar i henne, ett rop på enighet som Skaparen sänder oss.
Denna andliga gen måste börja tala i oss, vara en gnista från skärmen vi en gång hade. Detta är början på en människas födsel.
Fråga: Varför är det en sådan på flera nivåer komplicerad process att nå skapelsens mål, med uppstigningar, fall och sönderfallet?
Svar: Det är för att den består av två motsatta element: Ljuset och begäret (kli), och de båda bygger en förbindelse baserad på deras motsatta naturer. Utvecklingsprocessen härleds ur två villkor och dikterar en evolutionslag: Två krafter som från början är motsatta varandra måste i slutändan nå fullständig formlikhet. Hela processen är ett oundvikligt resultat av dessa initiala och finala villkor. Vi kan inte förändra någonting med processen eller agera enligt någon annan logik.
Det finns två strikta villkor, ett vid början och det andra vid slutet:
Villkor 1: Avståndet mellan dem är oändligt.
Villkor 2: Föreningen mellan dem är total.
Före detta ger den ena enbart, medan den andra bara tar emot. Å ena sidan är de separerade av en oändlig avgrund, å andra sidan finns det en finit punkt där de smälter samman och blir en.
Försök nu komma på en formel där vi kan gå från det första villkoret, total motsättning, till det andra, fullständig formlikhet. I ”världen av oändlighet” finns redan såväl dessa komponenters sönderfall som deras förening. Även om både Ljuset och begäret är närvarande där, är de ett och de kompletterar varandra. Denna enighet upprätthålls av Ljusets övre kraft.
Med andra ord stödjs slutvillkoret till en början av Ljusets, Skaparens, makt. Detta gör det möjligt för oss att utveckla formeln för hur man kan göra denna övergång från det ena tillståndet till det andra. Villkoren för vad som är möjligt är satta; nu behöver vi bara implementera dem. Nu rullar hela verkligheten upp steg för steg, scen för scen, framför våra ögon, där vi är de skapade som lever i ”världen av oändlighet”. Vi lämnar den aldrig.
I denna enda plats (begär), som skapats av Skaparen, finns det Ljus, begär, och villkoret för deras förening, och allt detta sker just nu. Vi anses därmed vara Skaparens handlingar, produkterna av Hans arbete: skapelserna, de skapade, eller mästerverk.
Inget av detta kan förändras. De initiala och finala villkoren bestämmer allt som kommer att ske, inklusive sönderfallet, enligt versen ”den slutgiltiga handlingen är innesluten i den ursprungliga planen.”
De övre Partzufim tar inte emot Ljuset för sig själva.
Partzuf Aba är fullt av Ljuset från Hochma, men Ima vill inte ta emot det, utan knuffar bort det och tar emot det bara på villkor att själarna önskar att acceptera detta Ljuset från henne.
Detta är varför MAN, en förfrågan, är nödvändig från det lägre. Denna princip används vida inom teknologi och överallt i våra liv, i varje föränderligt, levande system. Varje öppnande och stängande, såväl som varje regulator är baserad på denna principen. Det är som en andlig transistor; där finns Ljuset från Hochma (en plus och en minus), och jag sänder en impuls till basen, och påbörjar ett flöde av elektricitet. Jag sänder en mycket svag signal, ett litet begär, men på grund av detta begär börjar enorma mängder Ljus att flöda i systemet.
På samma sätt önskar själarna bara att ta emot lite från Ima och att öppna upp henne lite grann, men hon frågar om Ljuset från Aba, och Aba begär från en ännu högre källa, och därför når denna begäran Evighetens värld.
Denna begäran förorsakar att enorma mängder Ljus sprider sig genom alla världarna för att ge oss, allra längst ner, den lilla droppe av Ljus som vi bad om,
Detta är principen för hela vårt liv. Om systemet är integrerat, då leder även den minsta förändring till en förändring i hela systemet. Det andliga är en reflexion av det harmoniska sambandet mellan alla elementen. Om vi förändrar bara en mycket liten del, så förändrar det därmed hela systemet, och gör att det förändras i sin helhet och uppnår balans på en ny nivå.
Det andliga systemet är analogt med systemen i vår värld. Om en liten impuls sänds till ingången av systemet, så upplever hela systemet förändringar, från början till slut, och i motsatt riktning. Det är bara efter att det har blivit balanserat som resultatet blir uppenbart.
Därför, även om den minsta möjliga själ, någonstans, allra längst ner, utför en liten korrektion, så förändrar den alla världarna. Ju längre ned denna själen är situerad, desto större Ljus drar den till sig.
Det är som en liten kran som stänger ett stort rör. Bara en liten ansträngning är nödvändig för att öppna den, men den öppnar upp flödet till en hel ocean av vatten.
(Från lektionen om ” Förordet till Sulamkommentarerna för Zohar” 29/10 2009)