Kategori: Enighet, Globalisering, Kris, Nyheter, Politik, Samhälle, Världen | Kommentarer inaktiverade för Hur bekämpa terrorism i Europa?

Varför förstår vi världen vi lever i? Det är på grund av att vi känner den. Om vi började förnimma den på ett annat sätt, skulle vi uppfatta den på ett annat sätt inom oss.

Med andra ord föregår känslan förståelsen. Det är omöjligt att förstå en verklighet vi inte känner. Det händer bara inte. Ibland är det möjligt att förstå någonting i vår värld i enlighet med vår fantasi, för vi har modeller av av att förnimma särskilda objekt inombords, och det är möjligt att föreställa sig dem i någon form. Men detta är ett problem.

Kan vi till exempel föreställa oss smaken av vindruvor och bensin? Det vill säga, så länge vi inte påtagligt upplevt någonting formas inga kelim (kärl, verktyg) i oss, eftersom kelim är begären, känslorna, och utan dem har hjärnan ingenting att jobba med.

Vårt problem med Skaparen är alltså att Han är den enda kraften, och vi har i vår värld möjligheten att uppleva oss själva som separerade från Honom, och det är det största Han någonsin gjort. Han skapade någonting som om det existerar utanför Honom (existens ur frånvaro), och just ur denna ickeexistens är det möjligt att börja uppnå Skaparen.

Men det är omöjligt att förstå Honom med intellektet för Han är sätt, beteenden och aktiviteter som är helt oförståeliga för oss. Nivåerna av att närma sig Skaparen följer graden av likhet med Honom. Det största problemet med att komma närmare är för oss att för varje steg vi närmar oss Skaparen måste vi förstå mer och mer – känna, veta och inom oss greppa – att alla våra rörelser inom våra begär, tanker, drifter och planer, vad de än må vara när vi riktar oss själva direkt till Honom, och även varje motsatt aktivitet när vi vill vrida och ljuga för oss själva, i allt detta föregår Skaparen oss.

Det spelar ingen roll hur vi uppfattar oss själva, oavsett begär, tankar eller handlingar, vi upptäcker alltid Honom först och därefter oss själva. Var finns då jag? Det blir tydligt att var och ens ”jag” ligger i just förståelsen av det faktum att Skaparen är överallt och att man nu måste häfta fast vid Honom. Jaget kommer alltså gradvis vid någon punkt häfta fast vid Skaparen tills det nåt fullständig likhet med Honom. Denna form kallas Adam, människa.

Men vi har svårt att föreställa oss detta eftersom allt måste äga rum i våra begär, och detta kommer att förverkligas först när vi i vår inre analys börjar röra oss i riktning mot upptäckten av Skaparen i allt inom oss och runt oss, enligt principen ”det finns ingen annan än Han”.

Det jag tänker nu är Hans tanke. Är min reaktion på denna tanke min reaktion eller också Hans reaktion? På vilket sätt kan våra tankar vara likvärdiga? På vilket sätt kan jag se skillnaden mellan Honom och mig? Om jag inte går med på de tankar som väcka inom mig betyder det att även det kommer från Honom, och här börjar det bli tydligt var min form fortfarande inte är lik Hans.

Detta är en mycket intressant analys. I början är det tröttsamt. Därefter börjar det bli intressant. Det är trots allt en konstant inre lek som i själva verket bidrar till våra liv och ger dem inre mening, inre energi, en källa till rörelse. Om man börjar leta efter Skaparen i alla ens drifter, känslor och tankar – även i omedvetna och instinktiva rörelser – innebär det att man letar efter sättet på vilket man är olik Skaparen.

I den stilla, vegetativa och rörliga naturen manifesterar Skaparen instinktivt. Allt sker där i enlighet med vissa lagar. Det finns inga problem där, och alla naturlagar hålls till punkt och pricka.

Alltså kan vi inte ha några klagomål på djuren, inte heller kan djuren klaga på varandra. Allt befinner sig i en viss balans: vem som äter vem och vem som existerar på vems bekostnad. Allt är förutbestämt. Allt måste vara på det här viset. Naturen har en precis och instinktiv överföring här. Skaparen agerar naturligt i dem och uttrycks inte i någon form.

Det är samma sak med människor i vilka Skaparen inte vill uppenbaras. Han verkar instinktivt. Vi ser att alla de stora politikerna, ekonomerna, och till viss del även vetenskapsmännen (det finns de som är medvetna om sin skillnad), för att inte nämna allmänheten, alla existerar de instinktivt. Skaparen uppenbaras inte för dem.

På vilket sätt uppenbaras Han för oss? Först får Han oss att leta efter anledningen till vår existens, det vill säga börja leta efter Honom, och för oss till en känsla med hjälp av vilken vi börjar växa ovan vår djuriska nivå. Om jag nu ägnar mig åt detta, försöker jag förstå var i mig – i mina tankar och känslor –jag kan greppa Skaparen, var Han hela tiden utmanar mig och styr mig inifrån. Denna tanke är relaterad till nivån Adam, människa. Jag vill stiga ovan det instinktiva beteendet och medvetet se Skaparens styre, medvetet ur min synvinkel. Det är just den här vägen vi måste ta.

Här börjar vi gradvis koppla oss loss från Honom och ansluta till Honom på ett medvetet sätt, vilket innebär att jag dessförinnan var under Hans instinktiva styre: Allt jag gjort, hela mitt liv dittills var tvunget att vara på det viset. Allt tillskrivs Honom!

Från och med detta ögonblick vill jag känna Hans aktivitet i alla mina känslor, begär, och i allt som äger rum i mig, och därefter besluta om jag håller med om denna handling, hur jag kan häfta fast vid Honom, men medvetet.

I början måste jag känna att detta är Han och detta är jag, och att Han gör någonting inom mig. Går jag med på Hans begär och tankar med hjärta och hjärna, på vad Han gör med mig? Om inte måste jag ansluta till Honom och häfta fast vid Honom ovan mina begär och tankar. Detta är ett mycket stort arbete. Här börjar jag separera mig själv från Skaparen (detta kallas för ”analys av tillståndet”) och därefter göra en korrigering där jag ansluter mig själv till Honom (vilket kallas för” korrigering och vidhäftning ”).

Avståndet mellan Honom och mig avgörs av mitt ego som jag börjar upptäcka inom mig, och ju mer jag arbetar med mig själv desto mer växer mitt ego från ett minus till ett enormt plus, eller från ett instinktivt beteende till ert medvetande om att det är Han som agerar på detta vis, men jag håller fortfarande med Honom och rör mig tillbaka till Honom. Detta sker koniskt och vi måste ansluta dessa båda system i mittlinjen.

Genom förståelsen att vi utan egot inte skulle kunna skilja mellan oss själva och Honom, bli oberoende skapade varelser skänker vi stor belåtenhet till Skaparen. Först då börjar vi förstå vad existens ur frånvaro är, och därifrån ansluter vi oss själva till ”existens från existens”.

[129647]

Från den dagliga kabbalalektionen 2014.02.07

Kategori: Okategoriserad | Kommentarer inaktiverade för Skaparen föregår allt

Rabash, ”Vad ska man leta efter under vännernas sammankomst”: Det är samma med kärlek till vänner. Det är en stor ansträngning när man dömer vännerna till förtjänstens vågskål, och alla är inte redo för det.

Ibland är det ännu värre. Ibland ser man att ens vänner inte respekterar en. Eller ännu värre, man hör ett nedvärderande rykte, det vill säga att man hör från en vän att en vän, som heter det och det, sade saker om en som inte är fina av vänner att säga om varandra. Nu måste man underkasta sig och döma vännen till förtjänstens vågskål. Detta är verkligen en stor ansträngning… Men om den personen baktalar en, varifrån ska vännen få styrkan att älska honom? Han vet med säkerhet att han hatar en, annars skulle han inte baktala en, så varför underkasta sig och döma honom till förtjänstens vågskål?

Svaret är att vänkärlek som byggs på kärlek till andra, gwnom vilket man kan uppnå kärlek till Skaparen, är motsatsen till vad man normalt ser som vänkärlek. Med andra ord innebär inte andras kärlek att de ska älska mig. Snarare är det jag som måste älska vännerna. Därför spelar det ingen roll om vännen baktalar en och med säkerhet hatar en. Istället är det så att en person som vill uppnå kärlek till andra behöver korrigeringen av att älska de andra.

När en person anstränger sig och dömer honom till förtjänstens vågskål är det därför en segula [bot/kraft/dygd], varigenom ansträngningen man gör, som kallas ”ett uppvaknande från nedan” blir man från ovan given styrkan att älska alla vänner utan undantag. 

Detta är en svår fråga. Individens attityd till gruppen har olika aspekter. Först måste jag se gruppen i ett perfekt tillstånd vid slutet av korrigeringen och förstå  att ”den som beskyller gör det på grund av sina egna brister”. Alltså måste jag we vännerna som perfekta, och om jag märker några brister är det tecken på mina okorrigerade egenskaper. Jag måste hela tiden försöka att döma vännerna till förtjänstens vågskål, och detta visar mig hur jag bör korrigera mig själv och be om kraften till korrigering.

Å andra sidan måste jag undersöka vad jag kan bidra med till gruppen så att dess påverkan på mig kommer att växa, så den kommer att lyfta mitt humör, stärka mig och göra mig säker. För att göra det behöver jag ett kritiskt perspektiv på gruppen så att jag kan se hur den kan förbättras och var det finns brister i dess helhet. Jag försöker hela tiden lyfta den, I codå måste jag se den som operfekt för tillfället så att jag ska ha något att jobba med. Jag investerar i gruppen så att den ska växa sig stark och stiga.

Men om man inte syftar på en individs attityd till gruppen, utan på själva gruppens tillstånd och dess påverkan på alla vänner måste samhället vara starkt nog att få alla att känna sig trygga och hålla varje medlem på en viss höjd, vägleda alla och hålla andan hög så att ingen faller. Därför måste vi se gruppens sanna tillstånd eftersom vi själva bygger den, och vi kan inte nöja oss med idén att den redan är i världen Ein sof (världen av oändlighet) i ett perfekt korrigerat tillstånd.

Vi måste undersöka hur vi kan lyfta gruppen så att den kan lyfta oss. För att det ska ske måste jag komma ut ur mig själv, införlivas i gruppen och säkerställa att baktalets gift inte kommer att förgifta den, utan att bara målets storhet och kärlek till alla utan undantag kommer bo i den. Då kommer denna känsla och detta stöd att förmedlas till alla vänner och få dem att älska varandra på samma sätt.

Det finns olika nyanser i enlighet med gruppens typ, och om den består av nybörjare eller mer avancerade studenter, en grupp kvinnor eller män eller om den är blandad. I varje fall finns det speciella relationer, men de två grundläggande villkoren är ens attityd till gruppen som är perfekt och attityden till gruppen som behöver lyftas för att utstråla denna perfektion tillbaka till oss. Som alltid finns det två motsatta poler till allt.

[103100]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.19

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Vad man ska leta efter under vännernas sammankomst

Baserat på vår kunskap om splittrandet av det generella begäret och genom metoden för dess korrigering, bygger vi allt vårt arbete i en grupp på kongresser, i grupper av tio, och mer. Allt är byggt på studerandet av materialet, hur det splittrades under shvira (splittringen) och på vilket sätt det förenas under inflytandet från ljusets kraft. Genom att acceptera och följa kabbalisternas råd, skrivna i en psykologisk form som är närmast oss, lär vi oss att uppföra oss, på vilket sätt vi ska ansluta till varandra i en grupp, stödja vännerna, och uppnå stadier där vi lovar att stödja varandra i vår förening. Existensen av denna förening, den exakta intentionen i den, kallas arvut, där var en av oss är redo att stå som garant för en vän. Just genom detta arbete börjar vi inse att vi inte kan korrigera oss själva. Framför oss ligger en enorm värld, men det ser bara ut som om den är enorm för oss eftersom den är fragmenterad och expanserad av vårat ego, men det ögonblick vi börjar att sätta det samman, ser vi att detta är en enda enhet, en förenad kraft. Vi börjar förstå att världen inte är sådan som vi beskriver för oss själva. Allt vi ser omkring oss är reflektioner av våra inre egenskaper. Och även om det för oss verkar som om detta vore helt orealistiskt och till och med overkligt är alla människor, byggnader, universum och allt som finns i universum reflektioner av våra inre egenskaper: stilla, vegetativa, animaliska, och talande. De fyra nivåerna i mina inre egenskaper (stilla, vegetativa, animaliska och talande) är fyra olika nivåer av aviut (begärets tjockhet). Begär nummer ett, två, tre och fyra arbetar inom mig så att jag föreställer mig dem i form av överensstämmande bilder. Men när en person arbetar inte enbart med den separerande kraften, utan också med den förenade kraften, börjar han omedelbart förstå att det verkligen är så att vår värld essentiellt är en värld av ett illusion (vilket många fysiker redan är villiga att hålla med om), och att det finns en mångfald universa som beblandar sig med varandra, och att skapelsen enbart är en form av hologram eller matris. Det den kabbalistiska visdomen skrev om för 3 000 till 4 000 år sedan – vad Adam Harishon såg för mer än 5 700 år sedan – börjar fysikerna äntligen prata om idag. Alltså behöver vi nå vår första andliga nivå så snabbt som möjligt, därefter kommer vi inte ha några problem. Vi kommer förstå hur allt är organiserat. Huvudsaken är att den första delen verkligen är den svåraste. Och efter det kommer vi redan ha förmågor; det kommer finnas en förståelse av vad som händer. Men nu måste vi från fullständig ignorans träda in i en helt annan verklighet. Så kabbalisterna reducerade allt till enkla handlingar. De pratar inte om några komplicerande saker eftersom det inte finns någon att prata om det med. De pratar inte om nåra smarta handlingar med inre intentioner, inre klargörande, för vi känner inte detta ännu. Ingen av oss känner att vi inkluderar alla världar inom oss, att människan är som Olam Ein Sof (världen utan slut). När en person uppnår Olam Ein Sof, uppnår han allt. Till slut, kommer ett mångfacetterat system av världar uppträda där var och en av oss inkluderar hela systemet inom oss. Kabbalisterna talar alltså inte om detta för att allt detta är väldigt förvirrande och inte tillför något. De ger oss råd hur vi ska göra, och baserat på detta följa alla lagar och generella regler vad gäller uppförande i en grupp som vi studerar för att samla och föra ihop gruppen. Detta är det viktigaste.

[144309]

Från förberedelselektion 2 inför Kongressen i St. Petersburg 2014.09.18

Kategori: Andlighet, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti | Kommentarer inaktiverade för Från total okunskap till en annan verklighet

Kategori: Andlighet, Grupp, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Hemligheten med enhet

Kategori: Andlighet, Frågor & svar, Inre arbete, Kropp och själ, Perception | Kommentarer inaktiverade för Från illusionen av perfektion

Om du för några år sedan hade hört mig tala egots ondska, skulle du ha trott att jag helt enkelt predikade moral för dig. Nu när en anslutning har skapats mellan oss har denna känsla av beroende av ditt ego överlämnats till dig. Snart kommer du att börja känna att du verkligen är trött på att vara slav till Farao och att tjäna honom.
Efter detta kommer de profetior och rörelser börja så som de gjorde med Mose, ”Kom till Farao”, och allt kommer att fortsätta att hända precis som i berättelsen. Du kommer att känna hur Farao sätter press på Israels folk, lastar mer och mer arbete på dem. Egot för ont till dig; livet kommer att gå vidare utan nytta. All frukt av ditt arbete kommer att gå till Farao. Allting kommer att slukas av honom, och så mycket som du försöker korrigera något kommer ingenting av det komma till dig.

I princip skulle du vilja ha lite vitalisering för att göra din själ glad, men ingenting fungerar. Lite senare kommer krisen att visas överallt, även i Amerika och i Europa. Emellertid är det möjligt att det inte kommer till ett sådant tillstånd. Istället kommer du att göra allt klart i känslor och intellekt, och inte i grov materia. Problemet är att folk inte hör varningarna.

Det är möjligt att avvika från egot utan att vänta på Egyptens plågor genom att utveckla hjärta och sinne. Men det tar i alla fall tid, och det är inte bara några vågor som kommer att skölja över dig eftersom det är omöjligt att övervinna egot genom en våg. En stor våg skulle dränka dig så det är uppdelat i flera små vågor.

Här krävs tålamod, och det innebär att du måste beväpna dig med alla medel som står till ditt förfogande: förbindelse med vänner, med läraren, tillsammans med studier och spridning. Därefter blir det möjligt att påskynda tiden mycket kraftigt.

Fråga: Det är fruktansvärt att upptäcka att någon alltid är otrogen mot dig och slår dig, utan att ens känna att detta ego lever i dig som en del av dig själv. Varför låter de oss inte se det så att vi kan be om att blir fria från det?

Svar: Du kan fråga, men det skulle inte hjälpa dig eftersom detta skulle vara en egoistisk begäran. Du vill se uslingen som bedrar dig hela ditt liv och förgöra honom? Detta kommer dock att fungera först när du ber om detta för att nå Skaparen. Då kommer du att få se denna usling, annars inte.

Mose, ”punkten i hjärtat”, måste komma till Farao och avsluta affärerna med honom. Annars agerar du för din egen skull, för att du vill bli befriad från det svåra arbetet, från den som bedrar dig.

En väsentlig reaktion krävs som i en kemisk experiment som gör det möjligt att undersöka sammansättningen som filtreras och separeras i flera komponenter. Om du vill upptäcka och se sanningen i Egypten, är det endast möjligt om du försöker bli en helhet med gruppen. Då kommer du att börja känna vad det innebär att gå emot Farao. Medan man fortfarande är i Egypten kommer en reaktion eller mekanism visas inom dig som gör det möjligt att differentiera och tydliggöra var Farao är och var det är som är ovanför honom.

Så är det på grund av att du aldrig arbetar direkt med Skaparen. I Egypten är det inte möjligt alls. Så du arbetar i relation till gruppen, som kallas ”Israels folk”. Börja att ansluta alla dina vänner i Egypten, som allt i denna värld idag kallas, och då kommer du se var klipas makt är och var Kedusha är, var Farao är och var är han inte.

Farao är allt som stör enighet. Så kommer du att upptäcka honom mer och mer tills de tio plågorna i Egypten, och alla dessa plågor är relevanta för den ökande anslutningen. I slutändan kommer du förstå att du måste lämna Egypten.

Detta är dock endast möjligt genom en sådan anslutning där du pressar hela Farao ut ur gruppen som citronsaft. Hela egot kommer sippra ut, och endast gruppen kommer att förbli. Därefter måste denna grupp fyllas med givandets kraft, något som är omöjligt att göra i Egypten, därför avviker den därifrån.

Allt arbete sker endast i anslutningen. Det är omöjligt att arbeta direkt mot Farao. Du kan bara framkalla slag mot honom via en anslutning med vänner. De tio plågorna motsvarar de tio sfirot. Genom att stiga högre och högre, från sfira till sfira, i större och större intensitet av anslutning, kallas det Övre Ljuset att agera och påverka Farao och filtrera egot.

[145255]

Från den dagliga kabbalalektionen 2014.08.10, ”Sukkot”

 MP4 |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Ego som pressas ut som citronsaft

Fråga: Vad måste man göra för att kunna handla andligt?

Svar: Ansträngningarna bör endast tillämpas på anslutningen med gruppen; detta är det enda som vi saknar. Vi är resultatet av splittring; vi är dess skärvor, så alla våra aktiviteter är riktade enbart mot anslutning mellan oss.

Det finns ingenting i någon av oss att korrigera! Detta är ett bittert misstag att ständigt gräva i och skylla oss själva. Detta är en klipa som suger alla krafter ur en. Jag har inget att rätta i mig; bara anslutningen mellan oss behöver korrigeras.

Detta är ett svårt och ödesdigert misstag; om vi skulle avstå från det, skulle vi uppnå korrigering mycket snabbt. Hela problemet är att vi inte uppmärksammar den plats där vi verkligen måste korrigera kärlet för att nå gudomlighet.

Vi behöver bara korrigera vår förbindelse. Vi behöver inte titta på oss själva och andra: Jag kan vara bra, jag kan vara dålig med fasansfulla egenskaper, men det är inte alls relevant för korrigeringen. Korrigeringen avser endast förbindelsen mellan oss.

Det är som ett volleybollnät där det viktigaste är trådarna och inte knutarna. Alla knutar är egoistiska och individualistiska människor. De har dykt upp i vår värld fram till vår tid och är i kontroll med våld. Men idag kan de inte längre dominera eftersom all vår makt har gått till trådarna. En helt annan metod har börjat.

Så det finns inget att korrigera i personen själv, bara inställningen till gruppen. Bara där kan ens fria vilja och säkerhet realiseras. Att förskjuta tyngdpunkten från personlig korrigering till allmän korrigering kallas att gå från etik, från moral, till anslutningens visdom, till kabbalas visdom.

Det är mycket viktigt att förstå detta synsätt eftersom vi fortfarande agerar på ett individuellt sätt och bara tittar på oss själva. Men detta har inget att göra med att upptäcka det onda eller korrigering. Därför sägs det att Torans åsikt är motsatsen till massornas åsikt, även motsatt de som vill fixa sig själva.

Detta definierar vår inställning till allt i livet: utbildning, kultur och politik; detta skiljer sig radikalt från den vanliga. Det är en helt motsatt inställning eftersom vi inte tillskriver någon vikt vid det som alla fäster uppmärksamhet vid. Vilken mening har det att investera i saker och ting om det inte hjälper?

Hela världen befinner sig nu i kris, eftersom den uppmärksammar personen istället för att uppmärksamma och korrigera förbindelsen mellan människor. Därför förlorar alla härskare sin makt och förmåga att styra någonting, för att världen blir mer och mer ansluten.

[131020]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen 2014.03.27

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti | Kommentarer inaktiverade för Knutar och trådar i ett integrerat nät

Fråga: Alla känner vi betydelsen och behovet av fysisk kontakt med gruppen och gruppen av tio för känslan av självförtroende och innebörden av det vi känner i förbindelsen. Vad kan ersätta avsaknaden av fyskisk kontakt? Vi lyssnar på morgonlektionen varje morgon och har olika kommittéer. Vi får textmeddelanden varje timme, men vi träffas fysiskt bara en till två gånger i veckan. Svar: Poängen är inte hur många gånger vi träffas, däremot hur många gånger man kommer i kontakt med människor på utsidan. Det andliga arbetet är som följer: Skaparen är över oss och under Skaparen finns det en grupp, i gruppen finns det en lärare (Rav).  Alla kabbalister från vilka vi har fått metoden omger gruppen och läraren. Och under alla dessa befinner sig massorna, samhället. Först måste vi förenas med gruppen. Den föreningen är väsentlig när alla existerar för sig själva och gör den första restriktionen, bygger en masach (skärm) och förenas med andra.  Sedan förenas vi med Skaparen genom att föra honom till gruppen, vilket är den andra delen. Det tredje är att när Skaparen redan är med oss går vi ut till folket. Bland människor börjar vi känna att det inte är nog för oss när vi uppenbarar olika brister. Då återgår vi till gruppen och i den tillbaka till Skaparen. Genom gruppen är vi berättigade av Skaparen och sedan återvänder vi till folket. Därför ska vi alltid göra cykliska arbeten. Så fysiska kontakter är inte tillräckligt. Vi behöver medverka i yttre dissemination med gruppen. Hela vår grupp kallas Israel, Yashar-El (direkt till skaparen). Vad betyder Yashar- El. Var kan vi uppenbara honom? På samma ställe där det finns ett begär som är skapat av skaparen. Skaparen är ljuset. Vi är i mitten som en strömbrytare. Israel är ledaren genom vilket förbindelsen sker. Det är vårt arbete. Därför kan vi inte förenas med Skaparen om vi inte har kontakt med allmänheten och är inte tillsammans med gruppen och alla kabbalister. Då är vi inte en omtänksam skapad varelse. Vi är en artificiell skapelse som skaparen har skapat för att uppfylla förbindelsen mellan han och hans skapade varelse för att uppfylla förbindelse mellan han och hans skapelse eftersom vi arbetar med begäret i vårt hjärta som han har gett oss. Punkten i hjärtat är vad som är typiskt för vår grupp Vi frambringar inte punkten i hjärtat. Det är skaparens egenskap från ovan. Vi arbetar från punkten. Vi kan bara bli strömbrytaren, kontakten, ledaren mellan skaparen och begäret. Skaparen är ljus. Det är ett begär och det är ljus som som korrigerar och uppfyller begäret. Vi är mellan de två och vi måste uppfylla det. Du kan lyssna på hur många lektioner som du vill och ha kommittéer. Men det leder till inget. Du kommer faktiskt vara på samma nivå i 10 till 20 år om du inte tystnar och lämnar denna meningslösa syssla eftersom du inte deltar i dissemination till allmänheten! Visdomen kabbala är uppenbarelsen av skaparen i den här världen! Läs definitionen av visdomen kabbala av Baal HaSulam Den kabbalistiska visdomens essens. Visdomen kabbala är uppenbarelsen av Skaparen för människor i den här världen. Det är hans begär, mål och anledning för hela skapelsen. Vi behöver fullgöra hans mål. Men i vem? Det är gjort i massorna inte i oss. Om vi uppfyller det bara i oss verkar vi egoistiskt. Uppenbarelsen av Skaparen för massan ses inte som egoistiskt för de vill inte det och har inget begär efter det. De är inte egoister i förhållande till Skaparen. De behöver inte honom. Men vi behöver honom! Vi måste arbeta för dem. Att upptäcka Skaparen mellan dem och sedan blir uppenbarelsen altruistisk i avseende till oss. Studera diagrammet jag ritade och du ser att du inte kan behöva Skaparen om du inte går ut till folket. Bara om du du går ut till folket och engagerar dig i dissemination känner du att du behöver honom. [115752]

Från den dagliga kabbalalalektionen 2013.08.25, frågor och svar med dr Laitman

 MP4 |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Inre arbete, Tior | Kommentarer inaktiverade för Från yttre spridning till uppenbarande av Skaparen

Kategori: Frågor & svar | Kommentarer inaktiverade för Vad lever vi för?