Fråga: Du säger att en person när han mår dåligt kan anknyta denna känsla till Skaparen. Men i detta fall, är det inte så att jag anklagar Skaparen för att jag inte fått nog med ljus av honom för att må bra?

Svar: Först och främst är det inte så noga om jag tackar Skaparen, om jag behandlar honom bra eller dåligt. Det viktigaste är att alltid vara i kontakt med Skaparen.

Även om kontakten är rygg mot rygg – när jag inte är nöjd med Skaparen och hela tiden sätter mig emot, bråkar och är i konflikt med honom – det är inte viktigt. Det viktigaste är att jag inte glömmer att jag har en kontakt med Skaparen.

Vi måste alltid upprätthålla denna kontakt i alla ärenden och omständigheter. Jag ska inte vara rädd för att upptäcka att jag inte är nöjd med Skaparen.

Ha honom framför dig som din enda partner. Allt annat är enbart bilder, skuggor, inte människor – alla, utan undantag, är de givna till dig för att avslöja Skaparen genom dem och din attityd mot dem, då upptäcker du honom.

Fråga: Men hur kan jag komma till givandets kvalitet genom att konstant vara arg och anklaga honom?

Svar: Du kommer se hur effektivt det är när du konstant anklagar honom.

Nyckeln här är att vara konstant, genom att du är konstant, från morgon till kväll, utan uppehåll presenterar du dina krav och anklagelser för honom, du klandrar och skyller på honom, men genom detta attribuerar du inte några av dina handlingar, tankar eller begär åt något utom Skaparen.

Om detta är fallet kommer du avslöja Skaparen samma dag. Avslöja honom i praktiken, utan långa års väntan. Vi behöver en stark koncentration, fokus, varigenom du börjar förstå hur han styr över dig, sen börjar du leka hans lek, som kallas för ”brudgummens dans med sin fru”. Därifrån börjar vi manifestera intentionerna.

[163511]

Från den dagliga kabbalalektionen 2015.07.22, Shamati 24

Redan för hundratals år sedan talade kabbalisterna om mänsklighetens allmänna överhängande kris som idag förekommer i Europa i en särskilt akut form. I början av 1900-talet skrev Baal HaSulam att vid slutet av seklet, närmare bestämt från år 1995, skulle ett helt nytt skede börja, ett riktigt steg i mänsklighetens utveckling. I grund och botten började denna process på den tiden, men det tar alltid tid innan en process når sitt förverkligande bland massorna.

Å andra sidan liknar dessa förändringar de förändringar som sker i en grupp. På så vis kan vi från organisationen för små grupper lära oss vad som kommer att hända i stora block som dessa, i likhet med hela den europeiska kontinenten.

Från vårt studiematerial vet vi att människor i samma ögonblick som de strävar efter att förenas omedelbart upptäcker en ny nivå av egoism. Varför händer detta? För när vi finns i något skede av utveckling och behöver stiga till nästa nivå, kan vi göra det om vi övervinner vårt ego.

Nästa utvecklingsnivå innebär en större förbindelse mellan människor. Om vi ​​ansluter mellan oss, låt oss anta med kraften av 10 kilo, och sedan i fortsättningen antar vi att vi måste vara anslutna med kraften av 100 kg. Så hur är det möjligt för oss att vara anslutna mellan oss med en sådan intensitet för att organisera ett starkare och mer konsoliderat samhälle där det övre ljuset, den kraft som verkar på oss och påverkar oss externt (det omgivande Ljuset), kommer att avslöjas?

För detta behöver vi bli egoister mellan oss på vår nuvarande nivå, så att allt detta ego kommer finnas bland oss. Sedan kommer vi i motsats till det komma i kontakt med varandra, det vill säga att vi kommer att göra en skärm ovanför oss, så att allt ljus som når oss inte kommer att få oss alla att träda in i en egoistisk form, utan förbli utanför och framför oss, i form av en gemenskap, i form av ett förbund. Och då kommer vi att känna det kollektiva Ljuset med en kollektiv önskan som kommer att ansluta oss. Detta blir vårt första andliga ljus, som vi kallar ”Nefesh” (”ljuset Nefesh”).

Egot pushar oss inifrån, men motsatt det och just när vi jobbar ovan det tvingar vi oss själva att ansluta. Även om vi alla är egoister, förenas vi trots det. Vårt förenade tillstånd består av två krafter: den egoistiska kraften som separerar oss och orsakar avfärdande, hat, brist på förståelse; och ovan detta stiger vi upp till förbindelse mellan oss.

När dessa båda krafter, den negativa och den positiva, når en viss spänning mellan varandra, då uppenbaras den övre kraften, Ljuset, där i ett språng. Det ger oss en känsla av samarbete, förbindelse, och samtidigt en förnimmelse av att existerar på en helt annan plats, i ett annat tillstånd kallat ”den övre världen”. Vi börjar uppleva oss själva bortom tid, rum, rörelse, materia, i en värld av krafter som styr den här världen. Vi måste tillsammans komma ut till en sådan nivå. Att idag stiga dit är vårt uppdrag. I en grupp ser vi att samma ögonblick vi börjar ansluta med ett gemensamt begär, just då får vi en smäll. Plötsligt inträder en känsla av separation, nedkylning och brist på mening: ”Vi behöver inte allt det här …” Många av våra vänner lämner vägen, andra som har överlevt denna process av nedkylning och avfärdande vaknar efteråt upp igen och ett begär efter förbindelse uppnås.

Vi måste tillsammans med er gå igenom många sådana tillstånd i detta uppstigande. Vi kan inte komma över det och passera igenom allt på en gång. Anta att vi behöver 150 steg (en godtycklig siffra bara) tills vi når punkten där vår potential kommer att bli lik Ljuset Nefesh.

Och så upptäcker vi inom oss dessa två potentialer, det negativa och det positiva; här i denna typ av skillnad mellan dem, uppenbaras ljuset. Denna fråga känner vi till från elektronik, fysik och andra vetenskaper. Till exempel tänds en lampa när det finns tillräckligt med ström för det. Om det finns en potentialskillnad (℧), då uppenbaras Ljuset, ljuset Nefesh. Detta är vad vi måste önska i en grupp.

Samma sak händer i dag över hela kontinenten, och därefter kommer det att spridas över hela världen. I Europa har de, enligt ett tecken från ovan, i enlighet med programmet för skapelsen, börjat att förenas. Visst, alla antar att detta kommer att vara till nytta för dem ur ekonomisk synvinkel; annars skulle det vara omöjligt att locka folk till detta på något sätt. Vi går också med i en grupp eftersom ett visst framtida tillfredsställande lockar oss. Det är samma sak här: Folk känner att om de kan vara tillsammans, kan de vara starkare, att detta kommer att bli mer lönsamt för dem, och så börjar de att förenas. Men i processen för enande upptäcker de plötsligt att det finns många dolda hinder och problem. Hela Europa befinner sig nu i detta tillstånd.

Naturligtvis, om Europas folk var medvetna om vad som verkligen händer med dem, som specifikt nu måste de önskar att förena och att ansluta, skulle de göra vad vi försöker att göra som en grupp, mening, trots omständigheterna skulle de strävar efter att förena något sätt. Likaså de redan se att de inte kan dela sig och skilja sig från varandra.
Med gruppen en något annorlunda process äger rum, är vi delat och igen ansluten. Nya människor kommer, vi går, vi kommer och så vidare, eller vi helt enkelt lämna för ett antal dagar eller veckor (en stat existerar så här), eller ens inom det, men som om vi inte hittat, till den punkt att vi ner ensam.
Men i Europa, de personer som hanterar de finansiella och ekonomiska förbindelser se att detta är omöjligt, att det är omöjligt att skilja ytterligare. Vi ser detta i exemplet med Cypern, och innan dess, såg vi exempel på Grekland. Och detta kommer att fortsätta. Det finns ingen flykt. Det kommer att vara nödvändigt att omvandla, för att ansluta mer och mer.
Men problemen väntar dem här, för utan att förstå vad som behöver göras, kommer detta att vara en blind sökning.
Och i allmänhet, enligt analogi med en grupp, är det helt enkelt nödvändigt att göra en ansträngning på ömsesidig inkorporering, ömsesidig enande, ömsesidig koppling. Då precis som i gruppen, skulle hela kontinenten också hitta en väg ut, följt av hela världen stiger till samma nivå som den övre världen. Inget speciellt som händer här, är detta verkligen en konsolidering och anslutning.
[103447]

Från Europakonventionen i Tyskland 20130322, Lektion 1

 MP4 |  MP3

Fråga: Varför kallas arbetet med att tillgodose andras önskemål för ”avsikt”?

Svar: Det kallas intention på grund av att jag använde mig själv, allt jag har, för att tillgodose andras vilja.

Jag kan bara jobba med begären. Det finns ett arbete som kallas för att förbereda kelim: det är givande för givandets skull, nivån bina. Det finns även ett direkt andligt arbete, aatt ta emot för att ge.

Men jag jobbar alltid med begäret. Om jag jobbar med mina begär kallas detta ”för att ta emot”, men om jag arbetar med andras begär kallad det ”för att ge”.

I båda fallen utförs arbetet med begären och avsikten visar för vems skull jag gör det: för att få eller för att ge. Avsikten är min plan. Avsikten för att ge innebär att jag arbetar med den andras begär ovan mitt eget, och att jag använder all min förmåga för att hjälpa honom och tillgodose hans önskemål.

Men i grund och botten är hans begär mina. Det är som om man hällt någon form av damm i mina ögon som omöjliggör det för mig att se att de är mina och att allt det här är jag själv. Så jag arbetar med att försöka tillfredsställa dessa viljor, som till synes är främmande för mig, men i själva verket hör allt detta till mig. Så varför var jag tvungen att jobba för en så konstig form av givandets skull? För att jag skulle behöva skapa en relation med en annan och känna Skaparen genom honom.

[130887]
Från förberedelsen för den dagliga kabbalalektionen 20140324

Fråga: Existerar ”profetiska” drömmar?

Svar: Det finns folk som kan förutse framtiden. De träder in i en speciell form av trance, likt sömn, och kan se vad som inträffar i framtiden. I riktiga livet är dessa stadier ännu ej uppfyllda, men de kan vara synliga i ett drömtillstånd.

Kommentar: Det visar sig att några drömmar triggas genom tidigare erfarenheter som finns kvar i en person och vissa drömmar avslöjar framtiden, som om vi vore kapabla att nå kontakt med ett högre flöde av information.

Svar: Ja detta är möjligt, på grund av att var och en av oss har ett program med allt som kommer hända en innan ens liv är slut, och kanske efteråt. Och om en person innehar särskilda möjligheter som låter honom se in i framtiden, då kan han förutse den.

Det har funnits siare likt detta genom historien. I alla tider har människor använt dem, men till slut blev de vanligtvis dödade för att ha förutspått ovälkomna händelser. Det är ingen slump att framtiden är dold från oss. Det är bättre för oss att inte veta vad som ska hända och i stället försöka bygga en framtid åt oss själva genom att tänka att det är upp till oss.

Djur planerar inte för framtiden, utom samlar instinktivt föda till vintern. De gör det inte medvetet utan instinktivt. Och om en person visste sin framtid, skulle han ta livet av sig på grund av att hans liv skulle förlora all mening. Därav har naturen inte gett oss möjligheten att se framtiden.

Dock har vi, enligt visdomen Kabbala, möjlighet att förbättra vår framtid. Vi kan höja oss över vårt programmerade öde om vi kan stiga till nivån där detta program om framtiden är skrivet och träda in i den datorn, den rätta mappen och omprogrammera hela vårt liv på nytt.

Vi själva kommer att kunna planera kommande steg och ändra alla stadier vi går igenom, utom det sista steget. Det slutliga stadiet hänvisar till en högre nivå, som vi nu är oförmögna att nå.

Visdomen kabbala förklarar att detta är det bästa och perfekta tillståndet. Och om vi vill avancera mot det genom en god väg, måste vi studera det och därigenom gradvis förstå hur vi kan uppfylla denna ljusa framtid på varje nivå av vår utveckling.

Med början idag kan jag dra fragment av en god framtid till mig själv och omedelbart förverkliga dem i mitt liv. Detta är syftet med visdomen kabbala som lär oss hur vi ska realisera vår goda framtid.

[152333]

Kabbalistiska källor relevanta till vår era ser det nu som en inledning av kriget mellan Gog och Magog. Om Ishmael, som är symbol för dagens Araber, sägs det: Och han kommer att vara som en vild åsna; hans hand kommer att vila på alla och allas händer på honom, och han kommer att vistas bland alla sina bröder. Inom visdomen Kabbala är dagens strömningar exakt och klart definierade.

Dessutom  är varje steg förklarat i Kabbalisternas skrifter utifrån vad som kommer att hända om vi inte lägger oss i och gör situationen ”sötare”. Genom korrekta handlingar kan vi dramatiskt ändra situationen till det motsatta.

Om inte, kan vi vänta oss enorma, farliga och fruktansvärda krig mellan Ryssland, Kina, Europa, Amerika och de Arabiska nationerna. Och naturligtvis kommer Israel att befinna sig i mitten.

Men samtidigt kommer denna plats vara den säkraste. Så vi inbjuder alla våra judiska bröder från Frankrike att komma till oss. Vi tar emot dem med öppna armar och tillsammans kommer vi att utföra korrektionen.

[151863]

Från KABTV “Likt en bunt av vass” 20150115

Midrash Sefer, Efter döden, “Det heliga arbetet på Yom Kippur”

För att bli värdiga att komma in i det heligaste heliga var översteprästen tvungen att först rena sig genom att fjärma sig från alla materiella begär.

De flesta överstepräster som tjänade vid templet köpte sin roll genom mutor. De kunde aldrig uppnå den andliga nivå som var nödvändig för att komma in i det heligaste heliga, därmed var mötet med den gudomliga uppenbarelse som ägde rum där dödlig för dem.

Den nedgång som ägde rum under det andra templets tid är det vi kallar kärlens sönderfall.

Det övre Ljusets närvaro, av egenskaperna av kärlek och givande, kom i kontakt med egenskapen av att ta emot för sin egen skull och då skedde förstörelsen. Ljuset försvann och begäret som ville ha Ljuset ville det egoistiskt (om än omedvetet), kunde inte stå inför det, och översteprästen skulle dö. De brukade dra ut honom ur det heligaste heliga med ett rep bundet vid hans fötter eftersom det var förbjudet för andra att gå in i det heligaste heliga.

Men han brydde sig inte så länge han kunde känna den sötman för blott ett ögonblick. Man kan inte motstå njutningen av Ljuset för utan det är ens liv värdelöst! Han öppnar sin mun och tar emot droppen gift, som i själva verket är en droppe Ljus. Men för honom, egoisten, är det en droppe gift som dödar.

Detta händer även oss i vår värld, när någon offrar sitt liv för en droppe njutning. Även om personen dör vill han bara känna njutningen. Så är vi skapta, ett hjärta och en hjärna, njutning och medvetande. Om njutningen är större än medvetandet fungerar inte medvetandet och man tappar helt enkelt förståndet.

Därför kunde inte översteprästen begränsa sig från att uppnå njutningen, och därför dog han. Om han hade köpt sin position för pengar och inte uppnått den genom egen ansträngning innebar det att han saknade en masach (skärm), instrumentet för att ta emot Ljuset för att ge. Men om han ansträngt sig istället för att betala för sin position, hade han utfört sitt andliga arbete och stigit till den nivån och anslutit till det övre Ljuset.

Nu efter förstörelsen av det andra templet, när vi fallit hela vägen ner till vår värld, kan det bara finnas en väg upp. Om man inte är värdig att stiga till nästa nivå kommer man inte att göra det.

Men under tiden för det första och det andra templet var det möjligt att vidröra Ljuset eftersom nedstigandet skedde ovanifrån ner. Men i vårt fall å andra sidan, under uppstigandet nerifrån upp, är det förbjudet att stiga till den övre nivån om vi inte är redo för det.

Därför kan den kabbalistiska visdomen visas för alla idag. Folk kommer ändå inte att veta någonting förrän de uppnår andlig insikt.
[144209]
Från KabTV “Den eviga bokens hemligheter” 20141203